Fru statsminister Magdalena Andersson kan skåda ut över sitt rike och konstatera att läget i stort sett är gott!
Bensinpriset är i stort som innan politiken gav sig på att sänka det, bostadsmarknaden börjar så smått mattas av och ett nytt virus finns det att skrämma folk med.
Till yttermera visso har den första domen efter påskkravallerna, eller om det ska kallas korankravallerna, fallit. Hela sex månaders fängelse mäktade det svenska rättssystemet med för våldsamt upplopp och försök till våld mot tjänsteman.
Det sistnämnda kom sig av att den drabbade polisen lyckades ducka för stenen som kastades mot honom av delinkventen. Ren tur med andra ord. I viss mening är det förmodligen så att gärningsmannen i praktiken så att säga för en tid byter kostnadsställe i välfärdsstaten. Från socialtjänsten i kommunen där stenen kastades till kriminalvården.
Polisen får väl tacka sin lyckliga stjärna för att han eller hon har snabba reflexer.
En intressant fråga är vilka religiösa poäng muselmanernas stenkastning ger. Det sägs att självmordsbombning renderar ett utfall av inte mindre 72 oskulder i deras himmelrike.
En rimlig bedömning torde då vara att en duckande polis ute i ”urten” renderar en burk klövervaselin på en anstalt av låg säkerhetsklass. Jag måste komma ihåg att fråga när jag någon gång träffar på en religiöst lärd muselman!
Något bevis för att den dömde var anstiftare eller anförare till upploppen har inte rätten funnit. Det är klart svårt att bevisa, det inser till och med jag. Sannolikt skulle Sverige behöva en strängare lagstiftning på området. Något som mer liknar den som sannolikt finns i upploppsmakarnas hemländer.
En ytterligare med en sådan tingens ordning är att dessa integrationsresistenta element slapp känna sig så alienerade i Sverige.
För övrigt fick polisen bakläxa på att man sydde in Rasmus ”Karlsson på taket” Paludan i samband med upploppen. Vilket undertecknad finner vara en rimlig näsbränna för den ordningsupprätthållande makten.
Han utövade bara sin yttrandefrihet. Upplopp, kravaller och ”göra kaos” är inget han kan lastas för. Vilket även vår inte alla gånger så geniala polis själv skulle kunna begripa.
Den största förändringen sedan förra publiceringen är givetvis att Sverige nu formellt har lämnat in ansökan för att sist och slutligen ge upp det sista av landets självbestämmande. Jag talar givetvis om Nato-ansökan. För att ytterligare förnedra oss samordnades hela spektaklet med Finland. I gemensam trupp for man till Bryssel och begapade imperialistklubbens högkvarter och neg och bockade.
Den svenska tigern och de finska lejonet har förvandlats till kastrerade huskatter, en i sanning sorglig utveckling på alla sätt och vis.
Turkiet, en stat som jag kanske inte håller för ett föredöme i alla dess delar, har planenligt satt sig på tvären. Vilket planenligt har kommit som en ren och skär överraskning för höga vederbörande i Sverige.
Tydligen har man missat inte bara kurdfrågan, utan också att Turkiet har en lång och välbeprövad fiendskap med ett annat Nato-land som heter Grekland.
Nu är det så att Turkiet ställer en del mycket rimliga krav. Ur ett turkiskt perspektiv är det givetvis rimligt att ha synpunkter på Sveriges kurdpolitik, något annat skulle vara ett turknationalistiskt tjänstefel.
Självklart är det också så att man rimligtvis inte kan ha några vapenembargon mellan medlemsländer i Nato, det blir liksom bara fjantigt i slutändan.
Det är också så att Turkiet till slut kommer säga ja till både Sveriges och Finlands ansökan. Frågan är bara hur mycket de kan streta emot innan USA säger att nu får det vara bra.
En sak som berör mig något personligen i omvärldsutvecklingen är numera ränteläget. Med sedvanlig exakthet har jag lyckats passa in husköp med stigande ränteläge.
Det är emellertid saker man får leva med. Jag uppmanar husköpare att hinka upp med minst 60 procent av köpeskillingen för att slippa amorteringskraven och säkra sig (något) för räntehöjningar!
Fru statsminister Magdalena Andersson kan skåda över riket och konstatera att läget är gott inför valet. En lång och sannolikt lika varm som osäker sommar väntar väljarna. Till hösten återvänder de med ostadiga ben till valurnorna för att välja ytterligare 4 år med förkvävande socialism!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
