Sveriges mest godissugna ex-politiker, Mona Sahlin, har utkommit med en bok om sitt senaste debacle och intervjuas därför i SvD. Bitvis är det fråga om rysligt magstark läsning även för en ärrad veteran som undertecknad. Som en inblick i den världsfrånvända politikerklassens förvirrade sinne är studiet av artikeln helt utmärkt.
I Monas omfattande CV ingår bland annat arbete som diskare i Svenska Dagbladets personalmatsal och ordförande för socialdemokraterna, dock inte på en och samma gång.
I god socialdemokratisk ordning har hon också 3 gånger utnyttjat den fullt lagliga möjligheten att vara föräldraledig. Något annat kommer ju inte på fråga för en partigängare av hennes kaliber.
Sin första egentliga mina gick Mona på i oktober 1995 då hon var den enda kandidaten att ta över efter Ingvar ”foten” Carlsson som partiordförande för socialdemokraterna. Tidningen Expressen presenterade bevis för att hon under sin tid som arbetsmarknadsminister 1990-1991 använt statens kontokort för privata utlägg. Summan var visserligen ganska måttlig, 53174 kronor inkluderande 2 (två) Toblerone, men på tok för magstark för en blivande ordföranden i socialdemokraterna och presumtiv statsminister.
Gråt, tandagnisslan och time-out följde.
Under tiden i politisk exil lyckades Mona med konststycket att ta ut för hög lön sitt aktiebolag och därmed tvinga det i likvidation. Turligt nog slumpade det sig så att en plats som ordförande i Europarådet mot Rasism blev ledig 1997 och karriären vid de av skattepengar kokande grytorna kunde återupptas. 2007 kunde hon äntligen kröna sitt arbetsliv med ordförandeposten inom socialdemokraterna.
Det projektet bar väl kanske inte hela vägen. Framtida historiker kommer förmodligen tvista om det var hon eller Juholt som var den värsta av de två. Löfven har i alla fall lyckats paradera i socialdemokraternas nyckelgren, att till varje pris ta och behålla regeringstaburetterna.
I nådens år 2014 påbörjades resan till den senaste katastrofen när hon av regeringen förordnades till Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.
Den 4 maj 2016 lämnar Sahlin uppdraget då det framkommit att hon skrivit ut falska intyg rörande sin livvakts lön. Brottet utgjorde osant intygande och hon fick 80 dagsböter i strafföreläggande. Den 24 november 2017 fälls hon för skattebrott som hon erkänt.
Det för oss till texten i SvD där Mona Sahlin meddelar oss vanliga dödliga sin syn på sakernas tillstånd om de falska intygen till livvakten.
Saken var den att pojkstackarn bland annat var tvungen att ha någonstans att bo. Eftersom han tydligen inte kunde nöja sig med vilket skrutt som helst skulle flyttlasset gå till Saltsjöbaden. Bankerna, som är kinkiga med att punga ut större summor pengar, krävde prompt intyg från arbetsgivaren att hans lön kunde matcha den betydande summa pengar han stod i begrepp att låna upp.
Saken var bara den att intygen var lögn från början till slut.
Mona Sahlins försvar är: ”Jag intygade något som jag var övertygad om snart skulle bli sant.”
Läs gärna ytterligare en gång, ”Jag intygade något som jag var övertygad om snart skulle bli sant.”
Nu får ni gärna fundera ett tag över varför vår samtid ser ut som den gör. Diskutera gärna med varandra. Tid till förfogande 5 minuter så kan vi ta en kort sammanfattning innan kaffepausen.
Framstår inte politiska beslut som något klarare nu? Allt från subventioner av elcyklar, skatt på plastpåsar, beslut om kärnkraften i Sverige och migrationspolitiken framstår, åtminstone för alla socialister i riksdagen, som fullt rimliga.
De är nämligen övertygade om att det snart ska bli sant!
Om vi subventionerar elcyklar kommer folk överallt börja cykla på elcyklar, t.o.m. Norrlands inland kommer vara nerlusat av dem!
Om vi skattebelägger plastpåsar i Sverige följer världen efter och världshaven kommer snart vara befriade från otyget!
Om vi lägger ned alla kärnkraftverk löser sig energibehoven ändå eftersom tomtarna på loftet säger det till oss!
Om vi öppnar gränserna för allt och alla kommer bara högutbildade och i övrigt anställningsbara att strömma hit, vi är övertygade om att det snart blir sant!
Låt vara att det är Mona Sahlin som sa det, kvinnan som inte gick med i socialdemokraterna utan Olof Palme! Sålunda en kvinna som kan sägas personifiera den form av socialism där personkult framstår som något fullt normalt.
Det finns dock ingen större anledning att tro dagens medlemmar av riksdag, regering och departement om mindre. Kanske ligger det till och med i politikers natur att arbeta efter principen om att vara övertygade om att det snart ska bli sant?
Synd bara att de hinner förstöra för alla oss andra under tiden som det tar för deras verklighetsfrånvända tankar att bevisa sig totalt odugliga.
Därför bör alla och envar inför nästa val fundera över hur mycket politiker ska få bestämma över oss. Jag kommer rösta på det parti som önskar införa nattväktarstaten. På så sätt får våra styrande en rimlig arbetsbörda och väl definierade områden att hålla sig inom. Vi medborgare befrias från klåfingriga ingrepp och en betydande del av skattebördan.
Fler borde göra som jag, rösta klassiskt liberalt!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
