Tillbaka till ruta 1


Tillbaka till ruta 1 1

De flesta av mina inlägg behandlar på något sätt kulturens primära roll för den, i brist på bättre ord, frihetliga strävan. Det är inte – att döma av kommentarerna på Facebook – särskilt populärt att funder allt för mycket över hur viktigt det är med kultur. Gör man det är man en tokreaktionär, en imbecill eller en antiliberal (det sistnämnda skriver jag förvisso under på). Kulturen låter sig dock inte ignoreras och det kan vara av värde att gå tillbaka till det mest grundläggande, repetition är trots allt kunskapens moder.

En kultur är ett filter via vilket ett kollektiv av människor tolkar världen. Vi människor är kulturella varelser över allt annat och det är primärt vår förmåga att skapa kulturer som gjort att vi divergerat från våra primatsläktingar [1], utan kultur är vi inte människor och ingenting vi säger eller gör kan vara kulturneutralt. Objektiva och mätbara fakta kan sägas vara kulturneutrala i sig men direkt vi förhåller oss och tolkar dem så gör vi det via vår kultur.

Kultur är viktigare än individen. Nästan allt du gör, säger och tänker är ett resultat av den kultur du befinner dig i, att du överhuvudtaget talar varmt om individualism är blott ett uttryck för din kultur. Du är en del av ett kollektiv vare sig du vill det eller ej och din individualism är mindre viktig än din kultur.

Människor är kulturbärare. Eftersom kultur endast existerar i vår föreställningsvärld så är det endast via människor som kultur existerar och var än vi färdas så tar vi vår kultur med oss. Det låter kanske som något trivialt och uppenbart men det verkar behöva upprepas i en tid då en stor del av befolkningen tror att man kan bli svensk av att åka tunnelbana en gång i Stockholm.

Kulturer ligger så inbäddat i vår föreställningsvärld att den svårligen byts mot en annan under en livstid. Detta är kanske ett svart piller för många att svälja men ett väldigt enkelt exempel belyser detta faktum. Fråga dig själv hur lång tid det skulle ta för dig att acceptera könsstympning och stening av våldtäktsoffer som något moraliskt rättfärdigt om du flyttar till Saudi Arabien eller valfritt muslimskt land i Afrika? Du skulle troligtvis inte acceptera det under din livstid, du skulle förmodligen lära dina barn att det är förkastligt men deras infödda vänner skulle börja påverka dem så att de inte har samma benmärgsreflex mot företeelsen (givet att du inte bor i en svenskenklav) som du har och deras barn i sin tur skulle möjligtvis börja samla stenar. Assimilation av de djupaste delarna av en kultur tar flera generationer.

Kulturer kan förändras på tre sätt, genom fredligt informationsutbyte, genom våldsamt informationsutbyte eller genom ett utbyte av människor (och naturligtvis alla tre i kombination på olika sätt). Vår nuvarande anglofili är exempelvis till stor del ett resultat av att USA malde sönder Europa i två krig, ockuperade europeiska länder med hundratusental soldater som förblev här under lång tid och slutligen fyllde vår media med sin populärkultur (en process som började före andra världskriget och som Moldbug berört [3]). Denna kulturella överföring har varit så framgångsrik att européer idag är tacksamma för att USA lät bomberna falla på europeisk mark och sedan inlemmade oss i sin kulturella hegemoni (om du just nu känner en ilska bubbla till liv så är det blott ett gott exempel på detta, läs återigen vad jag skrev ovan och notera att jag aldrig säger att detta är fel utan bara att det har skett).

En frihetlig syn på samhället är blott en kulturell föreställning. Detta har jag redan skrivit men det förtjänar sitt egna stycke. Det finns ingenting i människans natur som gör att vi utvecklas mot ett frihetligt tänkande. Progressivismens bild av historien som en färd med en tydlig riktning mot den moderna, upplysta och toleranta HBQT-aktivisten har ingenting med verkligheten att göra). De gånger som kulturer rört sig mot vad vi idag kallar frihet har anledningen ofta varit strävan efter frihet från en överherre för att kunna implementera ännu starkare inskränkningar på sina egna [4]. Snällhet och tolerans som abstrakta begrepp har sällan spelat någon roll. Det vi kan säga är att den västerländska längtan efter frihet inte är något som man kan förvänta sig ska uppkommer per automatik bland människor och inte heller något vi sett i någon större utsträckning bland andra folk.

Intrång från ofrihetliga externa kulturer kan ej tolereras. Givet att frihet blott är en säregen kulturell föreställning – en föreställning som är relativt unik för Europa och dess folk – så bör vi av ren försiktighet inte tillåta en kulturell invasion (oavsett om de är fredligt, ofredligt eller i form av folkutbyte) som riskerar att förstör det ömtåliga fundamentet till vår frihet. Det är än en gång Poppers paradox [6] som jag tjatat mig hes om här på fridebatt.

Inomkulturella trender kan behöva kväsas. Bara för att en kultur är frihetlig så behöver den inte förbli frihetlig, man behöver bara blicka mot vänsterns övertagande av den akademiska världen och media och den efterföljande slakten av yttrandefrihet för att övertyga sig om det. Vi måste vara vaksamma och intoleranta mot de intoleranta minoriteterna [5].

Vi måste prata om frihetens kulturella grund och vad det innebär rent praktiskt. Om man köper det jag punktat upp ovan så blir den uppenbara följdfrågan hur man bygger och förvaltar en kultur som ger oss frihet? Det innebär att frihet kan vara ett hot mot frihet om man tar sig friheten att agera på sätt som urholkar friheten. Gör du dig en hacka på att sälja ormgift så kommer din omgivning börja kräva läkemedelsregleringar (eller rulla dig i tjära och fjädrar). Handlingar har konsekvenser och statens tillväxt är svaret på en verklig efterfrågan. Det fullständigt kravlösa samhället är en utopi som aldrig kan förverkligas. Den totala rörelsefriheten är en frihet som illa kvickt tar kål på sig själ. Men hur identifierar man vad som bör förtryckas? Hur identifierar vi vad vi vill bygga upp? Rimligtvis bör vi vända blicken mot den korta och unika period i världshistorien då USA bildades och vilken kultur dess elit hade, likaså bör vi studera vår egna historia och göra en ansträngning för att förstå varför Sverige alltid haft starka och självständiga bönder i jämförelse med resten av Europa. Islam och transaktivism verkar inte vara nyckelfaktorn….

  1. Joseph Henrich – The Secret of Our Success
  2.  Johan Simu – Utan en gemensam kultur kan vi inte ens bre en smörgås
  3. Mencius Moldbug – World War II: A Primary Sourcebook
  4. Fnordspotting – En bön för mycket
  5. Nassim Nicholas Taleb – The Most Intolerant Wins: The Dictatorship of the Small Minority
  6. Paradox of Tolerance