Tillståndet i Riket synes för regeringen och höga myndighetsföreträdare vara gott. Statsministern gick åstad och julhandlade. Justitie- och migrationsministern trängdes på Nova i Lund för att han glömt julhandla och finansministern åkte skidor i Sälen. Förmodligen för att hon tröttnat på att vara ute och cykla som hon vanligtvis gör i sitt dagliga värv som högsta hönset på finansdepartementet.
Bäst av allt var dock kommentaren som MSB uttalade till avslöjandet om att generaldirektör Eliasson avrest till kanarieholmarna. “Av säkerhetsskäl kommenterar vi aldrig var vår generaldirektör befinner sig.”
Förutom att det är en rimlig strategi för att stackarn ska slippa att konfronteras med upprörda samhällsmedborgare i tid och otid kan det väl tänkas att hemlighetsmakeriet sker av gammal vana från tiden i statens hemliga säkerhetspolis. Han är ju en man med många strängar på sin lyra, den goda Eliasson. Inget uppdrag är honom främmande. Att ha jobbat inom allt från poliskåren till försäkringskassan (och hemliga säkerhetspolisen) tyder på en bred och unik (in)kompetens.
Sist och slutligen är han dock en man av folket. Om inte annat delar han den enkla hennens, av politiska skäl får man inte säga ”mannen på gatan”, smak för julsemester. Kanarieholmarna fick det bli!
Eftersom det verkar hart när omöjligt att få våra höga företrädare att intuitivt begripa hur de ska hantera sitt förhållande till en tjurig omvärld kan jag rekommendera dem att läsa Tove Lifvendahls ledare i SvD 2019-03-30.
Hon föreslår det så kallade ”löpsedelstestet”. Om makthavarna föreställt sig hur en kvällstidning skulle beskrivit handlandet och agerandet kunde många dumheter undvikits.
Jag vill för övrigt minnas att det redan under min tid som värnpliktig befälselev under 1980-talet, givetvis på en av försvarsmaktens bättre skolor, talades om ledarskapet bottnar i att du agerar som ett föredöme. Det är kanske något som Stefan et al. bör ta fasta på i dessa pandemiska tider!
Annars har årets sista månad bjudit på många goda saker att fundera över. En i mediebruset bortglömd pärla är den senegalesiska domstol som dömt tre män till två års fängelse vardera för att ha ”satt andras liv i fara”.
Männens söner sattes med andra migranter i en enkel kanot för att ta sig västerut över atlanten till Dan Eliassons semestermål, Kanarieöarna. Allt i förhoppningen att därifrån nå det europeiska fastlandet. En av pojkarna dog under oklara omständigheter och tippades överbord av smugglarna.
Den döde pojkens pappa försvarar sig med att han bara ville pojkens bästa.
Att inte i någon mån skylla tragedin på västvärlden kan ett modernt företag som förmedlar nyheter, i detta fallet AFP, inte göra. Motivationen att ta sig från västafrikanska kustsamhällen beskrivs som stor eftersom utländska fiskeflottor härjar samtidigt som viruspandemin ställer till det. Värt att notera är att EU tydligen är en stor bov i dramat. Givetvis intresserar nog just det problemet våra godhetsonanerande EU-kramare föga, västafrikaner finns det ju gott om. Det är bättre att förfasas över trilskande ungrare och polacker än att ge sig in i jordbruks- och fiskepolitiken!
Upprörande, kanske ännu mera än att västafrikanska pojkar av sina pappor skickas ut att dö på atlantiska oceanen, är att jägarsoldater på K3 sitter på bussen till Karlsborg och gråter! Befälen har tydligen använt våld som metod för tillrättavisning och understundom inte besvarat de värnpliktigas frågor. Detta, tillsammans med att den fysiska belastningen ökades snabbt med skador som följd, kan inte beskrivas som annat än ett rejält haveri för den svenska modellen att alla ska med!
31. lätta bataljonen och 32. underrättelsebataljonen får ta ett nappatag med värdegrundsarbetet och i fortsättningen tillse att befälen därstädes hanterar soldaterna med den yttersta försiktighet de har rätt att kräva. Servering av frukost bör givetvis ske i sängen och tonvikten bör ligga på konfliktlösning genom dialog!
