Den passivt aggressiva omskärelsedebatten

Den passivt aggressiva omskärelsedebatten 1

Diskussionen om omskärelse, precis som den om kvinnlig könsstympning, som blossat upp efter centerpartiets förslag att förbjuda seden är ännu en typisk pseudodebatt i raden av pseudodebatter. Vad Centerpartiets bevekelsegrund egentligen är varken vet eller bryr jag mig om men vad driver egentligen Svensson på gatan? Om du med en slaktarkniv i handen skulle tränga in Kalle Karlsson i ett hörn och fråga honom om han genuint bryr sig om huruvida främlingar täljer i sina barns könsorgan så skulle han troligtvis säga att det förvisso är sorgligt om någon låter en häxdoktor i Somalia gå lös med den slöa kniven men Vem Fan Bryr Sig [1]?

Vad handlar det då egentligen om? Ivar Arpis artikel om frustrationen över den demografiska förändringen [2] träffar rätt, den frustrationen infekterar med all rätt alla andra politiska frågor. Svensson är dock inte tillåten att prata om det eftersom det är rasistiskt, Svensson är även för flat och feg för att skita i om han har medias, eller batiktantens vid fikabordet, tillåtelse eller ej och därför uppvisar han ett typiskt passivt aggressivt beteende vilket resulterar i sådana här lagförslag som siktar mot att få främlingar att känna sig ovälkomna.

Hade vi blott haft en handfull judar och muslimer som går lös på sina gossars kön så hade ingen brytt sig om det men nu fyller vi på med miljontals människor från främmande kulturer som inte tar seden dit de kommer, vars egna seder vi finner osmakliga och som främst vill ta del av den svenska skattekistan och blåsa svennarna maximalt[3].

Det är precis samma sak med de gamla tankarna om ett språktest, språktestet vore fullständigt överflödigt om invandringen var meritokratisk och bestod av ambitiösa människor. I en rationell värld är det så att de som behöver språktestas vill vi ändå inte ha här och de som vi vill ha här behöver inte språktestas.

Språktest, förbud mot könsstympning och andra liknande förslag löser inte grundproblemet utan är bara symptom. Att försöka tolka sådana här lagdiskussioner ur ett ideologiskt renlärigt perspektiv är därför dödfött. Det handlar helt enkelt inte om familjens rätt att få fostra och stympa sina barn hur de vill, det handlar inte heller om individens friheter eller några luddiga ideal, allt handlar om Svenssons känsla att han inte längre rår över sitt land.

Hur ska man då som frihetligt lagd ställa sig till tanken? För min del så kan vi köra på med sådana lagar, om Svenssons enda utlopp för sin frustration är fega och passivt aggressiva lagar så är det sorgligt men det är vad vi har att jobba med idag. Den dag Svensson finner tillräckligt mycket mod inom sig för att säga ”nej jag vill faktiskt inte ha 2 miljoner araber och nordafrikaner här i Sverige” är även dagen då sådana lagar upphör att fylla ett syfte. Något långsiktigt hot mot frihet är de alltså inte.

  1. Att ta bladet från munnen
  2. Migrationen förändrar hela Sverige i grunden
  3. Rashad Alasaad (S) lämnar kommunpolitiken efter ha avslöjats som människosmugglare