Om vi talade till socialister som vi talade till barn skulle mycket vara vunnet. SSU skulle kanske inte skämma ut sig totalt med ”vegetarisk norm på äldreboenden”. Fredrik Reinfeldt skulle aldrig kallat försvaret ett särintresse. Anders Ygeman skulle bara hålla tyst.
Det sistnämnda är för övrigt något som också Norges statsminister Erna Solberg skulle uppskatta. Med Anders Ygeman är det nämligen så att han skall ägna sig åt energi och digitalisering, även om han inte heller där utmärker sig med någon särskild bravur. Men inte åt att kommentera Erna Solbergs uttalanden kring vem eller vilka som påverkar en norsk kriminaldåre att skjuta ihjäl sin lillasyster och attackera en moské.
För övrigt har Norges statsminister rätt i sak. Den nordiska neonazismen är som störst och livaktigast i Sverige. Nu är den faktiskt så pass livaktig att extremsocialisterna i Nordiska Motståndsrörelsen tydligen börjat bråka inbördes och knoppar av sig i ytterligare en organisation kallad Nordisk styrka. Det är den ärrade veteranen Klas Lund som tar sitt pick och pack och drar.
Vidare kan jag konstatera att man även i försvarsfrågan skulle önska att våra socialistiska statsråd kunde sätta sig ner och tänka efter innan dom hastar iväg i sakfrågan. Som då Reinfeldt uttalade att vår militär skulle vara ett särintresse. Särskilt som knäckfrågan rör en annan gammal sosses, Björn von Sydow, slutrapport kallad Värnkraft. Här är det uppenbarligen så att försvarsministern och finansen inte kan komma överens. Något särskilt ledarskap från statsministern märks inte heller av. Den oinsatte, jag alltså, undrar vad Magdalena Andersson har för hållhakar på Löfven och Hultqvist? Kanske ska jag ta ut lite kompledighet och traska upp på regeringskansliet med en påse hembakta bullar och sätta mig ner med dem och tala ut? Givetvis som om jag talade till barn. Lugnt och tydligt. Med enkla ord och korta meningar.
Kikar jag vidare ut i världen är det styret i Kina och Aftonbladets ledarsida som skulle behöva en vuxens milda men bestämda handlag för att komma vidare och växa. Aftonbladets ledarsida, närmare bestämt Daniel Swedin, uttalar sig om att ”Frihandel ger inte Hongkong frihet”. Jag tolkar hans argumentation så att ledarskapet drar åt tumskruvarna eftersom andra regioner i Kina har en bättre tillväxt än Hongkong. Då passar dom alltså på, dom styrande i Peking. Sakfrågan här är egentligen att Peking ger fullständigt attan i ingångna avtal. När engelsmännen lämnade över Hongkong 1997 yrade kineserna om ett land med två system. Ingångna avtal, äganderätt och annat liberalt dravel uppfattas dock av det kinesiska ledargarnityret som ointressant. Precis som i alla andra länder med avancerade pseudodemokratier av olika socialistiska schatteringar. Efter att ha besökt regeringskansliet blir det alltså att besöka en ledarredaktion och fara till Peking. Jag undrar om kineser uppskattar kanelbullar?
Det finns egentligen bara ett problem med socialistiska system. Dom fungerar dåligt eller inte alls. Oavsett om det gäller Sverige eller Kina. Tänk om det fanns en politisk åskådning som lät vuxna människor bestämma själva? Då slapp man tala till socialister som om dom vore barn!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
