Sabuni och historieskrivningen


Sabuni och historieskrivningen 1

Fp-liberalernas ledare Nyamko Sabunis bror Kitimbwa Sabuni är kommunist och aktivist. Han är också städslad av svensk byråkrati. För Region Stockholms räkning har han skrivit en pamflett om rasism i Sverige.  Den kallas för handbok och finns för nedladdning här. Den är nu mer eller mindre vägledande för all offentlig förvaltning och utbildning i Sverige. Detta är inget mindre än katastrofalt!
Sabuni inleder sin hjärntvätt med att i orwellsk och postmodern anda ändra betydelsen av alla ord och begrepp, vilket gör att ingen kan delta i debatt och påverkan med sina gamla kunskaper. Alla som vill delta måste göra det på rasismens premisser. Det är på många sätt kugghjulsverkstaden, som jag skrivit om flera gånger.

Han påstår att jämlikhet är en praktik för oss svenskar, något vi instruerats och lärt oss, därför utövar vi det. Antirasism är däremot en essens, något vi förutsätter att vi har och kan, utan att behöva lära oss. Därför är vi rasister och måste lära om. Det är den inlärningen Sabuni vill bistå med.

Vidare sägs att vi kommit långt i jämställdhetsarbetet, men inte gjort någon analys eller genomfört något arbete alls för att kartlägga diskriminering på grund av hudfärg och därför inte nått någon inkludering. Han hänvisar till forskning av rasisten och svenskhataren Tobias Hübinette.

Sabuni säger att vi måste anta en samhällsutmaning om att skaffa oss en filosofi för att förstå synliga minoriteter. Här följer ett antal citat i kursiv från sidorna 4 – 14. Min kommentar efter respektive stycke.

I detta ingår bland annat att identifiera den myriad av olika sätt vi i Sverige pratar om hudfärg utan att behöva göra det genom eufemismer, förvanskningar eller tystnader som maskerar att även i Sverige har människor en hudfärg och att det har relevans för hur vi kodas av andra och vilken lokalisering vi har i samhällets rasialiserade distribution av makt, resurser och privilegier.
Notera att här är det rasism att inte tala om hudfärg.

Rasism är en av samhällets grundläggande strukturerande mekanismer som reglerar hur människor överordnas och underordnas utifrån hudfärg
Även de mest aggressiva diskurserna mot människor som baserar sig på hudfärg kläs omsorgsfullt i ett språk som benämner oss som utrikes födda, invandrare eller till och med ”svensk­ födda invandrarbarn” men aldrig som svenskar som inte är vita. Det är förstås ett språk som osynliggör rasism och skyddar den rådande maktordningen. Likväl är det språket som har använts och det har haft till effekt att rasism fått en mycket smal betydelse för många människor som något som enbart rör avsiktlig ideologiskt motiverad diskriminering, hot och våldshandlingar.
Antirasister har i 60 år talat om att inte döma människor utifrån färgen på deras hud, utan utifrån innehållet i deras karaktär, en hänvisning till Martin Luther Kings berömda tal. En inställning som de flesta omfamnar utan problem. När det sker blir det problematiskt för antirasister av Sabunis snitt, för han ser det som rasism att inte bli kallad svart, att inte bli hyllad för sitt afrikanska ursprung.

Vi har som få andra länder ett glastak där svenskar som i kraft av sin hudfärg bryter mot normen för hur en svensk ser ut, har svårt att avancera till högre och mer kvalificerade befattningar.
Va, glastaket igen! Vem kunde anat det?

År 2017 uppdaterades dessutom diskrimineringslagstiftningen som numera understryker att aktiva åtgärder ska tillgripas av arbetsgivare på alla sju diskrimineringsgrunder, där hudfärg sorterar under den större benämningen etnisk tillhörighet. Den uppdaterade lagen flyttar fokus från att planer ska tas fram till att arbetsgivaren ska dokumentera, och alltså kunna visa upp, faktiska åtgärder.
Just det, man flyttar fokus! Inte på rasismen i sig, utan på grupper som antirasisterna vill bekämpa, som exempelvis företagare.

Med etnisk tillhörig­het avses i lagstiftningen en individs nationella eller etniska ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.
Vänta nu! Nationella eller etniska ursprung eller hudfärg? Med etnisk tillhörighet avses vanligen kulturell tillhörighet, vilken ofta men inte alltid följer landsgränser. De flesta länder har mer än en etnisk grupp inom sina gränser. De flesta etniska grupper återfinns i mer än ett land. Det är alltså redan där svårt nog att veta exakt vilka som avses. Läggs hudfärg till ekvationen blir det ännu svårare. För självklart kan de finnas olika hudfärger inom en etnisk grupp!

