Ulf Kristersson tittar nog ut över den lilla nordeuropeiska randstaten med bekymrad blick!
Läget kan inte på något sätt beskrivas som stabilt. Visserligen har äntligen elstödet betalats ut till överbelånade svenskar, vederbörligt katastrofbistånd skickats till Turkiet och våren siktats runtom i landet.
Dessutom, och detta är ett oomkullrunkeligt faktum, ligger Sverige bra till i Europa när det gäller andelen i arbetsför ålder som faktiskt är sysselsatta i någon form av lönearbete.
Men ändå synes tillvaron mer spännande än vad som kan anses gott för hr Kristerssons blodtryck. Ansökningen om Nato-medlemskap går endast stappligt. Mankemang i högsta polisledningen. Skenande matpriser. KU-anmälningar och brev till EU angående det tidigare nämnda elstödet och bristande säkerhet på Melodifestivalen. Klistersäsongen börjar närma sig också, tiden när vårpigga klimatfascister ägnar sig åt aktioner som kraftigt hindrar konsumtionsekonomins hjul från att rulla.
Elände med andra ord! Tänk om detta var Danmark istället, kanske Ulf tänker när han hinkar morgonjavan i Sagerska. Där har de åtminstone vett att döma så kallade IS-hemmafruar till förlust av det danska medborgarskapet och visa ut dem, detsamma i Sverige skulle vara en skalp att att slänga i ansiktet på Jimmie!
Svenska domstolar verkar rent allmänt dåliga att lita på. Vad är exempelvis en snippa? Alldeles oaktat definitionen av densamma kan man fråga sig om vuxna karlar alls ska ha fingrarna innanför eller ens i närheten av tioåriga flickebarns trosor? Svaret på den frågan är givetvis mycket enkel, vuxna karlar har inte där att göra på några villkors vis.
Det är inte bara svenska domstolars uttolkning av lagarna via ordböcker som är fel. Det är lagstiftningen som är fel, vilket lagstiftarna (där Ulf Kristersson är en) får ta på sig. I Texas USA frikändes en pappa som helt sonika slog ihjäl den pedofil som våldtagit hans dotter. Där kan vi tala om en lagstiftning och tolkning av densamma som följer mina principer.
För att tala om ett helt annat mörkt moln på himlen så kan vi ta oss till Göteborg, staden där undertecknad yrkesarbetar och som i vissa områden får en att tro att man knappast befinner sig i Sverige.
Ett beslut har tagits att nyanlända, vilket är ett samlingsnamn för bidragsmigranter och den lilla, lilla minoritet som har ett faktiskt skyddsbehov, ska få gå före i bostadskön. Detta givet att de uppfyller vissa ”krav” såsom exempelvis studier på SFI. Resultatet torde, rimligtvis, innebära att exempelvis lintottar som stått i kö länge får vänta ännu längre.
Beslutet är varken förvånande eller ologiskt givet det faktum att politiker och byråkrater i Göteborg är som politiker och byråkrater annorstädes i Sverige.
De struntar helt enkelt i lintottarna och lever efter devisen ”att vinsten kommer längre fram”. Det framstår för oss andra som en väldigt klen tröst eftersom vi, råbarkade och okunniga som vi är, tycker att politiker och byråkrater ska se till sina egna först. Därefter, om något överskott finns, kan man sträcka ut handen till andra.
Men denna, den enkla mannens (eller om det ska vara ”den enkla hennens”) syn på saken passar givetvis inte inom de gebit, politiken och byråkratin, som anser sitt existensberättigande vara att bygga oss en ny skön värld. Låt vara att resan mot den nya sköna världen tillfälligt befinner sig på en illa underhållen allmän väg där hålen i asfalten består av integrationsresistens, bidragsberoende, skjutande och bomber samt människor som behöver tolkhjälp för att behandlas för stukningar.
Det är med andra ord inte lätt att heta Ulf Kristersson. Men för honom är det åtminstone så att något bättre väntar även om han skulle misslyckas i sitt uppdrag att styra, fast det egentligen borde vara att administrera, Sverige.
Lyckas han inte förvränga valmanskårens arma skallar för ytterligare en mandatperiod 2026, eller bara tröttnar rent allmänt, kan han alltid avgå och få en skön reträttpost. Jag gissar på att han fikar efter Nato-ordförande.
Vi andra får hantera verkligheten i den lilla nordeuropeiska randstaten och hänga med så gott det går.
Tror ni Uffe funderar på det över morgonjavan i Sagerska?
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
