Dagens gästskribent är Bernd Stymer
Faktum är att klimatet ändras ständigt, har alltid gjort så och kommer att alltid göra så.
Faktum är också att allt som rör regeringens arbete med klimat har endast ett enda mål – minska utsläppet av CO2 för att rädda mänskligheten.
13.6.2020 publicerades om tillkomsten av ett s.k. Klimatkollegium bestående av 7 ministrar inom regeringen.
Eftersom regeringens klimatarbete uteslutet bygger på den vetenskapliga frågan om CO2 värmer jordens atmosfär, borde det vara självklart att kollegiet har kompetens att bedöma vetenskapligt utfört forskning i frågan.
I regeringens klimatkollegium finns inte någon som besitter naturvetenskaplig kunskap på forskningsnivå, vilket framgår av de CV:n som är utlagda på Nätet. Naturligtvis är det känt att regeringen anlitar experter, men de som faktiskt anlitats har ingen som helst erfarenhet av vetenskaplig forskning om klimatet. Professorer både på KTH och Chalmers som i sitt arbete är beroende av anslag från regeringen har inte utfört någon forskning på klimatet men trots det lämnat stöd för politiska klimatbeslut. I sitt klimatarbete anlitar regeringen också flitigt Stockholms Environment Institute, en skapelse av förre minister M. Olofsson för att ”överbrygga vetenskap och politik”, där agronomer ger råd utan erfarenhet av utförd forskning om påverkan av CO2 på klimatet.
De svenska forskare som verkligen utfört forskning på klimatet är professor Gösta Pettersson, havsforskare Nils Axel Mörner, professor Peter Stilbs, professor Lennart Bengtsson, m.fl. Den sistnämnde känd som en av världen mest framstående klimatforskare. De får aldrig politikernas gehör för att CO2 inte utgör hot mot klimatet och mänskligheten och att politiken därför inte skall göra något för att minska det. Andra hot från mänsklig aktivitet är verkliga och kan åtgärdas, skogsskövlingen, plast i haven, Östersjöns död, rovfisket, m.m. CO2 i atmosfären har aldrig dödat en enda människa men hundratals miljoner har dött av ständigt återkommande pandemier.
Verklig klimatforskning har t.ex. Svensmark gjort genom att klarlägga molnbildning, en viktig påverkan på klimatet men utan varje uppvärmning genom CO2. Naturligtvis har experiment utförts i med luft, växter och djur fyllda rum där ökat CO2 till över 7000 ppm så att allt levande dör utan att kunna uppmäta någon temperaturhöjning.
Klimatkollegiet hänvisar frenetiskt till att Förenta Nationerna i IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change, som består av politiker från alla
FN-stater, inte forskare, hänvisar till att CO2 är ett hot mot mänskligheten bevisat av ”forskning” där inte ett enda genomfört vetenskapligt experiment visar att så är fallet. Naturligtvis skall Klimatkollegiet ”lyssna” på forskning. Men vilken ”forskning”?
Att leka med dator och skapa prognoser är aldrig forskning och bevisar ingenting vetenskapligt om klimatet.
Just avsaknaden av vetenskapliga bevis medför i sak att alla regeringens åtgärder, som syftar till att minska CO2 i atmosfären, inte har den minska effekt på klimatet. Skogar brinner inte beroende på CO2. Vattnet i oceanerna ökar inte på grund av CO2. Isarna runt polerna minskar inte på grund av CO2. Atmosfären värms inte av CO2. Det enda vetenskapligt konstaterade resultatet av ökad CO2 i atmosfären är det faktum att det har medfört bättre växtlighet och mer mat åt jordens befolkning.
Däremot har politikers beslut om åtgärder för att minska CO2 bevisligen redan medfört stora påfrestningar för svenska folket genom tvånget att betala utländska bolags utbyggnad av över 4000 vindkraftverk som skövlat natur och skadat närboendes hälsa. Inte ens de som står bakom detta tvång påstår nu att de därmed räddat klimatet. De duckar. Nyttan med tvånget nämns aldrig och får aldrig diskuteras. Både Sveriges och EU:s alla tiotusentals vindkraftverk har inte minskat utsläppet någonstans. Tvärt om är det bevisat att utsläppen ökat. Dessutom visar en mängd forskning att vindkraftverk medför uttorkning av landskapet bakom dem och de viktiga insekternas och fåglarnas död.
I sin vanföreställning att kunna påverka klimatet arbetar klimatkollegiet nu med att lägga nya pålagor på befolkningen för att minska något som inte kan minskas. Det är svårt att förstå att de vidtagna och föreslagna åtgärder att minska eller avskaffa Sveriges leveranssäkra elektriska energi, som leder till allvarlig effektbrist, kan minska CO2 i atmosfären, eller att subventioner för solpaneler eller cyklar påverkar klimatet. Vissa delar av klimatkollegiet förespråkar också minskad bilkörning, minskad ätande av kött, minskad konsumtion, o.s.v. helt enkelt allvarliga inskränkningar av medborgarnas vanliga fri- och rättigheter.
I en rättsstat borde det vara självklart att dessa inskränkningar diskuteras öppet och allmänt.
När kommer det att ske i Sverige?
