Politiska Hädelser 1 – orsakade av individens rätt till det egna livet


Politiska Hädelser 1 – orsakade av individens rätt till det egna livet 1

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark, denna text publicerades tidigare på Frihetsportalen 2020-05-01

FRIHET OCH DEMOKRATI
Demokrati är en politisk metod att nå gemensamma beslut i samhället och är grundläggande och värdefull. Det viktiga är dock det värde demokratin tjänar: frihet, vilket är den viktigaste övergripande värderingen för medborgarna. Det är därför inte korrekt att tala om demokratin som ett överlägset värde, som så när överskuggar alla andra. Ja, det är klart bättre än andra politiska system och medger, att landets alla medborgare kan delta i avgörande beslut för nationen. Men frågor, som i det väsentliga främst angår den enskilde individen, ska denne avgöra själv. De ska inte bestämmas genom den demokratiska processen, eftersom individen äger sitt eget liv och har den rätten.

JÄMLIKHET ÄR INGET VIKTIGT POLITISKT MÅL
Jämlikhet ska gälla avseende alla medborgares likhet inför lagen; bashjälp till individer för att vid behov överhuvudtaget klara livet; samt fri skola/utbildning. Gällande standard och ekonomi är baskravet, att alla människor når acceptabla nivåer gällande sina viktigaste levnadsbehov (givet att de inte själva medvetet orsakat sin situation). I ett gott samhälle bör frivilliga insatser uppmuntras för syftet att hjälpa människor i behov.

För de allra flesta, som arbetar för högre standard, är för dem sedan det viktiga, att deras inkomster påverkas av utbildning, kompetens och arbetsinsats och dessutom ökar med tiden – inte vad andra tjänar. Avundsjuka är ett förkastligt karaktärsdrag. Vidare krav på jämlikhet kränker vanligen andra människors individuella rättigheter.

I det Goda Samhället exploderar skillnaderna mellan människor i alla avseenden. I denna för prestationer förmånliga miljö utnyttjar de sina unika egenskaper kraftfullare än annars och utför och formar därför arbetsresultat, som skiljer sig avsevärt. De stora skillnader i förmågor, som vanligen existerar mellan individer, ges här fritt utrymme. Kollektivism och den konformism denna skapar är helt negativa företeelser. Libertarianismen önskar forma ett samhälle, där människor utvecklas maximalt i alla avseenden, vilket innebär att skillnaderna mellan dem – också ekonomiska – blir mycket stora. Det fyller också bäst kravet på rättvisa. Att avundsjuka är ett kraftfullt vapen för vänstern är bara ett leva med (1). Den gemena och omoraliska inställning, som många socialister syns ha, är att även om fattiga blir – kanske avsevärt – fattigare i deras samhälle, uppvägs det helt av att jämlikheten kan sägas öka. Man är då fångad i den marxistiska ideologin, som redan visat sig vara ytterst skadlig som ekonomiskt och politiskt system. Men den är grunden just för avundsjukan.

ATT ÄLSKA OKÄNDA ELLER KOLLEKTIV – EN OMÖJLIGHET
Stundtals talar människor om kollektiv eller enskilda och säger:” Man ska /Vi bör älska dem”. Det är en i grunden kristen tanke, som vanligen leder helt fel. Att använda ordet ”älska” oriktigt är olyckligt, när man väl kan använda andra svagare och korrektare ord. Att älska någon kan – med undantag för det egna landet – bara användas gällande konkreta människor: främst sin partner men annars i första hand familjemedlemmar. Och en människa måste ha ett mycket högt personligt värde för en själv för att kärlek ska finnas. I övrigt är inte känsloengagemanget på den nivå ordet ”älska” kräver.

Men nu ska vi älska stora kollektiv såsom flyktingar eller u-landsbefolkningar. Denna devalvering av ordet kallar jag för ”Soptunneteorin för kärlek” (2): man ska älska alla oberoende om man (a) känner personerna eller ej, eller (b) de är värda det eller ej. Detta är självfallet ingen riktig kärlek utan en floskel. Känslor som kärlek är individuella och gäller inte kollektiv.

AV VAR OCH EN EFTER FÖRMÅGA – ÅT VAR OCH EN EFTER BEHOV
Denna berömda marxistiska tes är generellt djupt omoralisk och ett direkt angrepp på individualism och frihet. Människor äger sig själva, och resultatet av deras ansträngningar ska ingen ta ifrån dem med våld. I ett gott samhälle kommer alla, som inte klarar sig själva, att få hjälp beroende på människors godhet och goodwill – och inte pga något tvång. Marxismen innebär att människorna ägs av kollektiv dvs ekonomiskt sett är slavar, och att deras arbetsresultat därför inte är deras. Det är en oetisk och djupt föraktlig människosyn. Samhällsekonomiskt leder systemet dessutom bara till misär.

