Annandag Påsk


Annandag Påsk 1Enligt svenska kyrkans hemsida är dagens tema “möte med den uppståndne” och den liturgiska färgen vit. På altaret placerar man påskliljor och sex ljus. Samfundet Forn Sed Sverige, registrerat trossamfund för utövare av naturreligion i Sverige, meddelar på hemsidan att vårblotet i Gamla Uppsala är inställt.

Vad de gamla vikingarna tycker om en sådan tingens ordning lär endast den få veta som hamnar i Valhall. Men det kan antas att de gamla bärsärkarna tycker illa vara om att deras sentida ättlingar inte håller blotet när anhängarna av vite Krist genomför sin förrättning.

Till de sentida anhängarnas försvar måste man dock anföra två saker. Nämligen att statsmakten, givetvis under hot om våld, förbjudit folk att samlas i större grupper än femtio personer. Samt att det kanske framstår som oansvarigt hos anhängarna, och presumtiva anhängare, att hålla blotet
på grund av pandemin.

Annars är läget ungefär som vanligt i landet givet den extraordinära situationen. Vissa experter tycker att den strategi som Sverige har är fel, de experter som tagit fram strategin tycker den är rätt. Åtta av tio patienter som har intensivvårdats överlever viruset och glädjestrålande så kallade miljövänner förutser flygets död.

Den som vill skaffa sig perspektiv kan besöka denna hemsida för officiell statistik och räkna på sakernas tillstånd själv.

Även om jag är medveten om det faktum att vissa av mina medmänniskor har nerverna utanpå just nu och hugger som kobror måste jag dock påpeka ett ganska självklart faktum. Nämligen att pandemin mer än något annat är ett bevis för vår sköna nya världs perverterade sårbarhet.
Den, pandemin, är resultatet av Kinas ruttna fusion av rövarkapitalism och kommunism. Den ekonomiskt starka, men intellektuellt och känslomässigt grunda, medelklassens krav på konsumtion av produkter och upplevelser. Den politiska klassens önskan om att med visshet återväljas till köttgrytorna genom att tillfredsställa internationella storbolag och sitt eget röstboskap.

Det kan, för Sveriges del, exempelvis inte vara en nyhet att spridningen av viruset är extremt stort i Stockholmsområdet. Där kan det tänkas att många som firade semester i Italien vanligtvis framlever sina liv, där är trångboddheten stor i det som kallas “utsatta områden”, där är sjukvården hårt prövad sedan innan av politikernas nyliberala experimenterande.

Skulle det kunna tänkas sig att de som har för vana att markera sin status genom dyra utlandsresor i fortsättningen markerade på annat sätt?
Kan herrar och damer världsförbättrare kanske se till att ordna problematiken med trångboddhet genom stramare migrationspolitik? En annan syn på hur bostäder ska planeras och byggas kanske också är på sin plats?
Skulle man kunna tänka sig att politikerna släppte ansvaret för sjukvården till dem som begriper sådant bättre? Hur ska vi ta hand om våra äldre medborgare? Är det så lyckat att producera en omvårdnad på boenden där personalen saknar ens grundläggande möjligheter att skydda sig själva och sina klienter?
En diskussion om politikers/statens/medborgarnas ansvar vore intressant att se i kölvattnet av detta spektakel.

Det vore, enkelt uttryckt, på sin plats om Sverige började prata realpolitik istället för att förlora sig i genus, integration, jämlikhet och jamsande om huruvida barn skall “könskorrigeras”. Realiteter istället för trivialiteter. Precis som Jesus visar sig för lärjungarna på annandag påsk borde vi lägga korten på bordet och visa oss för varandra.

Nackdelen med en sådan tingens ordning är givetvis att många människor som uppbär sitt leverne genom pseudovetenskapligt babbel om hur ett gott samhälle skall skapas  förlorar brödfödan. Fördelen är att resten av oss får ett acceptabelt samhälle att leva i. I fortsättningen kommer vi då stå bättre rustade när virus, som för övrigt plågat mänskligheten sedan tidernas begynnelse, drar fram snabbare över jorden eftersom vi fortsätter envisas med “just in time” och vettlös överkonsumtion av prylar och upplevelser.

Om drygt två år är det val. Det ska bli intressant att se om röstboskapen mött ljuset och insett att rösträtt också innebär ansvar för hur man väljer!