Tillståndet i riket kan kort samman fattas med följande, att är det inte det ena så är det något annat!
Knappt hade den nordeuropeiska lilla randstaten som vi kallar för vårt hem överlevt en dödsmördarpandemi när gubben i granngården, Putte, kastade sig över en sin granne, Ukraina.
Självklart måste varje människa som någorlunda befinner sig vid sunda vätskor anse att angreppskrig på ett broderfolk tillhör något av det värsta man kan tänka sig. Att det sker i Europa gör saken etter värre då vår erfarenhet av dylika stolligheter på vår kontinent är minst sagt dåliga.
Det finns emellertid de som ur en rent politisk synvinkel kan dra nytta av konflikten i vårt land. De anser sig själva vara ett statsbärande parti och benämns Socialdemokraterna.
Som av en ren händelse, för Magdalena Andersson verkar det vara en skänk från gudarna, har partiet dessutom lyckan av att just nu regera ensamma. MiljöPhascisterna valde i höstas att hoppa av ”regeringen”.
Man kan i sitt stilla sinne tänka sig hur presskonferenserna skulle sett ut om Magdalena haft Märta eller Per som sekundanter. MP:s bölande statsråd gör sig dåligt i bild när det gäller flyktingkriser, sannolikt ännu sämre när angreppskrig i Europa ska hanteras.
Om nu Magdalena Andersson lyckas spela sina kort rätt innebär det att valsegern i höst är lika säker som integrationsresistensen är kompakt i Rosengård.
Då kan hon med säkerhet utropa sig till ”demokratiskt vald” statsminister. Nu sitter hon som bekant på mandat från en socialdemokratisk partikongress och en riksdag som inte orkar bråka om saken. Därtill är densamma, riksdagen alltså, alltför medveten om att principen ”om jag kliar din rygg så kliar du min” gäller därstädes.
Socialdemokraterna kommer (sannolikt) återgälda tjänsten vid behov.
Den största fördelarna med Ukraina-kriget ur ett strikt politiskt perspektiv är dess placering på tidslinjen. Det ser nästan för bra ut att det inträffar precis när den påstådda dödsmördarpandemin med framgång har bekämpats, vilket också noterats av de mer konspirationsteoretiskt lagda delarna av det globala internätet.
I själva verket är det nog snarare så att Putte har haft dessa planer ett bra tag. Men trots att han kallas paranoid, skogstokig och allt annat möjligt dravel är han givetvis inte dummare än att han väljer att avstå invasion när hans älskade moderland har annat att hantera. Dessutom ville nog polaren Xi avhålla sina propagandistiska Olympiska lekar innan det var åter till allvaret.
För socialdemokratin innebär det hur som helst ett utmärkt tillfälle till krishantering.
Inte för att de är särskilt intresserade eller ens kapabla till det, historien talar så att säga emot det sistnämnda. Nej, det är för att kriser är själva livsluften för politiska partier på dekis. Man kan visa sig handlingskraftiga och skrämma folket till underkastelse och lydnad.
Dessutom kan Ukraina-kriget listigt utnyttjas för att plocka ganska billiga politiska poänger och sprida dimridåer. Mer än något annat gäller det ett högst eventuellt mottagande av flyktingar från landet.
Svenska politiker, med Socialdemokraterna i spetsen, kan spänna ögonen i kameran och påpeka vilket oerhört stort ansvar Sverige tagit tidigare. Nu får allt Polen och andra dra sitt strå till stacken!
I själva verket är dessa herrar och damer politiker givetvis pinsamt medvetna om att Sverige är spänt till bristningsgränsen med nuvarande integrationsresistenta och icke anställningsbara diaspora av olika folkslag som befinner sig härstädes. Dessutom anser nog många på vänsterkanten att ortodoxt kristna inte är lika kulturellt intressanta som de från främre orienten som tillber en annan gud. Skäl nummer tre är givetvis att andelen yngre män är beklagligt låg. Dessa kvarhålls nämligen av Ukrainska myndigheter för att kriga mot ryssen.
Vi noterar också att alla politiker visar ett nymornat intresse för vårt försvar. En stor andel, till och med SD men inte Socialdemokraterna, yrar också om vikten av Nato-medlemskap. Viljan att gå med i Hemvärnet har också ökat markant under årets första månader.
Vad gäller Nato-medlemskap så konstaterar jag att den som vill att våra ungdomar ska slaktas och dö på ärans fält i främmande land bör tänka ett varv till. Vad har vi för nytta av det egentligen?
Jag föredrar ett försvarsförbund med vårt broderland Finland. Problemet med det är tvåfaldigt. För det första är det landet tyvärr intresserat av ett medlemskap i Nato. För det andra skrattar nog finnarna i brallan på tanken att strida och dö med svenskar som på fullt allvar hemförlovar hela regementen på grund av att de värnpliktiga ”kränkts” av befälen.
Att folk vill gå med i Hemvärnet bevisar att det finns människor som, åtminstone i kris, känner något för sitt fosterland. Vilket vi kan hålla för positivt. Det finns hopp för vår lilla nordeuropeiska randstat!
Att folk hamstrat jodtabletter är kanske inte lika kul att läsa. Det är inte så lite toalettpappers-hamstring-under-dödsmördarpandemi över den rubriken.
Är du över 50 år behöver du inte oroa dig för cancer i sköldkörteln. Bättre är att köpa sig en spade så du kan gräva ett håll för att ta skydd.
Dessutom är risken för ett kärnvapenkrig starkt överdriven. Putte föredrar alla gånger en konventionell lösning som visserligen blir blodig men inte nukleär. Risken för atomvapen uppstår om någon annan än han krånglar till det. Det finns givetvis en fara att en granat eller robot träffar ett kärnkraftverk i Ukraina, det kan man inte bortse ifrån.
Sammantaget kan vi konstatera att en sak är, om skämtet kan ursäktas, bombsäker. Fru ”statsminister” Magdalena Andersson kommer i höst återväljas i påstått fria och allmänna val.
Om vi inte hela tiden upprätthåller en stenhård opposition är risken dessutom stor att hon går till historien som ”Landsmodern” och befäster såsseriets makt för generationer framåt!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
