Dagens gästskribent är Franz Fyrbåkh
Varje morgon på väg till jobbet i rikets huvudstad så möts jag av skattefinansierad propaganda på elektroniska skyltar. Det är budskap om alltifrån hur jag ska agera som medborgare i corona-tider till att barn och ungdomar ska bada försiktigt i sommar.
Om detta kan jag bara konstatera att stat och kommun ska ge blanka fan i hur jag beter mig så länge jag håller mig inom lagens gränser och att det är föräldrars ansvar att lära sina barn att bada. Mina skattepengar ska inte gå till sådant dravel, punkt.
Andra exempel är skattefinansierad reklam, till exempel Systembolagets systematiska problematisering av alkohol eller (S)Rs varumärkeskampanj tidigare i våras. För mig framstår det som fullständigt horribelt att mina skattepengar bekostar reklamkampanjer för ännu mer statlig propaganda i form av statskontrollerad radio.
Tyvärr har även privata intressen plockat upp ett och annat propaganda-tema rörande corona. Exempelvis kavlaupp-kampanjen som väl förvisso får anses vara skapad av rent kommersiellt egenintresse. Ett annat exempel är något av det sjukaste jag har upplevt som människa, små inspelade meddelanden på träningsanläggningen eller i butiken om hur jag ska bete mig. 1984-känslan är fullkomlig! Fattas bara riktade meddelanden i realtid så är vi där, kund X, vänligen flytta dig en meter åt höger!
Nu kanske vän av ordning invänder att jag är utsatt för propaganda och påverkan även av privata företag varje dag i form av olika värderingar och reklam för varor och tjänster. Detta kan man också ha många åsikter om, men det finns några skillnader. En är att det hela inte finansieras med mina skattepengar. En annan är att jag har en viss valfrihet att delvis välja bort reklam i exempelvis min e-post-tjänst genom att betala för tjänsten istället. Eller att jag rent av kan välja bort varor och tjänster från företag som jag tycker är lite väl påträngande i till exempel sitt godhetsbudskap, eller där jag misstänker att en lite väl stor andel av intäkten hamnar i marknadsföringsavdelningens budget för nästa år.
Dock så finns det annan och betydligt allvarligare statlig propaganda, nämligen den utförd av svenska myndigheter på uppdrag av Sveriges regering. Det vill säga att myndigheter ger en lite bättre eller mer passande beskrivning av verkligheten ur regeringens synvinkel. Vi har under senare år sett ett otal exempel på detta, såsom Folkhälsomyndighetens följsamhet kring hanteringen av Corona, Skolinspektionens mörkande av PISA-resultatet, Brottsförebyggande rådets antydan om att de fått ett för snävt uppdrag kring undersökningen av dödskjutningar, Svenska kraftnäts mörkande av risken för akut elbrist eller Vattenfalls mörkande om kärnkraftverkens livslängd.
Till den allvarligare delen måste också barn och ungdomars indoktrinering i skolan räknas, samt även den allt hårdare politiska styrningen av universitet och högskolor. Om inte längre idéer kan prövas fritt inom forskningen så kan man fundera på vems idéer och rön som formar det framtida samhället.
Regeringens införande av ett socialt kreditvärderingssystem i Sverige i form av vaccinpass under förevändningen att det förenklar medborgarnas liv får nog ändå anses vara den yttersta formen av propaganda.
Allt detta i kombination med en statskontrollerad propagandacentral i form av (S)R och (S)(V)T får DDRs propagandaapparat att blekna mina vänner!
