Givet de händelser som timade i Washington DC i förrgår (6/1), kan det finnas anledning att förklara varför jag sett Trump som det bästa alternativet till president. Det handlar om klimatet, eller rättare om klimathotet och än mer rätt om det politiska klimathotet framfört som klimatalarmism.
Jag har i snart 50 år hört sägas att CO2 är en växthusgas. Redan från första stund syntes mig påståendet som orimligt och okunnigt. För cirka 25 år sedan blev det värre, då noterade jag att man med hot om klimatförändringar till följd av den påstådda växthusgasen krävde en omvälvande revision av det västerländska samhället.
Det var då jag blev klimatskeptiker, fast uttrycket inte ännu skapats. Sedan dess har jag åsett hur alarmisterna i tilltagande grad basunerat ut domedag och undergång. De har allt mer höjt rösten, skärpt kraven och blivit allt mer utopiska i sina profetior.
För tio år sedan kunde jag, en obetydlig medborgare, ännu få in insändare i SvD där jag med faktabaserat resonemang avfärdade klimathotet som nys. Men det var sista gången. Sedan dess har klimathotspropagandan tilltagit i styrka och vansinnigheter. Likheten med en religiös domedagssekt är påfallande.
Det har varit ytterst olycksbådande hur media, politiker och akademia samfällt hävdat AGW, antropogen global uppvärmning, och världens totala undergång som dess snara resultat. Det enda jag kunnat urskilja av klimathotspropagandan är den västliga civilisationens totala undergång, om alarmisterna tillåts genomföra sin agenda i hela dess vidd.
Den enda ledande politiker som opponerat sig mot detta har varit Donald Trump. För det har jag, med det ovan anförda hyllat och stöttat honom. När hela världens samhällselit så fullständigt kunnat överflygla allt kritiskt tänkande, all vetenskap som inte stöder vansinnet, allt politiskt tänkande och resonerande som inte försvär sig till klimatkyrkan, då har de en skrämmande stor makt. Så stor att det ligger helt inom det rimliga att tro att de också har såväl intresse som kapacitet att rigga det amerikanska presidentvalet och stjäla presidentposten framför den givna presidentens ögon.
Resten av Trumps gärningar överlåter jag åt det amerikanska folket att bedöma och hylla eller kritisera. Men hans kamp mot klimathotsdraken, hur meningslös den i slutänden kanske ändå visar sig ha varit, förtjänar allt beröm. Att han inte får fyra år till på sig att berätta för världen om hur den blivit bedragen av klimathotet är sorgligt och om bara några år kanske det som världen i efterklokhet kommer att beklaga allra mest.
Mats Jangdal har erfarenhet från en mängd olika arbetsområden och aktiviteter. Från arbetslivet kan nämnas egenföretagande, jordbruk, chaufför, TV, tidningar, bokutgivning. Dessutom sport, idrott, föreningsliv, samhällsdebatt och bloggen Frihetsportalen.se
