Klassiskt Liberala Partiets (KLPs) program är utmärkt så långt det nu sträcker sig, men det sorgliga är, att det inte kan få någon slagkraft p.g.a. vårt partis nuvarande namn (andra skäl finns naturligtvis också). Troligen har socialliberalismen inte så förstört intrycket av liberalism, att det omöjliggjort beteckningen liberalism. Men tillägget av Klassiskt gör namnet tungt och för människor alltför mycket förbundet med 17/1800-talet. Det finns därför starka skäl att övergå till den moderna formen av ett frihetsvänligt parti, nämligen libertarianismen, som ju bygger på samma idégrund som KLP men dessutom på hela den nya ideologiska diskussion, som genomförts sedan 1950-talet.
Denna är yvig, och man måste där värja sig mot de extrema formerna som t ex anarkokapitalism. Jag finner dessutom, att vänsterlibertarianismen kan bryta mot individuella rättigheter och föredrar därför en konsekvent frihetlig form av ideologin. Jag har i en sammanfattande artikel om libertariansk ideologi (1) visat min huvuduppfattning om denna (se också nedan). Jag tror ingenting i det innehållet stöter medlemmar i KLP.
Bland invändningarna mot mitt förslag finner man ett, som påstår att libertarianism är ett sänke, eftersom folk förknippar begreppet med förslag som fri invandring osv. Jag har tidigare t ex på Fri Debatt formulerat huvuddragen i den lämpliga libertarianska invandringspolitiken, vilken baseras på svenskarnas individuella rättigheter och därför skiljer sig från synen hos många, som obetänksamt favoriserar helt fri invandring (vilket är galenskap bl.a. med tanke på vår sociallagstiftning). Det finns även andra liknande förslag t ex fullständig frihet att konsumera droger, som naturligtvis idag stöter bort folk på ett avgörande sätt. De är behandlade i min bok från 2017 (2). Jag är övertygad, att om vi tar tjuren vid hornen och omedelbart visar att sådana förslag inte är i överenstämmelse med vår uppfattning om dagens libertarianska politik, kommer problemen kunna hanteras rätt lätt. Som parti definierar vi ju innehållet i ideologin och kommer att dominera debatten.
Vi måste ha något som står ut, som irriterar våra motståndare, förvånar och lockar väljarna och anknyter till en större internationell ideologisk rörelse. Libertarianismen är den enda nämnvärda ideologi, som idag konsekvent står emot StatsVälfärdsStaten (SVS), socialliberalismen, kulturmarxismen och globalismen. I framtiden har vi möjlighet att samarbeta med våra systerpartier i andra länder. Många av dem kommer att ha namnet Libertarianska Partiet. T ex ett namn som Frihetspartiet är bättre än KLP men missar ändå det långsiktiga målet att anknyta till en internationell rörelse, som Den Nya Världsordningen och därtill kopplad världsregering nog kommer att tvinga fram (se nedan). Innan dess har vi steget, att Sverige ska infogas i en federal europastat, vilket innebär slutet bl a för den betydelsefulla delen av svensk demokrati. Libertarianism kan vara en beteckning på så gott som alla frihetliga initiativ KLP tidigare valt (och vilka jag känner till). Varför då välja något rätt obestämt nytt namn, som inte hjälper medborgarna och potentiella medlemmar att identifiera oss och därför välja att ta kontakt ?
Namnet är inte allt – men mycket. Naturligtvis är huvudmotståndet mot oss föreställningarna hos den indoktrinerade statsvälfärdsmänniskan, som likt sovjetmänniskorna på 80-talet inte ens kan tänka sig något alternativ till det nuvarande samhället. Arbetet att komma igenom den föreställningen är så omfattande, att vi inte bör hållas tillbaka av ett icke-optimalt namn. Jag är övertygad om att anknytningen till libertariansk ideologi kan stötta oss. Men ideologin måste konsekvent vara realistisk och innehålla goda regler för mänsklig samverkan. Personers rättigheter måste ibland vägas mot varandra och prioriteras på basis av rationella argument.
Naturligtvis kan libertarianism inte definieras på sådant sätt, att den inte kan fungera t ex genom att påstå att demokrati och libertarianism inte fungerar tillsammans. Libertarianism är en ung ideologi, och dess praktiska utformning på vägen till perfektion formas av anhängarna inom ramen förhoppningsvis av ett parti. Det gäller idag inte allt eller intet; istället är grader av ökad frihet det temporära huvudmålet. Men detta medför ändå omedelbart ett nytt samhälle. För denna process utformar vi libertarianer principerna för övergången. Extremister med ideer och tolkningar, som då vanligen kränker individuella rättigheter, bör man ignorera.
För att skydda de negativa rättigheterna krävs idag och imorgon arbete inom det demokratiska systemet. Om man undviker detta pga en extremistisk uppfattning av rättigheterna, kommer dessa aldrig att erkännas i tillräcklig utsträckning. Man accepterar då, att ett libertarianskt samhälle aldrig kommer att existera (se nedan). Även nattväktarstaten skulle dock kräva en demokratiskt vald folkförsamling. Dessutom finns det en rad frågor, som inte kan avgöras genom att hänföra dem till de grundläggande principerna, utan måste avgöras genom demokratiska beslut. Så i dagens läge bygger individuell frihet på arbete inom det demokratiska systemet.
