“Totalitarism är ett modernt samlande begrepp för politiska eller religiösa idéer och system som förespråkar en centraliserad och absolut makt utan nödvändigtvis hänsyn till mänskliga rättigheter, folkets åsikter eller personlig integritet. Praktiserad totalitarism har uteslutande genom historien använt sig av någon typ av censur och hämmande av yttrandefrihet hos befolkningen i det avgränsade området.”
Wikipedia.
Tecknen i skyn är många. Krav på social distansering medborgarna emellan. “Håll ut och håll avstånd” trummas överallt in i det allmänna medvetandet. Pandemirelaterade och godtyckliga inskränkningar i våra grundlagsskyddade fri och rättigheter. En allestädes närvarande offentlig värdegrundsindoktrinering av medborgarna från förskolenivå och uppåt. Företeelser som “Politisk korrekthet” och därmed också sammanhängande “åsiktskorridorer”. En mycket följsam statsmedia som inbördes nästan tävlar om att förstärka myndigheternas budskap istället för att kritiskt granska dem.
Andra tecken på en spirande totalitarism är en ökande och alltmer ogenerad tjänstemannaaktivism som i fallet med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), som vill kartlägga “utmaningar” mot de etablerade maktstrukturerna. Dessa “utmaningar” i form av kritik mot den rådande ordningen, “stämplas” sedan i praktiken av samma MSB som varandes “konspirationsteorier”. Vidare en alltmer intensiv censur av kritik “mot den förda politiken” på de politiskt korrekta nätjättarnas plattformar. Allt fler övervakningskameror i offentliga miljöer men även politiska förslag om att tillåta telefonavlyssning även utan brottsmisstanke. Detta mot bakgrund av en skenande “gängkriminalitet” och ett likaledes skenande och ofta dödligt skjutvapenvåld.
Varför verkar vi då gå i riktning mot ett alltmer totalitärt samhälle? Kan det bero på vårat medlemskap i en alltmer federativ och maktfullkomlig Europeisk Union? Kan det bero på att de sedan födseln värdegrundsindoktrinerade generationerna nu allt mer har tagit över inom politiken, förvaltningen och medierna? Kan det bero på “pandemin” där politiker och “statsmedia” envetet kämpar vidare för att fortsätta med att upprätthålla en allt mer samhällsförödande “repression”, vilken på intet sätt står i paritet med dagens “normala” svenska dödstal? Eller kan det bero på att Sverige idag efter en massiv flodvåg av välfärdsmigration har nästan en miljon muslimska invånare, av vilka många är både motvilliga att låta sig integreras och även tycks vara i ett kroniskt behov av försörjningsstöd?
Att ett alltmer maktfullkomligt EU tar över alltmer av vårat svenska nationella självbestämmande bidrar givetvis till en utveckling i totalitär riktning. Att EU alltmer försöker styra över medlemsstaternas nationella politik framgår allt tydligare genom EU:s ekonomiska påtryckningar mot både Ungern och Polen. Om dessa bägge i grunden katolska länder inte följer EU:s kulturmarxistiska jämställdhetsagenda ifråga om HBTQ frågor, så riskerar de att bli utan ekonomiskt stöd från EU. Här har våra svenska “godhetsivrande” och “världsförbättrande” politiker redan förstått att ett federativt EU utgör en mycket kraftfullare plattform för den kulturmarxistiska jämställdhetsagendan än den svenska nationella politiska arenan. Att dessa värdegrundsindoktrinerade internationalister inte främst har Sveriges bästa för ögonen har väl redan framgått med all tydlig önskvärdhet.
EU som ursprungligen skulle vara den yttersta garanten för den “fria rörligheten” inom Europa kräver idag “vaccinpass” för inomeuropeiska resor. Att motivet här främst verkar vara att på alla möjliga sätt “tvinga” så många människor som möjligt att vaccinera sig, känns mot bakgrund av de både intensiva och massiva vaccinationskampanjerna som en ganska så rimlig hypotes. Krav på vaccinpass och därigenom “tvingande” krav på vaccination med “nödgodkända” mRNA vacciner, känns här som en ganska så kraftig inskränkning i de “medborgerliga fri och rättigheterna”.
Vårat svenska medlemskap i EU ligger också ytterst bakom den massiva flodvågen av främst muslimska välfärdsmigranter, vilka under de senaste årtiondena markant har förändrat mer än bara den svenska demografin. Att tro att det går att förena politisk islam med västerländsk demokrati som någons sorts yin och yang är bara mer än lovligt naivt. Politisk islam kompromissar aldrig. Att den svenska integrationspolitiken idag har resulterat i allt fler “utsatta områden” med klanstyren, gängkriminalitet, hedersvåld, förnedringsvåld och ett allt mer accelererande dödligt skjutvapenvåld, borde väl i sig vara ett “kvitto” nog för den tesen. Att utbredningen av en auktoritär och våldsbejakande “ideologi” i förlängningen per automatik leder fram till att samhället utvecklas i en allt mer totalitär riktning säger sig självt.
“Summa summarum” så kan man här bara konstatera att det är vårat medlemskap inom ett allt mer federativt och kulturmarxistiskt EU, som i huvudsak ytterst ligger bakom denna utveckling mot ett allt mer totalitärt samhälle. “Det nya normala” Sverige gör att vi idag står inför ett ödesval emellan ett utträde ur EU i form av ett Swexit eller att i förlängningen utvecklas till en “lydstat” inom en alltmer totalitär Europeisk Union. Britterna har redan gjort sitt ödesval och nu är det dags för svenskarna att vakna upp. Helst innan det är för sent?
Kämpar för åsikts- och yttrandefrihet. Så länge vi får säga vad vi tycker och tänker, så är inte slaget förlorat. Allergisk mot ”värdegrunder”, ”politisk korrekthet” och ”tvingande” kollektivism. Anser även att vi bör lämna EU med omedelbar verkan.
