Frihet!


Frihet! 1För mig kan frihet innebära en löptur. Men givetvis kan man inte som sann klassisk liberal hålla på med orientering, där är det en massa kontroller hela tiden!
Att konsumera innebär också frihet för mig. Jag säger inte nej till ett par hörlurar med bra ljud där jag kan avnjuta musiken från premiumprenumerationen på Qobuz.

Till min 50-årsdag slog jag på ordentligt stort och inhandlade en riktigt dyr klocka. Jag betraktar den som en belöning för lång och trogen tjänst. Utsikten för att en arbetsgivare kommer med en sådan belöning synes mig dock ringa. Därtill är mitt tålamod för kort och käft för glappig. Vanligtvis går vi skilda vägar efter cirka 5 år.

Trots att jag kanske framstår som en typiskt medelålders skrytgubbe har mitt liv inte bara varit en dans på rosor. Jag har under årens lopp sett till att understundom ställa till med rejäla problem för min omgivning.
Men sedan flera år är alla ekonomiska skulder reglerade, jag har en god relation till mina barn och bidrar med statlig skatt till olika vansinniga projekt som riksdag, departement och myndigheter sätter i sjön.

I en viss mening åtnjuter jag sålunda frihet.

Precis som för de flesta andra människor är dock min frihet villkorad. Den bygger bland annat på, absurt nog, att jag viker ner mig för en överordnad makt som under hot om våld kräver att jag betalar en massa skatt.
Denna överordnade makt säger sig använda pengarna till att garantera vissa förmåner. Exempelvis att jag ska slippa utöva våld mot människor som inte vill mig väl.
Eller tillgång till avancerad sjukvård inom landet gränser dygnet runt i alla veckans dagar.
På ålderns höst ska samhället, åtminstone i teorin, se till att jag med värdighet stilla åldras och dör en naturlig död av hög ålder.

Just det sistnämnda finns det i dessa tider extra anledning att vara skeptiskt mot. Kanske bör jag, som en del bekanta i lönndom arbetar med, så smått börja knuffa mina egna barn mot tankarna om generationsboende? Å andra sidan, jag är redan en ganska sur och omöjlig gubbe att ha och göra med. Varför ska jag utsätta mina barn, deras äkta hälfter och eventuella barnbarn för surgubbe 2.0?
Bör inte de också få åtnjuta sin frihet?

Sjukvårdsfrågan är också intressant att fundera över. När jag ägde ett eget AB så krävde och förmedlade banken en värstingmodell av sjukvårdsförsäkring. Oavsett om jag varit strandsatt i Yttre Långtbortistan så skulle jag vara garanterad avancerad sjukvård på nolltid. Det vara bara att kontakta den dygnet runt bemannade larmcentralen så kom de och hämtade en.
I dagens Sverige kan jag knappt garanteras en diagnostisk kontroll för det just mest i ropet varandes viruset om jag inte håller på att dö.

För att avlasta den knappt fungerande sjukvård som jag betalar skatt för betalar jag åter för en privat försäkring. På säljarlingo uppstår då en win-win situation. Jag betalar skatt för något som någon annan kan komma i åtnjutande av, själv kommer jag snabbare till skott om jag behöver det utan att behöva utnyttja den hårt ansträngda allmänna sjukvårdens bristande resurser.
Ja kan bara be för att just mina skattepengar till landstinget inte utnyttjas till att teatergrupper sätter upp pjäser om japansk rep-bondage. Den minnesgode läsaren av Fri Debatt vet att Region Halland (där jag framlever mitt priviligierade liv) har gjort det tidigare.

Statsmakternas våldsmonopol är också i ropet att diskutera just nu. Mest för att man i vissa länder använder det till övermåttan. I Sverige däremot körs det som vanligt med syltryggstaktik, polisen viker på alla sätt ner sig för massans diktatur.
Inte nog med att demonstrationstillstånd godkänns till höger och vänster, pöbeln tillåts behandla polisen som den vill. Kanske ska man inte låta sig förvånas eftersom också rent kriminella skjutningar, bombningar och människohandel tillåts förekomma.

Som medborgare i Sverige känner man sig därmed ofri när våldsmonopolet tydligen slagit över i en riktning där den säkerhet jag betalar för inte fullt ut kan garanteras.

Den kulturella friheten börjar också naggas i kanten. Hit och dit ska statyer rivas ned och ersättas med avbildningar av mer i ropet förekommande personer. Det är ju givetvis ett bra sätt för att ersätta den många gånger obehagliga historien. Men dåligt om man vill ha samhällsmedborgare som inte ska begå samma misstag. På museer vill man sätta föremålen i en kontext med förklarande texter, samma sak med filmer, tavlor och f*n och hans moster.
Ingen har tänkt på att allt detta kanske är resultatet av den allmänt utbredda obildningen, ignoransen, historielösheten och rädslan för att såra känslor som breder ut sig. Det är numera rätt och riktigt att förneka historien eftersom den många gånger är hemsk. Och hemska saker står vi inte ut med.

Ur den aspekten kan jag konstatera att jag absurt nog lever i ett trångsynt och ofritt tidevarv.
Om nu inte frihet likställs med det senaste alstret av Camilla Läckberg eller annan valfri författare av lättpornografiska deckare. Eller möjligheten att via internet ha tillgång till allsköns andra former av pornografi.
Den så kallat moderna människan är tyvärr rent allmänt omedveten om att omedelbart lustuppfyllande har väldigt lite med riktig frihet att göra. Riktig frihet är något mer djupare och fundamentalt än primitiva drifter, öppna planlösningar och glädjen i att tvinga poliser på knä.

Riktig frihet tycker jag att möjligheten till att publicera sig på Fri Debatt är. En annan att läsa vad andra skriver på Fri Debatt. Inte för att det nödvändigtvis är så att jag håller med om allt som sägs här, eller för den delen tror att folk tycker att jag är särskilt upplyst och klok. Men det ger mig nödvändiga perspektiv på tillvaron, kräver att jag tänker efter och utmanar den berättelse om samhället som förekommer i andra medier.

Du som tog dig tid att läsa denna text har alltså, enligt min åsikt, just begått en frihetshandling. Stått upp mot samtidens dumhet och bevisat att det finns hopp om mänskligheten.
Om vi fortsätter på den vägen så arbetar vi gemensamt för en friare framtid!