Just nu befinner jag någonstans på de uråldriga lappmarkerna på jakt efter det flytande guldet, det färska renpisset! Efter att renarna frossat i sig flugsvamp under hösten så är deras gyllene droppar laddade med potenta hallucinogena ämnen och det är det som är skatten. Det är vid brasan när skymningen lägger sig och skogens mörka väsen och varelser börjar dansa i trädens skuggor som tiden är rätt för denna uråldrigaste av drycker, lappsoma, både vikingarna och nåjdernas brygd som visade dem hur verkligheten egentligen är beskaffad. Det är via den vi kan återknyta kontakten med de ktoniska väsen som törstar efter rykande offerblod och tålmodigt väntar på att den civilisatoriska fernissan ska skrapas bort av modernitetens vansinne. Ja Ymer törstar efter tiden då vi återigen kommer dricka mjöd ur våra fienders putsade kranier och förkasta alla dessa civiliserade gudar och deras regler.
Men att samla in denna ambrosia sker inte utan risk, en lapp med studsaren som vakar över flocken är en respektinvigande och reslig opponent som girigt beskyddar sin skatt från utbölingar. Han kommer skjuta först och fråga sen när man närmar sig de gamla härkarna och försöker hänga en flaska på deras snabel. Jag brukar själv klä ut mig som en mossbelagd sten och sakta stryka fram i gränslandet där kalfjället övergår till fjällbjörkskog och med lite tur så lyckas jag tappa några liter på en vecka.
Igår var skörden god och på kvällen smorde jag, som ritualen kräver, in mig från topp till tå i renfeta, tog mig några huttar och började jojka i ensamhet (inte ens Lokoloko får vara med mig under sådan allvarliga stunder). När visionerna började flimra i skuggorna så gled min sång över till strupsång och jag kved om den renande elden som kommer svepa över jorden när den tornedalska Kalkin rider fram på sin pansarhingst, tiden är snart här! Hulkoff! Faravid!
Men när jag yr och halvt förlamad vaknade i morse så gjorde jag något dumt efter att jag torkat bort fragdan runt min mun, jag besökte dekadensens högborg SVD och fick se dessa två artiklar.
Kvinnor som härdas för att mörda och sjukligt feta importmän som gnäller om den rasistiska fat shaming de utsätts för. Sällan har moderniteten sammanfattats så väl i två bilder. Det var en god påminnelse att man ej ska konsumera detta gift som kallas massmedia, undvik den som pesten! Måtte Ymer återvända snart.
