Skatt brukar i frihetliga kretsar alltid jämföras med en institutionaliserad stöld där staten tar medborgarens pengar utan dennes samtycke. Men skatt bör också ses som en form av ekonomisk centralisering och ekonomisk maktförskjutning från individen till staten.
T.ex om jag betalar en tusenlapp i skatt så flyttas makten över den tusenlappen från mig till politiker. Men om jag får behålla tusenlappen så kan jag styra över vilken förening den tusenlappen ska gå till, men om den beskattas så är det istället politiker som styr detta och då kan de få bestämma att tusenlappen ska gå till en förening jag inte gillar och min frihet att styra över vilka föreningar som bör få ett ekonomiskt stöd går förlorad.
En beskattning innebär att staten köper något åt mig och politiker styr vad det är jag ska tvingas köpa för något, så jag blir fattigare och min köpkraft försämras och därmed också min sociala och ekonomiska frihet när jag inte kan välja vad jag ska köpa och inte köpa, något som är bland det mest grundläggande med en ekonomisk frihet där individen ska få ha friheten att välja sina utgifter.
I en ekonomisk decentralisering så ska skatten eller ekonomin helst decentraliseras till individnivå där makten över ekonomin och finansväsendet hamnar på den enskilda individen som själva kan styra över sin konsumtion.
Men vilka är problemen som en ”centralkassa” innebär? Denna centralisering är med stor sannolikhet en av de grundläggande orsaker till de stora skatteslöseri vi ser i Sverige med gigantiska skattesvinn där pengar i miljardklassen mystiskt försvinner och grovt felinvesteras.
Hade det skett en ekonomisk decentralisering där ekonomin styrs av den enskilde konsumenten och inte av politiker och tjänstemän så hade investeringarna varit mer välriktade eftersom att konsumenterna har begränsade resurser och är därför också som konsumenterna främst köper det som har ett värde och ett rimligt pris.
Staten har i princip obegränsade resurser med fri beskattningsrätt, inflation där staten kan trycka nya pengar och samtidigt också kan ta lån från banker och ändå klara sig, därför kan staten i princip köpa ett paket mjölk för tusenlappar eller t.o.m miljoner medans en enskild konsument inte hade gjort detta.
Så systemet är i grunden fel och leder till svinn, slöseri och maktmissbruk.
Nu senaste är Per Bolund (Mp) som vill höja skatten på plastpåsar för att ”rädda miljön” men där en skatt inte har någon effekt på miljön men som ger mer pengar i centralkassan till den girige staten som behöver finansiera sin dyra politik.
En bättre lösning på underskotten i de offentliga finanserna hade varit en fri marknad med kraftiga skattesänkningar och privatiseringar där makten över ekonomin flyttas tillbaka till den enskilde konsumenten och ekonomin blir mer välriktad och välanvänd, ett fritt samhälle där ekonomin formas underifrån av individens handlingar i ett decentraliserat system av individualism.
Artikelförfattare: Mats Brodin