Månadens hedersammaste politiker är något oväntat miljöpartiets migrationspolitiska talesperson, samt eventuellt futurala bråkrör, Annika Hirvonen. Hon är ovanlig som rikspolitiker eftersom hon delvis tar konsekvenserna av sin ideologiska övertygelse och hyr ut ett rum i bostaden till en så kallat ensamkommande med jobb och uppehållstillstånd.
Om exempelvis Morgan Johansson eller Stefan Löfven vore som Annika Hirvonen skulle de gett attan i julshoppingen. Uppenbarligen finns det någon form av ryggmärgsreflex att leva som man lär bland vissa miljöpartister. De är inte, som hela det socialdemokratiska ledarskiktet, totalt ideologiskt korrumperade.
Mindre hedersamt är månadens generaldirektör, Monica Rodrigo på Ekobrottsmyndigheten. Det finns alltså folk i den branschen som kan konkurrera med Dan Eliasson i omdömeslöshet!
Hon har efterforskat en åklagares politiska förehavanden genom att städsla ett privat säkerhetsföretag. Kostnad 18 750 pickadoller som givetvis betalades av alla oss som under hot om våld tvingas betala skatt. Åklagaren ifråga ges inte tillfälle att kommentera säkerhetsföretagets resultat och handlingen diarieförs inte förrän långt senare. Åklagaren fick själv anlita advokat som ansatte myndigheten med besvärliga frågor.
Bakgrunden är att tips inkom att hen var, som Aftonbladets O. Cantwell målande beskriver det, aktiv på diverse bloggar ”i nätets mindre vackra undervegetation.”. Värt att notera i sammanhanget att Aftonbladet tidigare avslöjat att en annan person som är åklagare och fackligt förtroendevald på EBM var föremål för omplacering. Denna granskning avslöjade att att det fanns ett utbrett missnöje med generaldirektör Rodrigo och att ingen arbetsmiljöundersökning gjorts de senaste fem åren.
För generaldirektören, som helt uppenbarligen är helt avskärmad från verkligheten, är allt dock frid och fröjd. Hon menar enligt en rubrik på myndighetens intranät att ”Vi har en god arbetsmiljö”.
Förmodligen är det så att en del av er känner igen Monica Rodrigo. Hon har tidigare basat över Rättsmedicinalverket och där, med beslutsamhet, implementerat de s.k. åldersbedömningarna. Enligt uttalanden i media tycker hon det är jätteviktigt att som chef ta arbetsgivaransvar.
Jag kan konstatera att åtminstone regeringen tar det ansvaret genom att pröva hennes förmågor på olika positioner i de högre sfärerna.
Så förflyter alltså livet i konungariket Sverige de sista skälvande timmarna av år 2020. Då har jag ändå inte talat om vissa centerpartisters märkliga böjelser eller kommenterat att Ringhals 1 ställs av vid nyåret. Vad gäller det senare kommenterar VATTENFALL på sin hemsida eländet med: ”Ringhals 1 är ett stycke svensk industrihistoria som byggdes av ASEA Atom mellan 1969 och 1975. Kärnkraftverket togs i kommersiell drift 1 januari 1976. Ringhals 1 beräknas vid sin slutliga avställning ha levererat hisnande 220 terawattimmar el, vilket motsvarar hela Göteborgs elförbrukning under 44 år. En stabil, fossilfri elproduktion som besparat miljön på 400 miljoner ton CO2*.”
I mitt egen del av riket, Halland, går regionens sjukvård upp i stabsläge av pandemiska orsaker. Av ren nyfikenhet räknade jag på antalet intensivvårdsplatser som vi normalt har tillgängliga härstädes. Om jag fick siffrorna rätt ligger vi ganska precis på rikssnittet om 5 platser per 100 000 invånare. Sålunda är det inte förvånande att sjukvården ansträngs till det yttersta när det inträffar oväntade saker av mindre trevlig karaktär.
I akt och mening att hjälpa sjukvården har tydligen varannan person som dött med covid-19 på landets äldreboenden inte läkarundersökts. Man får väl helt enkelt avstå att undersöka hälften av de som söker sjukvård för eventuella besvär. På det sättet finns det stora resurser att spara!
Själv ser jag med viss förfäran och mycket spänd förväntan fram mot år 2021. Kan det bli ännu värre?!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
