Tillståndet i Riket, november 2020


Tillståndet i Riket, november 2020 1Mullrar det i det svenska folkdjupet? Eller kan vår älskade ledare och ledsagare i samtidens mörker, statsminister Löfven, med hopp och tillförsikt se framtiden an?
Tyvärr kära läsare, det är nog så att det är den senare utsagan som får hållas för sann!

Regeringen, eller om den kanske ska kallas regredieringen, med samarbetspartier har efter mycket buller och bång beslutat att lägga fram LAS-utredningen som förslag till beslut. LO protesterade givetvis, och (V), men (C) och pseudoLiberalerna kan räkna hem en seger.
Till saken hör givetvis att LAS är en så kallad dispositiv lag. Arbetsmarknadens parter kan alltså förhandla om innehållet. Till yttermera visso förhåller det sig så att både arbetsgivare och fack, låt vara under en del gnäll och gny, oftast kommer överens om hur problemen ska lösas.
De stora flertalet av dem som befinner sig på arbetsmarknaden är dessutom så pass vettiga människor att meningsskiljaktigheter kan lösas utan större problem. De sätter sig helt enkelt ner och diskuterar som vuxna människor måste göra ibland.

Fast givetvis underlättas saken av att vänster-Jonas i dagarna avgår från posten som ordförande i Sveriges största kommunistiska fan-club.
Nooshi Dadgostar, som är ämnad att ta över ordförandeklubban, gör i Aftonbladet en poäng av sin fattiga uppväxt.
Inga pengar fanns det. Familjen ägde tydligen bara fem möbler. Huruvida tallrikar och bestick ingick i hushållet framgår inte. Det kan dock med visshet antagas att familjens flyttningar från flyktingförläggningen i Perstorp till Norrköping och senare Göteborg underlättades kraftigt av det lätta bohaget.
Märkligt kan det tyckas vara att mamman inte köpte fler grejer efter att ha utbildat sig till sjuksköterska. Möjligen för att man då trivdes med att leva enkelt med bara fem möbler…

Ett uttalande i Aftonbladets text är extra avslöjande, nämligen “– Staten är stenrik, vi kan låna pengar billigt, det ska vi göra, sedan ser jag inga problem med att beskatta kapital heller.“.

Bäva månde regeringen, eller regredieringen, Löfven inför en sådan formidabel motståndare på yttersta vänsterkanten. Håller han inte tungan rätt i mun kan det få fatala konsekvenser inför kommande val!
Till fördelarna ska räknas att det är (SD) som attraherar arbetarna i LO, inte (V). Annars riskerade Svea Rike att per omgående kastas ut i ekonomisk regression och statsfinansiell kris.
Till yttermera visso är Dadgostar så kallad antirasist, d.v.s. hon hatar främst vita människor som inte tycker som hon tycker, och sålunda (tills vidare) diskvalificerad för alla former av djupare samarbete i riksdag och regering.

En annan gammal kommunist av den benhårda sorten har i dagarna sällat sig till kamraterna annorstädes. Jan Myrdal kunde man skylla för mycket, men knappast för att vara undfallande och ideologiskt inkonsekvent.
Han hyllade utan undantag folkförtryckare, mördare och allsköns mörkermänniskor så länge dessa utförde sina illdåd i den vedervärdiga kommunismens namn.
Det får sägas vara en särskild sorts prestation att upprätthålla en sådan konsekvent syn på sakernas tillstånd trots alla bevis på hur hemska regimernas verkliga ansikte var!

I Expressen har vi kunnat läsa att Region Stockholm hyrt in kommunikationskonsulter för 27 miljoner kronor. Detta kan synas märkligt eftersom regionen från början har 27 stycken egna s.k. kommunikatörer anställda.
Det blir inte heller mycket klarare när Region Stockholm skall försöka förklara sig, ”funktionsområdet har vakanser och inte kompetens in house i den omfattning som vi behöver”. ”Vi behöver tillgång till senior specialistkompetens för analys, kommunikation/kriskommunikation och medierelationer”.
Vad man menar är sannolikt att regionen trots sina resurser inte kan få tag på vettigt folk som kan jobba inomhus med att begripa hur man ska tala om för folk och fä hur en slipsten ska dras.
Turligt nog har man då möjlighet att anlita avdankade gamla moderatpolitiker (med erfarenhet från att kränga bluffprodukter som Coca-Cola) som kan slita som djur 14 timmar om dygnet (och uppenbarligen fakturera därefter) för att misslyckas kapitalt med att kommunicera en pandemistrategi som ingen ändå begriper eller följer.

Möjligen kan skattebetalarna och vårdpersonalen hålla sig för skratt. Dock är det ju en gång för alla så att skattebetalarna alldeles ska hålla truten, ehuru dessa är för dumma för annat än att betala skatt. Vårdpersonalen ska också hålla truten och göra sitt jobb som de kan vara glada att ha!
Logiken i Regionernas kommunikationsstrategier och fakturabetalningar är helt över dessa människors fattningsförmåga.

En annan sak som smugit lite under radarn är greppet som biblioteken i Malmö och Helsingborg tagit för att förbättra servicen till dem som utnyttjar dessa kommunala bålverk för folkupplysning och bildning.
Personalen utbildas i något så apart som vardagsarabiska.
Tänk den som fått vara med på mötet när det beslutet togs! Hur gick diskussionen innan beslutet?
Om vi nu antar att mötesdeltagarna inte var satta under förmyndarskap av vederbörliga instanser kan det ju i alla fall tänkas att eländet inleddes med genuscertifiering och allmän försäkran från mötesdeltagarna om obrottslig lojalitet till BLM (Bevara Landets Muslimer).

För en enkel typ som undertecknad är det inte helt solklart varför besökarna på svenska bibliotek ska föräras service på arabiska. Inte heller är logiken bakom beslutet glasklar vad gäller möjligheten till integration. Bör man inte lära sig svenska språket då? Läsare av denna spalt som är mer kunniga i ämnet får gärna höra av sig i frågan.
Om jag ska tillåtas att spekulera fritt tror jag att man helt enkelt tröttnat på försöka lära vår arabisktalande del av befolkning vardagssvenska. Det visade sig sist och slutligen att majoriteten av dessa var så pass utbildningsresistenta att man helt enkelt får ta och utbilda svenskarna i vardagsarabiska istället.
På så sätt kan en god del av Sveriges befolkning hållas kvar i utanförskapets förlamande bojor och en annan del få sin försörjning genom att administrera bidrag och allehanda annat stöd till dem. En Win-Win-situation helt enkelt.

Så går alltså livet vidare i den lilla nordeuropeiska randstat som vi känner som Sverige. Löfven haltar vidare i regeringsställning, kommunikationskonsulterna räknar hem stålarna och bibliotekarierna våndas över arabisk grammatik.
Nooshi Dadgostar kanske avstår en ny soffa, vis av erfarenheterna från sin uppväxt som ger vid handen att man kan lyckas bra trots påvra barndomsförhållanden!

I det svenska folkdjupet är mullret dolt, pinade som vi är av höga skatter och pandemirestriktioner. Vi har endast en ensam jul att se fram mot. Samt, givetvis, ett val om knappt två år!