DEMOKRATIN
Libertarianismen vilar på långtgående individuella rättigheter, som måste godkännas och finnas i författningen (se (1) Avsnitt IV). En acceptans inom samhället av dessa rättigheter ökar individens beslutsrätt enormt och begränsar den offentliga sektorn. Där individen kan besluta, ska demokratiska beslut inte tillämpas. Människor har då rätt att bestämma om sina egna liv, vilket naturligtvis minskar den offentliga verksamheten kraftigt. Under en lång övergångsperiod mellan dagens och ett fritt samhälle kommer vissa offentliga och privata system existera sida vid sida, vilket kräver fortlöpande demokratiska beslut. Omfånget av de demokratiska besluten kommer att långsamt minska under övergångsperioden från SVS, tills man slutligen når ett idealt minimum i den Civila VälfärdsStaten (CVS). Detta ligger en bit ifrån nattväktarstaten i dess traditionella mening. Och en viss skatt kommer alltid att krävas.
Men idag går utvecklingen gällande svenskarnas rätt att besluta åt fel håll. Storleken av medlemsstaterna i ett federalt EU orsakar, att ett medlemskap där för Sverige medför, att demokratin därmed kommer att vara överspelad för svensk räkning. De 2 % våra ledamöter representerar i EU-parlamentet betyder för lite. De flesta beslut som fattas i EU kommer att var sämre – och delvis mycket sämre – än om vi själva skulle ha beslutat. När EU tar makten över statsbudgeten, är vårt lands självständighet avslutad. Beträffande läget i en världsstat är vår situation mycket värre.
EN NY SITUATION
Vi bör alltså ta vår utgångspunkt inte bara i dagens läge utan också i morgondagens, och samtidigt höja blicken. Då kan vi se, att vi sannolikt är på väg in i EU och blir en medlem i en federal stat, vilket också nog blir ett huvudsteg till en global regering. Vi ser redan i Agenda 2030 en klar ansats till vidgad globalism, som snart kommer att påverka också oss. Klimat-politiken med dess följder för energipolitiken upplever vi mycket konkret nu, och den är kanske den första, riktigt påtagliga konsekvensen av Politisk Globalism (PG) . Och det verkar som alla västregeringar stödjer politiken med avfossilisering. Vi har påbörjat vägen in i den Nya Världsordningen (NWO) , och det logiska slutresultatet av NWO är en världsregering.
NWO stöttas av alla traditionella svenska partier, medan SD eventuellt är ett undantag. Man kan då observera, att de traditionella borgerliga partierna tidigare också i stort misslyckats med att hindra den vänsterglidning gällande det svenska samhället, som skedde från andra världskrigets slut till murens fall. Därefter har man gravt misslyckats med att hindra nysocialismen = kulturmarxismen dvs de samhälleliga utslagen av postmodernismen, att få ett genomslag i vårt samhälle. Alla traditionella välkända ideologier har i Sverige också fallit för den form av ökad internationell integration, som sker genom EU, och de håller nu alltså på att också underkasta sig PG. Alla svenska borgerliga partier kan bedömas vara vänsterpartier med olika inslag av socialism. De borgerliga traditionella ideologierna är därför utan värde gällande målet att skydda friheten i Sverige. Dessa partier går inte längre att lita på. Man måste därför erkänna att politiken i Sverige har nått vägs ände. Mängder av de traditionella partiernas väljare kommer snart att vara förvirrade – och många borgerliga öppna för ett konsekvent och logiskt frihetligt alternativ.
Det kommer att lämna ett enormt utrymme för ett litet parti att växa genom att intellektuellt dominera (om man orkar) debatten i Sverige på en rad områden. Ta bara frågorna om demokratisk nationalism och klimatfrågan, där inledningsvis dess konsekvenser för energipolitiken nu kommer att skapa kraftigt folkligt motstånd. Genom ett klart ställningstagande mot EU står vi också som förespråkaren för riktig demokrati! Inget annat parti dominerar dessa frågor, och vi kan använda dem för vår tillväxt. Och dessa är inga små frågor ! Ett nytt svenskt libertarianskt parti bör bli en del av den internationella frihetskoalition, som troligen växer fram och kommer att vara mycket varierad avseende ideologier. Det samlande mottot kommer att vara motstånd mot NWO och rätten att vara en oberoende nation. I denna samling kommer också att finnas andra libertarianskt orienterade partier, vilka vi genom en klar principiell men också med en praktiskt möjlig ideologi att införa i ett land, kan vara en modell för. Men först har vi kampen mot Europa-federalismen.
(1) https://www.contra.nu/contra-articles/libertarianismens-grunder/
(2) Ahlmark, Dan (2017). VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten. Tidigare Realia Förlag, Stockholm; numera Kindle.
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav tidigare ut boken ”VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Han arbetar nu som medborgarjournalist.
