Den digitala revolutionen och dess konsekvenser har varit en katastrof för den mänskliga rasen

Den digitala revolutionen och dess konsekvenser har varit en katastrof för den mänskliga rasen 1

Med en sådan titel så gör man anspråk på att gå i väldigt rigorösa fotspår och jag måste därmed börja med att göra er (iallafall de av er som känner igen referensen) besvikna över att jag inte alls ska ge mig på ett logiskt konsekvent traktat över hur den digitala revolutionen förslavar oss alla. Däremot så vill jag peka ut några ytterst oroväckande tendenser som gör att jag anser att den digitala revolutionen är de stora kulturernas lieman.

Jag har under årens lopp med ett halvt öga följt de dissidenter inom silicon valley som varnar oss för vad som håller på att ske, en av de främsta är Jaron Lanier och jag satte häromdagen tänderna i hans bok ”Tio skäl att genast radera dina sociala medier” [1]. Jag kan inte påstå att det är en bra bok, snarare så är det en dåligt skriven bok (iallafall den svenska översättningen av den) och Jaron är bitvis plågsamt vänsterbliven – i varenda kapitel så ondgör han sig över Trump, rysk valmanipulation, alternativhögern och andra andra fenomen som varenda sund högerman anser vara av godo – trots det så är boken läsvärd eftersom Lanier summerar mycket av det som gått snett med den digitala världen.

Föreställ dig att du deltar i ett massivt psykologiskt experiment, du utrustat med en enhet som spårar allt du gör, som filtrerar och portionerar ut skräddarsydd information till dig och som kontinuerligt ger dig belöningar eller bestraffningar för att förmå dig att agera i enlighet med experimentledarnas önskan. Sakta men säkert så omformas ditt beteende och ditt känslotillstånd i syfte att maximera den tid du spenderar på enheten på bekostnad av allt annat i ditt liv. Tänk dig att de som ursprungligen formulerade experimentet på äldre dagar drabbats av ångest och uttalar sig på det här sättet:

“The short-term, dopamine-driven feedback loops we’ve created are destroying how society works. No civil discourse, no cooperation; misinformation, mistruth.

“I feel tremendous guilt. I think we all knew in the back of our minds—even though we feigned this whole line of, like, there probably aren’t any bad unintended consequences. I think in the back, deep, deep recesses of, we kind of knew something bad could happen. But I think the way we defined it was not like this.”

So we are in a really bad state of affairs right now, in my opinion. It is eroding the core foundation of how people behave by and between each other. And I don’t have a good solution. My solution is I just don’t use these tools anymore. I haven’t for years.

’How do we consume as much of your time and conscious attention as possible?'” ”And that means that we need to sort of give you a little dopamine hit every once in a while, because someone liked or commented on a photo or a post or whatever. And that’s going to get you to contribute more content, and that’s going to get you … more likes and comments.” ”It’s a social-validation feedback loop … exactly the kind of thing that a hacker like myself would come up with, because you’re exploiting a vulnerability in human psychology.”

Låter det som otäck kommunistinspirerad zersetzung [2]? Det gör det förvisso men det är inte Stasi vi pratar om utan Google, Facebook och Twitter och citaten ovan kommer från diverse gamla Facebookhöjdare [3,4]. När du scrollar genom ditt facebook eller youtubeflöde eller söker på google så bokförs allt du gör. Vad du ger dina likes till, hur länge du stannar upp för att läsa något specifikt inlägg, hur du surfar vidare, vad för sorts kommentarer du skriver. Genom att korrelera allt du och miljarder andra användare gör så kan systemen på ett väldigt effektivt sätt kategorisera dig, lista ut vad som skapar reaktioner hos dig och hur man enklast ska göra dig till ett datapaket som kan säljas vidare. Algoritmerna jobbar outtröttligt i bakgrunden för att se till att flödet är maximalt beroendeframkallande, främst genom att presentera allt fler nyheter som skapar reaktioner hos dig men även genom små detaljer som fontstorlekar, färger, hur lång tid det tar innan notifikationsikonen lyser upp, hur snabbt nya resultat presenteras när du scrollar osv.

En (oväntad?) effekt av optimerandet är att det är genom att stimulera dina mest basala och djuriska egenskaper som ditt plattformsengagemang maximeras. Det är när du försätts i ett tillstånd av sorg eller aggressivitet som du klickar mest, kommenterar flitigast och konsumerar frikostigast, detta beteende kopplas till de ständiga små dopaminkickar plattformen ger dig och tillslut så sitter du där och är beroende av ett beteende som får dig att må dåligt och agera som ett rövhål. Hur ofta har du vridit och vänt dig på kvällen i ilska över att någon har fel på internet? Hur ofta har du känt olust och trötthet efter en diskussion med ”idioter” som aldrig leder någonstans? Hur ofta mår du lite vagt dåligt över alla pessimistiska nyheter och kommentarer som flimrar förbi? Hur ofta sträcker du dig efter din mobiltelefon bara för att titta vad som är nytt på Facebook eller Twitter? Hur ofta kollar du ifall dina inlägg eller bilder fått nya likes eller kommentarer?

Hur mycket olust fylls du av vid blotta tanken på att nu genast radera dina konton på sociala medier?

