Varför jag inte bryr mig om skolverket

Tillräckligt många upprörda röster höjdes över skolverkets beslut att dumpa antiken att de var tvungna att backa [1], men jag kan inte säga att jag gjorde annat än att rycka på axlarna. Det första jag frågade mig själv var hur mycket jag lärde mig om antiken under grundskola eller gymnasiet? Svaret är inte ett smack! Jag kan inte minnas en enda minut tillägnad antiken trots att jag måste ha suttit genom någon lektion som behandlade epoken, men lektionerna var så undermåliga och ointressanta att ingenting fastnade.

Det är först med mitt nyfunna intresse för filosofi och historia i vuxen ålder som jag ens lärt mig i vilken ordning Pytagoras, Sokrates, Platon och Aristoteles levde, för att inte tala om något av vad de lärde ut. Efter min skolgång så visste jag bara en sak med säkerhet, att förkrigstidens tänkare var gamla stofiler som inte har något vettigt att lära oss i vår upplysta och vetenskapliga era. Det om något visar att skolan till fullo uppfyller överhöghetens syfte med att skänka oss “gratis” skolgång. Skolan lyckas med konsstycket att göra den intressantaste och mest stimulerande perioden i mänsklighetens historia till något tråkigt som man inte bör bry sig om.

Att skolverket funderade på att släppa antiken är därmed på ett sätt förbryllande, det skulle trots allt innebära att de inte längre upprätthåller illusionen av att lära ut något vettigt, samtidigt förlorar de möjligheten att svartmåla en viktig del av historien. Ur en annan synvinkel är det dock förståeligt, vi lever trots allt i ett land där flera generationer har fått en förvanskad bild av antiken och behovet av historieförvanskning har därmed minskat, risken att någon yngling på egen hand skaffar sig en sann bild av antiken som måste värdegrundkorrigeras via skolsystemet är idag minimal (även om några dissidenter ändå hittar dit [2]).

Jag var därför på sätt och vis försiktigt optimistisk till nyheten, det är alltid bättre när den allmänna bilden av undervisningen matchar verkligheten och verkligheten är den att skolan antingen inte bryr sig om antiken eller aktivt försöker globohomofiera den. Får folkmassorna en sann bild av skolan så blir det marginellt sannolikare att halvvakna föräldrar försöker korrigera skolans brister genom att utbilda sina barn själva. Nu blev det dessvärre inte så och charaden fortskrider.

En annan och mycket viktigare fråga uppstår dock i kölvattnet av diskussionen, vad bör skolan egentligen lära ut om vi nu ska ha en allmän skola? Eller ännu viktigare, vad är egentligen skolans syfte? Låt oss vända oss direkt till vår gamle nestor Adam Smith [3]:

In the progress of the division of labour, the employment of the far greater part of those who live by labour, that is, of the great body of the people, comes to be confined to a few very simple operations, frequently to one or two. But the understandings of the greater part of men are necessarily formed by their ordinary employments. The man whose whole life is spent in performing a few simple operations, of which the effects too are, perhaps, always the same, or very nearly the same, has no occasion to exert his understanding, or to exercise his invention in finding out expedients for removing difficulties which never occur. He naturally loses, therefore, the habit of such exertion, and generally becomes as stupid and ignorant as it is possible for a human creature to become. The torpor of his mind renders him, not only incapable of relishing or bearing a part in any rational conversation, but of conceiving any generous, noble, or tender sentiment, and consequently of forming any just judgment concerning many even of the ordinary duties of private life. Of the great and extensive interests of his country he is altogether incapable of judging

Smith ansåg inte att skolan är till för att vara yrkesförberedande, nej för honom var skolan något som behövdes för att skänka människor någon slags intellektuell gnista innan de fördummades av arbetslivet, annars var de oförmögna att delta i samhället som fri män. Han såg även ett annat syfte med utbildning:

But a coward, a man incapable either of defending or of revenging himself, evidently wants one of the most essential parts of the character of a man. He is as much mutilated and deformed in his mind as another is in his body, who is either deprived of some of its most essential members, or has lost the use of them….
Even though the martial spirit of the people were of no use towards the defence of the society, yet to prevent that sort of mental mutilation, deformity, and wretchedness, which cowardice necessarily involves in it, from spreading themselves through the great body of the people, would still deserve the most serious attention of government

Staten borde enligt Smith se till så att vi inte blir veka och fega mähän som inte ens förmår försvara oss själva. Kort och gott ska skolan skapa kultiverade råskinn [4]!

