Jag kan tänka mig att svenska rojalister satte både kaffet och prinsessbakelsen i halsen när dom fick sig ”Kommuniké från H.E. Riksmarskalken gällande förändringar inom Det Kungl. Huset”
till livs.
Kanske var det så illa att några av dem, företrädesvis damer, svimmade av chocken och var tvungna att åter väckas till sans med det hederliga gamla luktsaltet.
I kommunikén sägs nämligen att barnen till Prins Carl Philip respektive Prinsessan Madeleine inte längre kommer tillhöra Det Kungl. Huset.
Som varandes republikan av den allra grövsta sorten kan man ju både applådera och kritisera beslutet.
Låt mig dock börja med all lugna alla oroliga rojalister i vårt avlånga land. Konungariket kommer inte inom en snar framtid, eller ens inom oöverskådlig tid, att förfalla till en simpel republik där statschefen väljs av folket. Hen, statschefen alltså, kommer också fortsättningsvis vara resultatet av två människors sexualreproduktiva val. Vi kommer fortsätta dras med den primitiva tanken på att bara visst folk, det av den lite fiiinare och speciellare sorten som har rätt blod i ådrorna, måste kopulera för att Sverige en statschef skall få.
Varför ska man då som gravt republikanskt lagd applådera beslutet?
Ett bra skäl är att det förhatliga apanaget, det är ekvivalent med alla andra bidrag staten betalar ut (fast då till kreti och pleti), med visst sannolikhet inte behöver öka i så stor omfattning. Om den Kungliga hov- och slottsstaten är mindre behöver inte bidraget bli så stort, det är ju bra. Nu är det ju så att ingen redovisning av var pengarna går avkrävs den Kungliga hov- och slottsstaten. Det finns alltså en möjlighet att några av alla miljoner (för 2018 var det 139 miljoner) i framtiden ändå kommer att komma dom ur det Kungl. Huset utsparkade till del.
Ett annat skäl är att barnen som nu inte tillhör det Kungl. Huset troligen kan njuta av en bättre barndom och lugnare vuxenliv. Jag har exempelvis alltid undrat hur det kändes för Kronprinsessan Victoria när hon insåg faktum! Att hon aldrig, aldrig i hela livet, med mindre än att avsvära sig kronan och totalt bryta med sin mor och far kunde ha förmånen att följa sina drömmar och göra sina egna val! Och detta bara på grund av att hon var barn till sina föräldrar…
När det gäller kritiken så vill jag påstå att H.M. Konungen och hans vapendragare försöker hyfsa till bilden med kosmetiska medel. Socialdemokraterna välkomnar nog beslutet. Dom sitter ju i den obehagliga positionen att dom både vill, och för sitt liv inte vill, ha ett kungahus. Detta är en seger för dem. Genom detta, i deras ögon kloka beslut, slipper dom ännu en debatt om den märkligt snurrande kompass som styr deras handlande. I framtida diskussioner om skattemedel är åtminstone en bomb desarmerad.
Samma sak gäller för H.M. Konungen. Han kan nu peka med hela handen, som man kan anta att dom gamla krigarditona gjorde, och myndigt förklara för populasen att han i dessa osäkra tider drar sitt strå till skattesparar-stacken!
Framförallt hoppas jag att Prins Carl Philips samt hans lillasyster Prinsessans Madeleines barn inser gåva som skänkts dem av farfar/morfar H.M. Konungen. Kasta inte bort den, barn små. Ni kommer ändå alltid förknippas med det kungahuset, snacka om dörröppnare! Om ni vill kan ni, till skillnad från era hårt hållna föräldrar, gå ut i världen och göra skillnad!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
