Det tårdrypande valet

Igår gjorde jag det enda vettiga man kan göra av en varm och vacker sensommardag. Jag smorde in mig från topp till tå i kokosolja (man måste ju tänka på klimatet) och strövade på piren naken sånär som på ett präktigt dekorerad Koteka som Lokoloko, min trogna Papuanska passopp, gav mig som gåva efter att vi två allena avväpnade en hel pluton med kopassus vid Grasberggruvan och tvingade dem att rulla i grisavföring. DE INDONESISKA DJÄVLARNA MÅSTE FÖRDRIVAS FRÅN VÄSTPAPU! Men det är ett sidospår så låt oss återvända till ämnet.

Medan solens strålar studsade på min insmorda hud så började jag inse att något fattas. Det är mindre än en månad kvar till valet men ändå var de enda affischerna jag såg prydda av vänsterpartiets ledare som förvisso enligt vissa ögon har två förmildrande egenskaper men i övrigt lämnar mycket att önska. Hela valet är lika ljummet som vänsterns reaktion när Biden den yngres eskapader uppdagas. Själv slutade jag konsumera satanistmedia för över ett årtionde sedan men jag gissar att den nu är fast i ryssofobi och i början på att trappa upp en ny förkylningspsykos och valet det bara glider förbi. Alla verkar vilja få det hela överstökat med minimal friktion.

Det är kanske i sin ordning? Ja det är kanske ett sundhetstecken! Vilken fantasi det är att bo i ett land där alla insett att valen är meningslösa och väljer att sköta sitt istället, ack en sån vacker dröm. Men ett visst mått av realism måste man ändå ha och vi vet förstås att det svenska folket är helt impregnerat av demokratihjärntvätten och tröttheten just nu beror nog på att hjärnan hos pöbeln tröttats ut av masspsykos efter masspsykos^[1] vilket inte lämnar så mycket vitalitet över till valritualen.

Om vi inte kan hoppas på en genuint utbredd apati vad kan vi då hoppas på av valet 2022? Vänsterns tårar såklart! Om vi inte kan få någon riktigt förändring så kan vi åtminstone få skratta och inget livar upp så som när sossarna bölar. Vem minns inte de fantastiska scenerna från 2010?

Det är sådant som fyller ens själ med livskraft och vitalitet, sådant som får en att inse att våra fiender är kretiner, patetiska bortom beskrivning, och att vår livsuppgift är att få dem att gråta igen och igen. Vi har fått se tårarna när SD kom in, när Brexit gick igenom och när Trump vann och om gudarna är villiga så kommer vi få se tårar även i det här valet. Men vad genererar mest tårar egentligen? Det är när de mest högerradikala visar sig ha stöd bland populasen och KLP är det mest högerradikala partiet så rösta för sossetårar! Rösta på KLP!