Sociala mediers effekt på dig som individ är förödande, sociala medier stör ut din förmåga att tänka rationellt, att bilda en sund uppfattning om din omvärld och leder dig till att gräla med människor vars åsikter du i vanliga bara skulle rycka på axlarna åt, bara det är anledning nog att radera dina konton (jag vet, det vrider sig lite i magen), det är dock inte den värsta effekten, nej den värsta effekten är att sociala medier tar våra redan så starka individualistiska tendenser och kör dom rakt över stupet. Så som Lanier förklarar så hänger vår förmåga att känna empati för våra medmänniskor på möjligheten att förstå deras perspektiv, det är därför vi har mer empati för människor inom samma kultursfär som oss själva och det är därför vänstermänniskor inte kan känna någon empati för sina hårt arbetande landsmän samtidigt som deras hjärtan bultar för afrikaner, de (tror sig) dela en offerkultur med den sistnämnda gruppen.

För att förstå någon annans perspektiv så måste vi ha en delmängd av information gemensamt, genom alla tider har vi alltid haft det. Som ursprungliga stammedlemmar så delade nästan alla på samma information (förutom de gränsöverskridande shamanerna eller de resande handelsmännen som satt på helt andra informationsflöden), som medeltida bönder så fick vi alla samma information från kyrkan och byaprästen, efter tryckpressen blev stor så läste vi i stort sett samma böcker och fram till 90-talet så såg vi på ungefär samma program på tv och tidningarna innehöll ungefär samma saker, varje med dagens mått mätt lilla uppluckring har dock lett till ofantliga konflikter och samhällsstörningar. All antydan till gemensam information har nu helt omintetgjorts av internet och inget liknande har någonsin inträffat, till en början var det inget problem eftersom vi höll oss till forum och stora bloggar där flertalet såg liknande inlägg och några individuella informationsflöden fanns ej – sökte jag på Altavista så fick jag samma sökresultat som om du sökte på samma term – förutom ens omsorgsfullt kurerade RSS flöde av intressanta bloggar. Allt detta omintetgjordes av Facebook och Google och den dopaminmaskin som jag beskrev tidigare i inlägget, plötsligt så fick alla ett skräddarsytt flöde av information som inte är likt någon annans och två grannar i samma byggnad kan se varsitt informationsflöde som helt saknar överlapp med varandra, deras förmåga att relatera till varandra förtvinar och det blir bara värre ju mer disparata informationen är, internet har frigjort Azathot [5] från sina bojor med sin explosion av artiklar, filmsnuttar och ljudmaterial.

Ungefär här i resonemanget gör Lanier ett allvarligt felslut, han antar att den information vi hade tillgång till före explosionen av sociala media var balanserad och faktamässigt korrekt, det är både ett onödigt och falskt antagande, det spelar ingen roll huruvida den informationsmängd vi tidigare delade var sann eller ej, allt som spelar någon roll är att vi alla delade på ungefär samma information! Vår förmåga till empati och att bygga fungerande samhällen har ingenting med empiriska sanningar att göra, blott gemensam förståelse. Detta felslut gör att Lanier bitvis är pinsam att läsa då han är totalt oförmögen att förstå att hans egna progressiva världsbild bygger på lika skakig, eller ännu skakigare, grund än de världsbilder han kritiserar i boken (Trump’ismen, alternativhögern, konspirationsteoretiker och allt annat som den ”rationella” vänstern hatar), det gör även att han delvis missförstår magnituden på problemet. Lanier anser att hela problemet består i de individualiserade informationsflödena som skräddarsys av själslösa algoritmer i syfte att maximera Zuckerbergs plånbok och släpper vi bara annonseringsmodellen och sociala medier så kan vi fortsätta äta av den digitala världens äpplen. Min farhåga är att det är den exponentiellt växande informationsmängden i sig som är det största problemet och sociala medier har blott accelererat det genom att ge varje person en unik stig genom denna djungel.

Sociala medier kanske gör oss till tvättäkta skitstövlar men det är informationsmängden som kommer förhindra att vi skapar nya gemensamma kulturer nu när de gamla rasar samman, slutpunkten för den nuvarande utvecklingen är 8 miljarder individuella kulturer och 8 miljarder individer vars starkaste band kommer vara till ett fåtal andra anonyma individer utspridda över världen som mer eller mindre av slump har lyckats ta del av en likartad infinitesimal spillra av informationsexplosionen. Vi i väst har gått längst i processen och därför kommer vi sannolikt att duka under för de kulturer som ännu har aktiva gemensamma filter mot informationsexplosionen, exempelvis genom starka religiösa föreställningar som skapar ett ramverk inom vilken ny information måste passa in. Den stora beroendemaskinen som sociala medier har skapat kommer dock så småningom sannolikt bryta ned även dessa religioner till intet återstår när deras algoritmer blir allt mer förfinade.

Medan processen fortgår och demokrati i någon form återstår så kommer vi se stora och till synes slumpmässiga svängningar mellan ytliga extrempositioner där de som flitigast kan utnyttja de basala instinkter som sociala medier förstärker är involverad i ett race till 51% där det inte finns några tröstpriser för nummer 2, där all empati mellan sidorna förintats då allt samförstånd saknas och där även vinnarsidan så småningom kommer malas sönder i den digitala revolutionens obarmhärtiga kvarn.

Hur ska vi förhindra det? Det vet jag ej.