I Sverige ser vi idag av praktiska skäl den hjälpen som ett gemensamt och demokratiskt beslut, vilket också har en historisk grund i statliga bestämmelser sedan många århundraden med syftet att säkra fattigas överlevnad. Och i dagens samhälle med dess tunga skattebelastning och regleringar av mycket och mängder av andra utgifter, som de offentliga inte bör använda skattepengar till, är detta också den nödvändiga metoden. Men skälet är fortfarande människors goodwill mot andra, och behov utöver basbehov ska inte stödjas.

Libertarianismen är en humanistisk ideologi och dess medmänsklighet är naturlig och självklar för de allra flesta människor. I ett bättre samhälle kommer olika lösningar prövas, och medborgarna kan förhoppningsvis så småningom frivilligt överta ansvaret för många delar av statens sociala funktion (3).

U-HJÄLPEN BÖR AVSLUTAS
Men medan de allra flesta av oss av goodwill mot våra medmänniskor frivilligt idag accepterar demokratiska beslut i frågan, gäller detta inga andra. Nationer orsakar och ska också hantera sina egna problem. Att behov skapar någon allmän rätt att ta pengar från människor i en nation för att ge åt andra i ett främmande land är både omoraliskt och oacceptabelt. Det baseras i grunden på den marxistiska tanken att människor tillhör andra, är slavar och tillhör kollektiv. Men de gör de inte. U-hjälp är dessutom ett område, som ligger utanför samhällskontraktet. Svenska medborgare ska därför inte tvingas betala för utlänningar beroende på andra nationers historia och misstag. Det ska vara individernas beslut, om de vill bidra i den frågan.

I ett annat sammanhang skrev jag om dessa länder (4):
De har låtit sig hindras av felaktiga ideologier men också kulturer, som de valt att inte förändra. Fattigdomen … bär vi inget ansvar för. Deras regeringar vidmakthåller på grund av maktskäl och eliternas hänsynslöshet misslyckade kulturer och motsvarande uppbyggnad av samhällena. Invånarna är offer …. för sina egna religioner, ideologier samt undermåliga … samhällssystem.

Förutom att en del av hjälpen hamnar i elitens fickor, bidrar u-hjälp också till att regeringarna kan undvika just genomförandet av reformer, som faktiskt skulle hjälpt befolkningarna. Idag vet man ju, vilka reformer och insatser i ett samhälle, som verkligen leder till ekonomisk utveckling (5). Men dessa ändrar ofta också maktförhållanden, vilka regeringarna inte vill förändra, så de genomförs inte. Innebörden av det är att: ”länder själva genom sin uppbyggnad av institutioner och politik i landet i många avseenden egentligen väljer sin utvecklingstakt och därmed sin utvecklingsnivå” (6). Och förutom denna vägran att välja rätt politik, som leder till större allmän välfärd, varför ska västerländska stater stödja fattiga länder, som systematiskt hindrar – kanske förstör – sina egna förutsättningar för utveckling ? Deras politik orsakar troligen skador mångdubbelt större än de bidrag de får. Den enda hjälp den svenska staten i dag bör ge ett land är tillfällig katastrofhjälp och kontrollerade bidrag för att stötta utveckling av individuella rättigheter, politisk demokrati samt ett fritt och rättssäkert ekonomiskt system.

Argument för u-hjälp av typen att svenskar är priviligierade (7), har en skuld till u-länderna (4) och bär på en allmän tacksamhetsskuld för att de just är svenskar (8), håller inte alls vid närmare granskning.
Dessutom ger Väst redan andra nationer en historiskt unik hjälp genom all den kunskap om natur- och samhällsvetenskap, ekonomi, teknologi och produkter, som utvecklats här under ett kvarts millenium. Med hjälp av allt detta kan u-länderna utveckla sig själva oerhört mycket snabbare än vad västländerna kunde (7). Det är verkligen en unik och ytterligt generös gåva till dessa länder, som medför att de kan utvecklas snabbt. Så gällande u-hjälp råder också principen, att människor och deras prestationer inte tillhör något kollektiv: all hjälp till andra nationer ska beslutas av individerna.

(1) https://www.frihetsportalen.se/2020/01/varfor-valja-libertarianism-som-livssyn-4-nagra-viktiga-samhallsmal/
(2) Ahlmark, Dan, (2017), VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten, sid. 42f.
(3) Ahlmark, Dan, a.a., sid. 205-208.
(4) https://nyadagbladet.se/debatt/mena-invanare-inga-offer-for-vit-overhoghet-och-dominans/
(5) https://www.nyatider.nu/varfor-den-svenska-u-hjalpen-bor-elimineras/
(6) https://www.frihetsportalen.se/2018/04/lander-och-civilisationer-skiljer-sig-och-vissa-ar-battre/
(7) https://detgodasamhallet.com/2019/10/08/gastskribent-dan-ahlmark-ar-vi-svenskar-privilegierade/
(8) https://detgodasamhallet.com/2018/03/03/gastskribent-dan-ahlmark-kulturmarxism-och-unga-kvinnor/

Dan Ahlmark är ekon. lic. och jur. kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav hösten 2017 ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.