Val har avhållits och så kallad ”regeringsbildning” pågår under vissa våndor.
För det Klassiskt liberala partiet, som jag själv leder i egenskap av dess ordförande, var resultatet av sagda val ingen höjdare. Jag har lyckats med att tappa en stor del av våra väljare och en utförlig analys av orsakerna har gjorts tidigare på Fri Debatt.
Något större muller bland mina medlemmar har dock inte avhörts. Sannolikt är de för upptagna med att slita för brödfödan, betala en större del av vad de får ihop i skatt och mellan varven njuta familjeliv och läsa någon uppbygglig bok.
För Annie Lööf (C) har det gått mycket värre. Eftersom viss fördragsamhet med hennes ärkefiende SD uppstått inom Sveriges ”borgerlighet” så blev det hur man än räknade ihop rösterna inte en chans att hon skulle få en ministerpost.
Exit Lööf alltså. Vi övriga undrar om den sista skon är uppäten eller om hon i lönndom planerar en fortsättning i det offentliga?
Även Mikail Yüksel, ledare för Sveriges i särklass mest onyanserade parti, Partiet Nyans, uppges ha problem med trilskande medlemmar. Hans ledarstil är tydligen smått diktatorisk, kanske har han i för stor utsträckning hämtat inspiration från det Ottomanska rikets sultaner?
Det vore sannerligen en god gärning om han blev avpolletterad så att den organisationen får somna av i stilla ro.
Sverige har varken tid eller råd med hanteringen av så pass aparta yttringar i offentligheten. Det enda vi kommer sakna är hysteriskt roliga valfilmer på äkta skånsk förortssvenska!
Problemet med ”regeringsbildningen” har jag tagit upp på andra ställen (ni får själv besvära er med att leta efter dessa knivskarpa analyser) men för ordningens skull ska jag även här sammanfatta Uffes svårigheter.
Saken är den att det är en besvärlig uppgift att helt enkelt plocka in Sveriges andra största parti i ”regeringen” trots att hela ”regeringsbildningen” står och faller med sagda parti.
Nu är inte Uffe helt tappad bakom en vagn, alltså argumenterar han när han talar med Jimmie som så att riskdagen och utskotten därstädes utgör den verkliga makten.
Rent teoretiskt har Uffe faktiskt rätt. Riskdagen är det valboskapen väljer, därefter röstar riskdagen fram en ”regering”. Meningen är att riskdagen lagstiftar och har befälet medans ”regeringen” så att säga sköter den dagliga ruljangsen.
Alla vi som inte framlever våra liv i vänsterblivenhetens luftslott kan dock resa allvarliga invändningar mot att teorin fungerar i praktiken. Enkammarriskdagen tycks i praktiken fungera som ett transportkompani, eller kanske ett tramssportkompani, åt ”regeringen”.
SD får alltså ett par potenta riskdagsutskott att hantera. Där kan de bida sin tid medans Uffe så gott han kan försöker navigera det minfält som hans kabinett utgör.
Om tillfälle uppenbarar sig kan vi vara säkra på att Jimmie gärna ställer sig till förfogande att lösa situationen.
I Baltiska havet har det som bekant pangats gasledningar. Min huvudsakliga teori, djupt påverkad av Douglas Adams författarskap som jag är, är att gasledningarna helt enkelt blev fundamentalt trötta på att existera. Som ett resultat av detta begick de självmord. Tyvärr går det inte helt lätt att torgföra en sådan analys när man som undertecknad har en så viktig roll inom svensk politik, jag skulle uppfattas som spritt språngande galen!
Sabotage får det alltså bli, frågan är bara vem som är tillräckligt galen att genomföra det?
Notabelt är att det är väldigt tyst om subventionerna på drivmedel som nu försvinner i Sverige. Som bekant är valet över och väljarna behöver inte i onödan strykas medhårs. För övrigt har åtminstone 20 procent röstat helt fel och resten är inte att lita på heller!
Kan det vara så att svenska grodmansförband transporterats genom ubåtsvapnets försorg till lokaliteterna för att utföra sabotagen? Det passar in tidsmässigt för att skapa en lämplig diversion av opinionen.
MiljöPhascisterna sitter för övrigt inte i expeditionsministären och har saknat möjlighet att resa invändningar mot utsläpp av den påstått klimatskadliga gasen (som för övrigt skulle bränts upp och knappast vara ”klimatvänligare” om så skett).
Eller är det Bidens salta gossar som är ute och simmar, eller Puttes? Frågorna är många, svaren få!
Själv hoppas jag blott och bart att Magda skaffar en ordentlig städfirma denna gången. Det vi har att förvänta oss är ytterligare fyra år av erbarmlig socialism.
Klassiskt liberala partiet satsar nu mot EU-valet 2024, jag har personligen ett par namn som kommer råka ut för mina övertalningsförsök att kandidera i akt och mening att skapa kaoz, som får en miljöphascist att bli grön av avund, inom den organisationen!
Tillståndet i riket kan sammanfattas enligt följande: valhenskåren får de företrädare de väljer!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
