Sjuk vård, del 3


Helt lätt verkar det inte vara att driva skattefinansierad sjukvård i Sverige. Nu senast anser ledningen på Karolinska universitetssjukhuset att dom har ett överskott på läkare och undersköterskor! Ingen har väl heller glömt bort problemen med materialleveranser till vissa sjukhus, som varit ett stort problem under hösten.

Om det senare, problemet med offentliga upphandlingar, kan man läsa i denna utmärkta text av Klaus Bernpainter, Ludwig von Mises-Institutet i Sverige.

Vad gäller då om Karolinska universitetssjukhusets plötsliga personalöverskott?

För det första kan vi konstatera att bygget av det nya universitetssjukhuset i Solna, enligt Wikipedia, placerat sig på 13:e plats över världens dyraste byggnader. Totalt beräknas, uppgifterna jag redogör för är från februari 2018, hela kalaset kosta ca. 61 miljarder sköna svenska skattekronor fram till år 2040!

Sjukhusdirektören Björn Zoëga säger, och detta utan att darra på rösten, att detta bara är “en logisk följd av vårt nya, smalare uppdrag att ge högspecialiserad och specialiserad vård”.

För dem som känner till det faktum att Arbetsmiljöverket i somras gav sjukhuset hård kritik för läkarnas arbetsbelastning låter det dock inte helt logiskt och konsekvent.

Men om man känner till att sjukhuset har ett underskott på 1,6 miljarder blir det givetvis mer rimligt att säga upp personal. Man har redan infört anställningsstopp, varslat 550 administrativa tjänster i september och uppmanat dom anställda att dra ner på fikabrödet!

Förmodligen kommer vi få se en våga av nedläggningar av bagerier och konditorier i Stockholmsområdet om ens en bråkdel av 1,6 miljarder svenska kronor ska sparas in på fikabröd. Hungerkravaller utbryter i vissa gentrifierade områden när den klimatsmarta fruskostfrallan inte kan inhandlas.

Björn Zoëga kommer nog, om så inträffar, att diskret smygas ut bakvägen och transporteras tillbaks till fäderneslandet Island.

Problemet i den politikerstyrda stockholmssjukvården är nämligen att fyra storsjukhus dras med underskott! Danderyd, Södersjukhuset och Södertälje sjukhus har också för lite pengar!

Vårdtagarna, och inte minst skattebetalarna, kan dock sitta lugnt i båten. Saken är nämligen den att vårdkvalitén inte ska påverkas av sparbetingen. Man kan kanske anta att det är en ren s.k. värdegrundsfråga. Alla vet ju hur det går om man börjar tumma på så pass viktiga saker som värdegrunder. Risken är ju att vi skulle få något vettigt gjort. Som att exempelvis begåvas med politiker som inte springer iväg och köper överprissatta sjukhus, som man sedan kan fylla med läkare och undersköterskor som kan utföra sina arbetsuppgifter.

Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent i “liberala” Expressen, sätter huvudet på spiken när hon konstaterar att en avgörande risk är dom högspecialiserade läkarna på Karolinska universitetssjukhuset helt enkelt säger upp sig. Trots att såssar och andra riksdagspartier i årtionden har försökt bekämpa den eländiga meritokratiska principen, bl.a. genom att tillsätta höga tjänster på basis av partitillhörighet, så fungerar den dock ganska tillfredsställande på andra områden i samhället. Problemet är att dom riktiga stjärnorna också är höggradigt medvetna om sitt värde. När de går försvinner inte bara kompetens, de tar även med sig sitt goda rykte och vanligtvis omfattande kontaktnät.

Det är bara en liten andel av läkarna som likt den gamle ortopedkirurgen Björn Zoëga önskar leka exekutiva business-chefer och göra putslustiga uttalanden i media!

Är det någon mer än jag som önskar befria sjukvården från politikernas skattefinansierade lekstuga? Räck upp en hand!