Sverige har deklarerat att vi ska vara ledande i genomförandet av de 17 globala målen för hållbar utveckling i Agenda 2030, som antogs i FN, och syftar till att förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla. Två mål anknyter direkt till arbetslivet i form av mål 8 ”att verka för en inkluderande och långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla” och mål 10 ”att minska ojämlikheten inom och mellan länder”. Dessa mål kan bara fullbordas om Sverige har ett fullgott främjande arbete mot diskriminering och för lika rättigheter och möjligheter.
FNs globala mål är inget annat än 17 beställningar av tulipanarosor. När Sabuni påstår att dess framgångsrika genomförande är avhängigt Sveriges arbete mot rasism, gör han det mycket enkelt för sig.
Genom hela pamfletten föreslås olika övningar som via en handledares ledande och ofta irrelevanta frågor ska visa att svenskarna är rasister.
Nedan följer korta utdrag ur de begreppsförklaringar pamfletten levererar som tänkt förförståelse till indoktrineringsarbetet. I själva verket är det detta som är indoktrineringsarbetet. När mottagaren accepterat detta är resten av övningar och resonemang bara till för att befästa den indoktrinering som skett.

HUDFÄRG
Saken försvåras också av att Sverige som ett av få länder i världen tagit bort begreppet ras i sin lagstiftning med en motivering, baserad på en tvivelaktig förståelse av det moderna rasbegreppet, som något som anspelar på biologi när det egentligen ska förstås som ett socialt fenomen konstruerat av människor. Utan en socialkonstruktivistisk förståelse blir även begreppet hudfärg svårbegripligt efter­som det faktiskt inte bokstavligen är en fråga om människors nyans på huden.
Tänk vad förrädiskt av svenskarna, att inte ha begreppet ras i lagstiftningen! Men det kan avhjälpas med, vänta, här kommer det, socialkonstruktivism tadaa! Sabuni vill inte låta verkligheten råda. Istället skapar han en fiktiv verklighet han inte gillar, för att sedan angripa den. I andra sammanhang kallar man det halmgubbe eller straw man argumentation.

RASIFIERING
Därför är det hjälpsamt att beskriva skapandet av hudfärg som en social process som i teoribildningen kommit att kallas rasifiering från engelskans ”racialisation”. Med rasifiering menas de processer och praktiker varvid människor ses i termer av ras. Det vill säga att de utifrån utseende tillskrivs vissa gruppegenskaper som grundar sig i samhällets idéer om ras baserade på historien och den samtida kontexten.
Utan rasifieringsprocessen hade inte hudfärg haft någon social mening och alltså inte haft påverkan på människors liv eller legat till grund för diskriminering. Hudfärg hade inte haft en plats i diskrimineringslagstiftningen och den här handboken hade inte behövt skrivas.
Nej vänta nu! ”skapandet av hudfärg som en social process”, det är definitivt socialkonstruktivism, en uppdiktad beskrivning av verkligheten, ja. Sedan blandas både historia och nutid samman till en häxbrygd som ska förklara den redan uppdiktade rasismen. Detta är ju bara snömos!

VITHET
Det vetenskapliga begreppet vithet är sprunget ur forskningsfältet kritiska rasstudier.
Utan studiet av vithet skulle det vara svårt att förstå varför rasism varit en så central del av moderniteten och har bitit sig fast i århundraden. Studiet av vithet visar nämligen hur vita människor har en investering i rasism då rasism gynnar dem materiellt och emotionellt.
Vithetsforskaren Peggy McIntosh konstaterar att Vithet är en position i en hierarki präglad av strukturella fördelar. Vithet är också en synvinkel eller plats från vilken vita människor ser på sig själva, på andra, och på samhället. Slutligen är vithet en uppsättning kulturella praktiker som för det mesta förblir onämnda och oproblematiserade varför de framstår som neutrala och därmed favoriseras.
Det finns ingen vetenskap i detta. Det är visserligen något som förekommer inom akademi och universitet, men det gör det inte automatiskt till vetenskap. Sådana påståenden förekommer idag på alla möjliga områden. Men försöken att klä akademiska teorier i vetenskapens mantel är allt för ofta bara lögn.
Inte heller är det ärligt att påstå att rasism varit en CENTRAL del av moderniteten eller att den bitit sig fast i århundraden. Om det är något som präglat moderniteten, som vi med lite god vilja kan räkna från upplysningstidens början, så är det ett ständigt ökat avståndstagande från rasismen. Det gäller åtminstone i de delar av världen som nåtts av upplysningen.
Resonemangen om vithet är falska rakt igenom. Vad man möjligen kan säga är att de vita människornas framgångar, som de skapat själva via utvecklat tänkande och bättre samhällsorganisation, väcker avund hos vissa icke-vita personer eller grupper. Men det är ingalunda vitheten i sig som skapat detta och det är att rikta in sig på fel saker att beskjuta vitheten med lögner.

