I september 2018 gick jag in i en period av självpåtagen mediaskugga, jag undvek alla former av traditionella och sociala medier under en tid som ett sätt att vila själen från samtidens ständiga intryck och informationsbrus. Detta är för övrigt något jag verkligen rekommenderar, det friställer massor av tid och gör underverk för det psykiska välmåendet. Innan jag gick in i mediaskuggan hade jag noterat att Malena Ernmans dotter satt med en skylt utanför riksdagshuset på fredagar och demonstrerade mot klimatförändringar i en så kallad skolstrejk, något som svensk media lade ner förvisso oproportionerligt mycket bevakning kring men som på det stora hela ändå framstod som en rätt perifer företeelse. I november går jag in i på sociala medier igen, jag börjar med en humortråd på ett internetforum där jag möts av ett fotomontage på en skärmdump från DN som hävdar att Ernmans dotter nu startat en global miljörörelse. Där finns bilder på stora folksamlingar och rubriker som ”Efter skolstrejken – nu lyssnar världen på Greta”, ”En vändpunkt i vår civilisation, hör Thunbergs tal”, ”Elever strejkar, manifestation i Australien”. Jag skrattade rakt ut, så absurd satir. Men det var så klart ingen satir och inget fotomontage, skärmdumpen var äkta. Världen hade gått in i Greta Thunberg-åldern, en ny global cyklisk medial massrörelse, och jag hade inget märkt i min digitala isolering.
Det senaste sex åren har vi fått se ett antal efter varandra följande globala trender framdrivna av en interaktion mellan traditionella och sociala medier som växt till veritabla massrörelser. Dessa trender har följt relativt tätt inpå varandra i cykler med ett centralt tema åt gången och de har fått ett otroligt stort genomslag inte bara i media utan även på samhället i stort. Först kom Migrationskrisen/Refugees Welcome 2015 efter den följde Donald Trump 2016, #MeToo 2017, Greta Thunberg 2018, Coronaviruset 2020 och Black Lives Matter 2020.
Gemensamt för fenomenen är:
- Det är cykliskt, det existerar ungefär 6-24 månader sedan följer en ny cykel.
- Det får ett globalt genomslag det är inte enbart en lokal eller nationell företeelse.
- Det påverkar samhället även utanför medierna, t ex genom politiska beslut, demonstrationer, rättsliga efterspel etc.
- Det ges stort utrymme i traditionella och sociala medier under tiden cykeln pågår.
- Det finns, undantaget coronavirus-cykeln en person i centrum av cykelns berättelse som antingen kan vara god eller ond.
- Det bildas verkliga folkrörelser som får folk att engagera sig både online och i den fysiska världen.
- Det finns en tydlig riktning, det är lätt att uppfatta om man ska vara för eller emot genom att ta del av mediebilden kring fenomenet. Folkrörelserna som bildas följer också denna riktning.
- Det finns ett underliggande narrativ ur vilket varje cykel uppstår.
Så vitt jag vet så finns inget ord för detta fenomen ännu. Vissa som ser sig själv mer som betraktare av, snarare än del av dessa fenomen kan ibland lite raljant referera till dem som den senaste mediahysterin eller masspsykosen, och visst finns det en viss sanning i detta men att bara avfärda fenomenet som en masshysteri gör, förutom att det ger det en lite väl negativ konnotation, inte riktigt fenomenet rättvisa. Jag har här valt att kalla det för ”Globala cykliska mediala massrörelser”. Fenomen är cykliskt till sin natur så tillvida att det uppstår, i alla fall till synes, relativt hastigt, efter att det toppat ebbar det långsamt ut varvid sedan en ny cykel med ett annat tema tar vid. Varje cykel är mycket längre än och på många sätt väsensskild från det man brukar beteckna som nyhetscykeln. Vi kan i efterhand datera cyklerna på ett ungefär genom att titta på Google Trends.
Det har under många år innan 2015 funnits ett underliggande narrativ i västeuropeiska medier om vikten av en human flyktingmigration och de som varit kritiska har motarbetats öppet. Under 2015 var redan en migrationsvåg och en migrationspositiv rörelse på gång men det det var i september när bilderna på den drunknade pojken Alan Kurdi kablades ut över världen som det fullkomligen exploderade i såväl traditionella som sociala medier. Vanligtvis brukar det stanna vid att en story drivs ett tag, det blir lite delningar i sociala medier, några uppföljningar, sedan ebbar det ut. Men den här gången blev det större än någonsin tidigare. Storyn spreds från traditionella medier till sociala, det blev snabbt en global nyhet och ingen traditionell media med självaktning kunde naturligtvis undvika att rapportera om något som de facto blivit den för närvarande största världsnyheten. När det sedan spreds i sociala medier, politiker och kändisar började uttala sig, ja då blev det nyheter i sig som rapporterades i traditionella medier, som spreds till sociala medier som skapade en rörelse, som medierna rapporterade om och så vidare.
