De skandinaviska folken lever på världens rand. Norr om Skandinavien finns bara Norra Ishavet — kyla, mörker, isande vindar, vindlande isar och död. Det har inte varit ofta någon gäst har knackat på dörren. När så har skett har gästen antingen anpassat sig till lokalbefolkningens seder och bruk, eller tröttnat och begett sig söderut igen.
I södra Sverige är situationen annorlunda. Där har folken kommit och gått: Halin, Finni, Heruler, Svear, Daner och Goter. Ofta har krigen varit blodiga. “Aldrig mer!” kan vi föreställa oss att gråtande mödrar har utropat över de stinkande slagfälten där deras söner ligger kvar. Men det tillkommer inga landsändar att råda över sitt öde.
Mot den bakgrunden är det inte förvånande att det finns en viss motvilja mot att öppna när det nu åter igen knackar på dörren. Dessutom har modern teknik gjort att mellersta Sverige nu är lika sårbart som södra delen. Idag finns flygplan, fjärrvärme, el, bilar, kängor och varma dunjackor. Därför kan svenskarna knappast påräkna segern i någon slags kulturell kamp som bygger på intolerans eller integration.
Religionsfrihet är lättare att upprätthålla i fred än i krig. Det är också lättare att upprätthålla den i ett glesbefolkat område än där människor bor tätt tillsammans, och det är särskilt enkelt att vaka över den om nästan alla som bor på en ort har samma tro och livsfilosofi.
För den som själv inte varit pådrivande i fråga om att öppna dörren och öka invandringen till Sverige blottläggs en öm punkt som liksom tigger om att bli tryckt på. De som värnade asylrätten, anhöriginvandringen, bidragssystemen och arbetskraftsinvandringen: vad tänkte de skulle hända med alla andra fri- och rättigheter?
I ungefär dessa stater utdöms dödsstraff till den som konverterar från islam till en annan trosinriktning: Afghanistan, Maldiverna, Mauretanien, Nigeria, Qatar, Saudiarabien, Somalia, Sudan, Förenade Arabemiraten och Yemen. Möjligen är det även dödsstraff på att konvertera från socialism i Nordkorea. Socialism och islam har stora likheter.
Mot bakgrund av detta frågar sig somliga om det skulle vara möjligt att begränsa religionsfriheten i Sverige. Yttrandefriheten (som vi egentligen aldrig riktigt har haft) är ju till stor del avskaffad, så varför ska just religionsfriheten vara fredad?
Svaret skulle kunna vara att det är den mest grundläggande rättigheten som de andra friheterna: samvetsfrihet, yttrande- & åsiktsfrihet, föreningsfrihet och frihet från slaveri hänger på.
Men det skulle också kunna vara att Sveriges regering när, i sin ömma barm, en storförbrukare av just religionsfrihet. Det är förståeligt eftersom socialism och islam är så lika. Lika barn leka bäst.
Ett krav på en inskränkning av religionsfriheten måste vara att inskränkningen är begränsad i tid och/eller omfattning. Annars skulle den leda till en långvarigt negativ samhällsutveckling.
En tanke är att eftersom en stats lagar ska gälla lika för alla, och eftersom svenska myndigheter kontrollerar religiösa samfund för att se till att de uppfyller vissa krav, för att få verka och för att få bidrag, vore det rimligt att begränsa hur mycket predikningar och litteratur som får vara på arabiska. Arabiska är nu Sveriges i särklass största minoritetsspråk, och det finns en stark korrelation mellan att någon talar arabiska och sannolikheten att denne är muslim. Därmed är det svårt att veta om de t ex begår “hets mot folkgrupp” eller inte. För de som inte tillhör muslimernas trosgemenskap förstår oftast inte arabiska.
Alternativet är att låta arabisktalande hålla koll på varandra. Det kommer de säkerligen vilja göra enligt någon sharia-rätt, men sharia är ju inte så populärt bland övriga svenskar.
Sannolikt kommer Sverige misslyckas med att välja något av dessa två alternativ.
En annan idé är att eftersom tvångskonverteringar till islam är vanliga skulle en inskrivning i vilket som helst samfund kunna involvera ett besök på någon myndighet där den som ska bli medlem erbjuds hjälp att bli fri från eventuella hotfulla familjemedlemmar eller gäng.
En tredje tanke, som i och för sig syftar till att stärka religionsfriheten, är att stater inte ska producera biblar eller koraner. I Sverige har Bibel2000 monopol på böcker som ska föreställa bibelöversättningar, d v s det är svårt att hitta översättningar av bibeln i handeln. Jag har skrivit mer om det här.
( https://weihos.eu/about-2/nar-staten-skriver-helig-skrift-bibel2000-i-migrationsdebatten/ )
Givetvis har stater starkt påverkat även koranens innehåll. T ex: https://islam.stackexchange.com/questions/13195/why-is-the-hafs-reading-of-the-quran-so-prevalent
Pew Research Center har också en rapport per 15 juli om hur olika stater begränsar religionsfrihet:
Av Basti Weidemyr