Jag ber dig, höj nu ögonen från din datorskärm och beskåda den armé av harmlösa idisslare som fyller det öppna kontorslandskapet du befinner dig i. Faller din blick måhända på något kultiverat råskinn eller är det röstboskapets fuktiga ögon som slött tittar tillbaka? Finner du där någon som är lika bekvämt med att örfila upp en tölp som han är med att föra en lång diskussion om Aristofanes verk? Knappast! Se dig sedan i spegeln, är du själv ett kultiverat råskinn? Inte så troligt… Det är inte jag heller.

Den moderna skolan har helt enkelt tagit det som sitt syfte att göra motsatsen till vad Smith ville, skolan formar fega fackidioter som i unisont sjunger värdegrundens lov och som friktionsfritt kan passas in i svågerkapitalisternas industrier. Att vara obildad, lönnfet och feg är dygder i det moderna samhället.

Låt oss härnäst ta en titt på en skolgång som var annorlunda, den skola som gav oss män som Einstein, Mises och Nietzsche [5]:

There are three models of that school: a classic one with eight years of Latin and six of Greek, a semi-classic with Latin and one or two modern languages, and a more scientific one with only modern languages. In all three types (the classic one being naturally more prestigious than the others), the local language, mathematics, geometry, history, geography, and religion are taught regularly; physics, chemistry, biology, and mineralogy only occasionally; and there is an introduction to philosophy in the classical for only two years. Often these very hard school years hung like a black cloud over families. Failure in just one subject required repetition of a whole year. This was the fate of Nietzsche, of Albert Einstein, and also of Friedrich August von Hayek! Young Mises, of course, got a classical education: the modern languages he learned privately.

Där har ni det, åtta år med latin, sex år med grekiska och “bara” två år med filosofi. Einstein, Hayek, Mises och Nietzsche kunde sina klassiker och det var på den grunden som de sedan utvecklade sitt makalösa tänkande. I skolan levde de sig in i en värld med olika statsskick, olika filosofiska system, olika religioner och olika livsstilar och de gjorde det på de gamla tänkarnas originalspråk! De kunde även spela musik och de tillät sig aldrig förfalla fysiskt vilket förstås är otänkbart om man förstår grekernas syn på kroppen.

En sådan skola är dock inte för alla, det är en skola för eliten, vilket för mig till det absolut viktigaste med ett skolsystem vilket är att förädla de bästa i vårt samhälle! Oändliga resurser ska inte läggas på att forcera framtida samhallanställda genom 9 år av grundskola, nej oändliga resurser ska läggas på att framtidens Einstein ska stimuleras intellektuellt av lärare som själva gått igenom en rigorös klassiskt utbildning. Det räcker gott att allmogen lär sig läsa, räkna, skriva, grundläggande matematik och gymnastik samt får en spännande introduktion till klassikerna så att de kan förkovra sig på egen hand, därefter ska sorteringen påbörjas och russinen plockas ur kakan.

Det grundläggande problemet med vår skola är inte indoktrineringen, den undermåliga kursplanen eller de sorgligt inkompetenta lärarna, nej det grundläggande problemet är att de bästa hålls tillbaka av de minst begåvade och det kommer vi aldrig runt så länge skolan sitter fast i skolverkets grepp. Hade Smith sett hur skolan förvanskats så hade han nog genast fått andra tankar om huruvida staten bör utbilda våra unga.

  1. Skolverket backar om antiken
  2. Misogynists turn to the classics to celebrate the patriarchy 
  3. Adam Smith – The Wealth of Nations
  4.  “Truthfully, in this age those with intellect have no courage and those with some modicum of physical courage have no intellect. If things are to alter during the next fifty years then we must re-embrace Byron’s ideal: the cultured thug.” ― Jonathan Bowden
  5. The cultural Backgrounf of Ludwig von Mises