Jag läser i min morgontidning om en verkställande direktör som ”jobbar 110% av sin vakna tid”. I samma mening säger dock hen att det både kan bli film och podcast under det att hen flyger.
Givetvis är det rent tekniskt omöjligt att jobba 110% av sin vakna tid. Men de som bekläder dom högre posterna inom näringslivet känner nog också till det bistra faktum att livet på toppen är hårt. Tänk om någon magsur styrelseledamot, eller aktieägare, tror att hen inte går in för uppdraget med liv och lust? Då riskerar det att snart nog bli respass, vilket gud förbjude!
Alltså väljer den i morgontidningen intervjuade dirren att försöka framstå som den exekutiva och förmodligen ”hungriga” individ som hen förmodligen påstod sig vara för att landa anställningskontraktet från början. Låt vara att det framstår som hen saknar fullständig verklighetskontakt, insikter om hur procent fungerar och tydligen är lite för fin för vanliga analoga böcker.
Det brittiska parlamentet tycks också gå i otakt med verkligheten. Yrvädret Johnson, eller mannen, myten och kalufsen som han också kan omnämnas som, ville ju sist och slutligen baxa igenom Brexit. Tji fick han. Nu gäller tydligen att tepåsarna inte ska gå vidare ut ur den sköna unionen om inte all annan lagstiftning kring saken är på plats.
Jag tror inte Boris Johnson gnisslar tänder precis. Hans verklighetskontakt, han har jobbat som journalist, har det alltid varit skralt med. I den brittiska tabloidpressen får inte sanningen stå i vägen för en bra historia.
Här hemma i Sverige bevisar (bland mycket annat) lagen om gymnasieamnesti att våra höga vederbörande i riksdag och regering inte alltid är synkroniserade med sina arbetsgivares, dom röstberättigade medborgarnas, önskemål om hur konungariket skall styras.
SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, börjar vid det här laget surna till rejält på eländet. Gymnasieamnestin är ytterst svårtolkad och många gymnasielärare mår dåligt eftersom dom inte är uppgiften mogen att hålla i yxan och underkänna dem som underkännas bör, för vidare transport till sina ursprungsländer.
Det sistnämnda får t.o.m. jag, ett reaktionärt högerspöke, ha en viss förståelse för. Det var nog inte för att bli skiljedomare i migrationsmål som majoriteten av gymnasielärare valde sitt yrke. Men i god socialistiskt anda, nämligen att utspätt ansvar innebär fortsatt makt, så hamnar denna yrkesgrupp i kläm när riksdagspolitikerna och regeringen inte är uppgiften mogen. Eller som jag väljer att se på det, politikerna saknar verklighetskontakt.
Moderaterna, det är ett sorts pseudoborgerligt parti, håller i helgen samling för att mejsla ut vägen till makten. Hur står det till med deras verklighetskontakt?
Dom vill ha bl.a. ha mindre pengar och smalare utbud i SVT och SR, öl och vin ska tydligen få säljas i vanliga matvarubutiker. Givetvis ska kriminaldårar sättas åt hårdare. Men mest av allt vill dom nog att SD inte varit större än dem själva i Aftonbladet/Inizios senaste väljarundersökning.
SD begriper nämligen vad den i texten tidigare omnämnda direktören också fattat; Ge arbetsgivaren den verklighetsbeskrivning som är önskvärd! I SD:s fall är det turligt nog så att verklighetsbeskrivningen har en god del verklighetskontakt. Även om lösningarna som SD eftersträvar fortfarande är gravt socialistiska.
Verklighetskontakten verkar det alltså vara skralt med på sina håll. Både här i Sverige och på andra håll. Det är nästan så att jag ibland vill säga upp verklighetskontraktet och flytta långt ut i skogen och leva på det som naturen kan erbjuda. Många skulle säkert uppskatta om så blev fallet.
Risken är dock stor för att jag stannar kvar i civiliserade trakter och arbetar än hårdare på politikerföraktet!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
