De senaste månaderna har jag spenderat i Mongoliet med att ytterligare kultivera min kropp. Mongolerna må vara just mongoler med sin egna exemplariska historia men de har anammat en ärorik →
Ibland uppskattar jag att vara i ofrivillig radioskugga. Under den vilda flykten genom lapplands vildmarker kunde jag aldrig se vad som trendar på twitter, det var bara jag, Lokoloko →
Jag är nu på flykt undan SÄPO efter att jag i min senaste förkunnelse oförsiktigt nämnde att jag personligen bevittnade hur Putin sprängde gasledningarna. Nu vill statens lakejer ha mig →
För några år sedan så strövade jag runt på myrmarkerna i mina snöskor och sökte en trevlig plats att koka lite kaffe på, då stötte jag på en ensam lappgubbe →
Just nu befinner jag någonstans på de uråldriga lappmarkerna på jakt efter det flytande guldet, det färska renpisset! Efter att renarna frossat i sig flugsvamp under hösten så är deras →
Anonymiteten har många belackare och så även min, egentligen borde man skratta åt dessa untermenschen men några allvarliga ord om anonymitet krävs i vår tid. I kampen vi för är →
Vi var redo, fullständigt redo. Lokoloko hade samlat sina bästa gerillakrigare och under min ledning så satt vi på huk i buskaget utanför regimmedias högkvarter redo att ta över sändningarna →
För några år sedan så sotade jag ansiktet, stack ner en gurka i kalsongerna, klädde mig i burkini och gick till riksdagsvakten och hävdade att jag blivit anställd som städerska →
Det går inte att känna annat än äckel när man ser partiledarnas anleten på affischerna som visuellt förorenar städerna. Deras menlösa anleten kombinerat med kastrerade budskap så som ”nu får →
När vi satt runt lägerelden på Puncak Jayas sluttning och blickade mot stjärnhimlen efter ännu en dag med gerillakrigföring vid Grasberggruvan så gjorde jag ett försök att förklara åt Lokoloko →
Igår gjorde jag det enda vettiga man kan göra av en varm och vacker sensommardag. Jag smorde in mig från topp till tå i kokosolja (man måste ju tänka på →