RASISM
I Sverige har kategorin rasism reducerats till att bara kunna användas för att beteckna uppseendeväckande gärningar som utförs med intentionalitet av en ideologiskt motiverad förövare. Alltså förläggs rasism framförallt till riket av hatbrott, det vill säga hot, våld, skadegörelse och trakasserier mot synliga minoriteter med uppenbara ideologiska motiv.
Istället för den dominerande, begränsade förståelsen av rasism utgår den här handboken från en vetenskaplig definition av fenomenet framtagen av människor som faktiskt ägnat sina liv åt att studera och teoretisera kring rasism.
[Eduardo] Bonilla­Silva visar istället att dagens rasism upprätthålls i ett kulturellt klimat där rasism anses moraliskt förkastligt och som uppmuntrar till färgblindhet och det är själva färgblindheten som skyddar rasism som ett privilegiesystem. Man ju inte göra något åt någonting man inte kan se.
Nej det blir inte vetenskap eller bättre för att det beskrivs av personer med ett livs teoretiserande kring vanföreställningar. I synnerhet inte när resultatet av ett sådant livs navelskådande blir påståendet att en icke-rasistisk färgblindhet leder till ett rasistiskt privilegiesystem.

INTERSEKTIONALITET
Begreppet intersektionalitet kommer från engelskans ord för vägkorsning. Dess upphovsman, juristen Kimberlé Crenshaw, tänkte sig vägkorsningen som en metafor för intersektionaliteten där vägarna re­presenterar olika sociala identiteter, och att unika situationer av utsatthet uppstår i korsningen där vägarna möts. Ett intersektionellt perspektiv bygger på tanken att det inom en social grupp finns indelningar. Inom gruppen vita svenskar finns det till exempel män, kvinnor, och icke­binära personer. Ett intersektionellt perspektiv menar att dessa indelningar är hierarkiska, alltså att under­ grupper har olika mycket makt.
Ett intersektionellt perspektiv bygger på tanken att sociala gruppindelningar härleds till kroppen – så som kön, ålder, hudfärg, etnicitet, sexuell läggning – eller till social position, så som klass, bostadsort, medborgarskapsstatus etcetera, och att gruppindelningarna är konstruerade.
Nu rusar teoribygget iväg långt bortom rim och reson, igen! Så intersektionalitet är hierarkier. Låt gå för det för nu. Men hierarkin härleds till kroppen, sägs det. Kroppen är verklighet, fysik. Till det fysiska kan räknas kön och hudfärg. Ålder är bara en funktion av tid. Men det duger inte för denna indoktrinering. Nej här ska konstrueras en alternativ verklighet. Sålunda förutsätts det fysiska vara mentalt-socialt konstruerat, OCH det som verkligen är sociala konstruktioner (etnicitet, social position, klass, status, etc.) anses vara fysik, kroppen. Det hela blandas och hälls i samma gjutform och kallas för intersektionalitet. Något snurrigare än det här kan jag som verklighetsförankrad logiskt tänkande person knappt föreställa mig.

Debatten om Sabunis handbok är redan igång men det viktiga är att få stopp på den och dess tokigheter. Inget lätt jobb, med tanke på att akademia redan är svårt infekterat av sjukdomen.

Roger Sahlström är en av de som reagerat på den senaste tidens rasismdebatt. Han har skrivit en tänkvärd artikel på Samtiden. Men trots att han förtjänstfullt beskriver de förbättringar som infördes steg för steg i Sverige från tidigt 1800-tal, ger han hela äran av förbättrad levnadsstandard till socialdemokratin efter andra världskriget. Det kan jag tycka är mindre insiktsfull. Milt uttryckt.

Journalisten Evin Rubar twittrade detta på midsommardagen.I ett tredje tweet rättade hon riskförbund till riksförbund.
Lätt att uppfattas som tung instans om man kallar sig “riskförbund”. Men hur många representerar ASR egentligen? I 2000-talets början uppgav man ca 1400, varav ca 1200 i Sthlm. Men medlemstidningen i Sthlm visade sig ha 47 prenumeranter.
Det visade sig också att Afrosvenskarnas riskförbund hade hittat på medlemmar.I medlemsantalet hade man räknat in 3 barn för varje vuxen kvinnlig medlem.Vare sig de hade barn eller inte. Så om ASR:s förslag är radikala, kanske de också bara representerar en liten klick radikaler?