Som skattebetalare tillhör man ett hårt prövat släkte, och för dom som avtvingas pengar för att dom har oturen att bo i Region Stockholm råder inga undantag. Man kan fråga sig vilket dom stackarna finner värst. Att behöva dras med debaclet kring Nya Karolinska, eller att klinikchefer uppenbarligen är så hunsade att personalkostnaderna skenar.
Bakgrunden är följande. Staffan Gröndal, klinikchef på kirurg- och urologkliniken på Danderyds sjukhus,
ville anställa en sjuksköterska som skulle stötta upp under 3 tuffa sommarveckor på kliniken. Hen krävde 230 kronor i timmen för besväret, normallönen är tydligen 200 kronor i timmen. Alla på kliniken var positiva. Men HR-avdelningen sa nej.
Sannolikt måste man nu hyra in från bemanningsföretag. Till det dubbla priset. Trots att man centralt i regionen sagt att man inte ska använda hyrpersonal.
Staffan Gröndal har givetvis, som varje vettig människa i hans situation bör göra, avsagt sig uppdraget som chef. Har man inte förtroendet från sin arbetsgivare att lösa problem på ett smidigt sätt kan man lika gärna strunta i det.
Det finns många problem med hur landets sjukvård är organiserad. Men frågan är om inte skitnödiga ageranden enligt s.k. new public management av nervösa karriärbyråkrater, i grunden beslutade av världsfrånvända politiker, är det värsta.
Eller så är det så att skattebetalarna i Region Stockholm har samma problem som resten av landet. Dom får helt enkelt den sjukvård dom röstat för i s.k. allmänna val.
Lennart Stenemyr, förhandlingschefen på sjukhuset och den som avrådde från timlönen, menar att man inte kan ha en situation där sjukhusen konkurrerar om personalen med olika löner för samma jobb. Med andra ord en riktigt ärkesocialistisk synpunkt.
Socialism lär oss nämligen att den högsta av lycka är den där alla har det ungefär lika uselt. Ingen får sticka ut, och gud förbjude att man använder sin kompetens för att skaffa sig fördelar och högre lön. Speciellt om man ska anställas inom den ofantliga sektorn.
Så undrar folk, oftast ideologiska kamrater till Lennart Stenemyr, varför ofantligtanställda inom sjukvården säger upp sig från sina jobb och börjar på uthyrningsföretag. Sannolikt är dom trötta på att jobba ihjäl sig för en lön som dom uppfattar som ett hån.
Som tur är, för budgetnervösa sjukvårdspolitiker och dito byråkrater, håller man nu på att döda uthyrningsbranschen inom sjukvården. Kostnaderna kommer nämligen slå i taket när man inför moms på vårdtjänster från den 1 juli i år. På så sätt ökar kostnaderna för hyrpersonal ytterligare. Förhoppningen är väl då att regioner och landsting tar tag i problematiken.
Hur vi ska bli av med inkompetenta politiker och chefsbyråkrater är en betydligt mer komplicerad fråga.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
