Allt som oftast så hör man religionsfrihetens förespråkare säga att man bör få vara fri att tro på vad man vill men direkt ens tro innebär att man begränsar andras frihet så äntrar Poppers paradox [1] scenen och först då kan vi förbjuda. Alla nickar därefter instämmande och efter mycket ryggklappande och konfererande så kommer de fram till att vi kan leva i religiös harmoni varefter banjon åker fram, kören stämmer upp i We Shall Overcome och alla kärnvapen skrotas.
Haken är den att de som resonerar så egentligen inte förstår vad ordet religion betyder och att det är omöjligt att hitta två religiösa utövare som kan samsas om en definition som beskriver vad de utövar [2]. I vårt av sekularismens svårt drabbade väst så har vi reducerat religion till att bli en synonym till den rent interna tron, ”klart Mahmoud ska få tro att Muhammed var en profet precis som Vihaan tror på Shiva”, kombinerat med några externa kännetecken i stil med lustiga hattar och utrop på rotvälska från vackra torn. Vi inbillar oss att det slutar där och att troende människor av olika slag är helt utbytbara – så länge de lovar att inte slå ihjäl varandra – utan att det påverkar samhället som stort.
Om det faktiskt vore på det sättet så skulle religionsfrihet ändå vara något meningsfullt att hålla fast vid men lyckligtvis är vi människor inte fullt så trivialt konstruerade. Mellan det rent externa och det interna så finner vi allt av egentligt värde, det handlar om saker som hur vi behandlar våra medmänniskor, vilka förväntningar vi har för olika relationer, vilken väg vi vill staka ut för samhället, vilken sorts böcker vi skriver, vår syn på djur och natur, vad för roll vi själv spelar i kosmos, hur våra lagar ska se ut, varför vi firar högtider och mycket mer. Alla dessa saker är i allra högsta grad religiösa men i och med att vi i Sverige har skalat bort det externa och kastat det interna på soptippen så tror (ja just det) vi att det här mellanlagret är något ”sekulärt” som vi kallar för värdegrunden, denna värdegrund tror vi sedan att vi kan föra in mellan det externa och det interna på vilken religiös människa som helst och vips så har vi förvandlat personen till en svensk som bara råkar gå runt med en lustig hat och tror på Zarathustras lära.
Det vi måste förstå är att mellanlagret är en integrerad del av religionen och när vi svenskar säger ”religionsfrihet” så menar vi egentligen att andra religiösa folk ska göra sig av med allt som är viktigt för dem, anamma vårt säregna religiösa mellanlager och blott tillåtas behålla sina yttre attribut och vem de ber till i sina tysta böner. Värdegrunden är vår gud och vi tror att både Moses och Muhammed kan vara dess profet. Den sortens religionsfrihet fungerade i det nyfödda Amerika eftersom alla i stort sett delade mellanskikt men det är naivt – på gränsen till efterblivet – att tro att det kan fungera om man blandar väsensskilda religioner med varandra. En sådan blandning kan inte ske utan att det existerande kollektivet tillfogas enorma sociala kostnader även om invandrarna strikt sett är ekonomiskt självförsörjande. Vårt mellanskikt är, precis som med alla andra religioner, något vi får med oss med födseln, det är starkt bundet till vårt folk och inget man med lätthet kan konvertera till i vuxen ålder.
Det som sker idag är att muslimer i maskopi med vänstern använder sig av vår omhuldade religionsfrihet för att sakta men säkert ersätta vårt mellanskikt med sitt. I deras mellanskikt existerar dock inte saker som just religionsfrihet, yttrandefrihet, omsorg om djur och natur, en rimlig syn på könsdynamiken, ett rättssystem som vi skulle känna igen eller något annat som gör att vi känner oss som hemma här i Sverige. Fortsätter vi på den inslagna banan så kommer vi därmed inte se en framtid där ”svenskar” går runt med lustiga hattar och kvinnliga power entreprenörer i slöja (liberalernas våta dröm), nej det vi kommer få är svenska tjejer i burka som sitter längst bak i klassrummet, sharialagar där kafirer ges en underordnad ställning i samhället, fotboll med igelkottar på skolrasterna och en obekvämt hög frekvens av homosexuella som råkar trilla ned från balkongen. Religionsfrihet är en trojansk häst som vi bör rulla ut ur staden så fort vi bara kan, det var ett användbart koncept vid en specifik tid och plats i historien men inte på något sätt en universell princip vi alltid ska efterfölja.
En skopa reaktionär, en skopa libertarian och ett kryddmått primitivist.
