Så antiteist jag är har jag ett gott förhållande till de flesta världsreligionerna. I huvudsak är det nämligen så att vi lämnar varandra ifred. Den som inte bråkar med mig slipper att bli bråkad med av mig!
Givetvis finns det ett lysande undantag. Den ytterst polititiserade religionen islam.
Ingenting bättras av den allmänna syltryggsmentalitet som präglar svensk migrationspolitik. Vidare går det att resa allvarliga invändningar mot tanken på att alla människor är möjliga att integrera i ett västerländsk samhälle. Sist men inte minst kommer frågan om att betala för alla eländigheter som påläggs oss som inte i onödan utnyttjar välfärdssystemen, utan i princip enbart bidrar genom höga skatter.
Men vi börjar med provokationsformen koranbränning.
En glad dansk advokat och politiker har på senare tid utökat sin arena för att bränna den bok som muslimer anser helig, koranen. Precis som han avsett, speciellt när boken lindas in i bacon, blir resultatet ett djävla liv.
Senast ansökte han i laga ordning, och fick ansökan avslagen precis som han avsett, att få bränna boken på olika platser i stockholmsområdet. I ansökan motiverades bokeldandet med att han ville ”håna och förnedra islam”.
I sammanhanget kan man notera att polisen i helgen sydde in ett gäng presumtivt våldsamma vänsteraktivister som var ute och for runt Stockholm med basebollträn och andra tillhyggen i sina bilar. Sammanträffandet verkar nästan för bra för att vara en slump. Det finns all anledning att misstänka att dessa var ute efter att knacka ner det som de anser vara fascister, det vill säga koranbrännare.
Den danska advokaten själv vill genom koranbränningen dra ner brallorna på den svenska staten och bevisa hur impotent den beter sig mot och i förhållande till islamister.
Det är alltså samma sorts taktik som terroristgruppen Röda Arméfraktionen använde sig av på sin tid. De ville dock provocera fram ett våldsamt svar från den repressiva statsmakten i akt och mening att väcka folket till att göra revolution.
Den svenska syltryggsmentaliteten i migrationspolitiken är inte helt lätt att förstå sig på. Man kan visserligen argumentera för det faktum att vi är bundna av internationella konventioner och avtal. Men i grund och botten tycks våra politikers oändliga godhet bottna i ett sorts dåligt samvete över att vi har det relativt bra medan andra inte har det.
Ett sorts tvångsmässig socialism med därmed behäftat behov av utjämnande fördelningspolitik in absurdum är nog den bästa förklaringen.
Detta tillsammans med en pervers tolkning av det kristna kärleksbudskapet, älska din nästa och så vidare, har lett till synsättet att det i grund och botten är synd om alla som inte får möjligheten att bo i Sverige.
Går det då att integrera alla människor i ett västerländskt samhälle?
Det beror ju på hur man ska definiera ett västerländskt samhälle. Sysslar den moderna västerlänningen med könsstympningar, balkongputtningar och uppsättandet av vägspärrar? Åker den genomsnittlige västerlänningen till, eller uppmuntrar andra att åka till, våldsamma terrorsekter för att upprätta primitiva och höggradigt våldsamma statsbildningar? Beväpnar sig den i kristen tradition uppfostrade moderna västerlänningen med vapen och stormar tidningsredaktioner som publicerar karikatyrer av hens gud och profeter?
Har vi för vana att kapa lastbilar i Stockholm och utan urskiljning köra dessa genom staden och meja ner folk? Kontrollerar vi hur kvinnor klär sig? Utsätter vi våra flickebarn för tvångsäktenskap? Utfärdar vi dödsdomar över konstnärer som skriver misshagliga texter eller ritar otrevliga teckningar?
Ja, ni fattar poängen. Alla människor går inte att integrera i ett västerländskt samhälle.
Faktum är att integration inte är något som i västvärlden kan ta på oss att göra. Den som kommer till oss måste själv önska att integreras i vårt samhälle, annars är det lönlöst att ens försöka.
Sist och slutligen. Några av oss måste ju med nödvändighet finansiera västerlandets förfall. Som tillhörande en av dem som under hot om våld från staten hystar in en del sköna skatteslantar i systemet måste jag erkänna att jag så smått börjar tröttna.
Även om jag är anhängare till klassiskt liberala politiska läror kan jag till nöds förstå principerna bakom en välfärdsstat som ägnar sig åt att utjämna skillnader mellan olika grupper av invånare, klassisk socialism med andra ord.
Men den klassiska socialismen av svensk modell byggde på principen om att gör din plikt, kräv din rätt. Dagens moderna variant är snarare att det är din plikt att kräva din rätt, till vilket pris som helst.
För människor som kommer från områden med andra värderingar än de västerländska passar detta som hand i handsken. Svenska byråkrater utan ett egentligt tjänstemannaansvar men med en rejäl genuscertifiering och foträt värdegrund blir en mumsbit! Våra socialistiska ledare hejar ivrigt på från riksdag, regering och departement…
I spåkulan ser jag hur den muselmanska statsbildningen Angered sist och slutligen bildas eftersom landet Sverige sist och slutligen inte orkar hålla emot. Vi ger helt enkelt upp försöken och kommer inom ett par generationer upphöra att existera som vi känner landet nu.
Den som vill annorlunda får bjuda motstånd senast i valet 2022 och rösta bort den nuvarande sorgliga ursäkten till riksdag och regering dit pepparn växer!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