Resultatet var att människor gick ut på gatorna och demonstrerade i tusental, grupper av volontärer välkomnade migranterna, politiker höll tal och gjorde utspel, kändisar, människor i allmänhet ja till och med fotbollsklubbarna tog ställning. Och det fick reella politiska konsekvenser för hela västvärlden inte minst för Sverige med närmare 300 000 immigranter under 2015-2016. Angela Merkel blev utsedd till årets person 2015 av tidskriften Time för sitt agerande under migrationskrisen.
Amerikanska presidentval blir alltid föremål för viss uppmärksamhet världen runt, i Sverige och Europa är grundpremissen att demokraternas kandidat är den bättre av de två vilket speglas av den mediala rapporteringen, detta är som man brukar säga “sedan gammalt” och inget att höja på ögonbrynen över. Presidentvalet 2016 skulle dock bjuda på en överraskning som fick media och världen att kastas in i en ny massrörelse. När affärsmannen och mediapersonligheten Donald Trump i juni 2015 tillkännagav sin presidentkandidatur var reaktionerna från media och etablissemang till en början mest hånfulla, men allt eftersom stödet för Trump växte, och det visade sig att han dessutom vägrade spela efter deras spelregler så växte medias frenesi. Trump beskrevs som fascist, rasist, homofob och sexist, och folket lyssnade. Sociala medier översvämmades av delningar och berättelser om den elaka korkade Trump. Kändisar, politiker och företag slöt upp och över hela västvärlden gick människor ut och demonstrerade. Trump-cykeln har har satt sina spår i det amerikanska samhället som blivit allt mer polariserat och där den politiska striden är bittrare än på många, många år. Donald Trump blev utsedd till årets person 2016 av tidskriften Time.
I oktober 2017 avslöjades att den av Hollywood-eliten hyllade och älskade Harvey Weinstein visat sig vara inte bara en stor filmproducent utan även ett stort rövhål som utnyttjat sin ställning till att få sexuella tjänster och begått rena våldtäkter. Det som till en början såg ut att bli en för Hollywood intern angelägenhet förändrades blixtsnabbt efter att skådespelerskan Allyssa Milanos tweet #MeToo gått viral. Under #MeToo började kvinnor över hela västvärlden anklaga män för oförrätter av sexuell natur. Hundratals män i olika länder fick sparken från sina jobb, åtalades eller hängdes ut som sexförbrytare. Över hela västvärlden gick folk ut på gatorna och protesterade, män gjorde avbön, politiker höll tal, och lagar klubbades igenom. #MeToo-rörelsen blev utsedd till årets person 2017 av tidskriften Time.
När den 15-åriga Greta Thunberg i augusti 2018 satte sig ner vid riksdagshuset med sin skylt kunde nog ingen drömma om att hon bara något år senare skulle vara en av världens mest inflytelserika personer som skulle tala inför FN, träffa världsledare, hyllas av kändisar och inspirera tusentals människor att gå ut och demonstrera. Men på ett numera bekant maner spreds nyheten i traditionella medier, delades i sociala medier, som skapade manifestationer, som gav reportage i medier, som delades i sociala medier, som fick politiker och kändisar ja till och med fotbollslagen att sluta upp. Detta skapade i sin tur något att rapportera om i traditionella medier och så vidare. Det växte till en personkult med stundtals religiösa undertoner där hon jämfördes med såväl Jesus som Jeanne d’Arc. Klimatfrågan låg redan högt på agendan men med Gretas hjälp steg den till oanade höjder. Naturligtvis blev hon utsedd till årets person av Time.
Rädslan för en pandemi ligger ständigt under ytan i den samtida diskursen vilket inte minst visades i under svininfluensan 2009. I början av 2020 började nyheter om att ett nytt virus spreds i Kina dyka upp i medierna. Till en början togs detta emot med jämnmod, det lanserades till och med kampanjer för att tona ner faran. Men efter rapporter om att viruset slagit till ordentligt i norra Italien börjar coronaviruset gå viralt även i media. Av naturliga skäl blir det inte några massdemonstrationer istället blir det politikerna som sätter taktpinnen, i många länder införs undantagstillstånd, masktvång och näringsförbud. Myndigheter, företag och folk i allmänhet fogar sig allt eftersom rädslan för viruset sprider sig. I Sverige byggs en närmast kultliknande rörelse upp kring statsepidemiologen Anders Tegnell med sånger, facebookgrupper och tatueringar. Alla tar sitt ansvar, till och med fotbollsklubbarna som spelar inför tomma läktare. Tidigare pandemier som svininfluensan 2009, Hongkong 1968, asiaten 1959 ja till och med spanska sjukan bleknar i jämförelse, inte effekten av själva sjukdomen så klart, men det mediala genomslaget, de ingrepp i samhället som genomförs och hur människor dras med i rörelsen kring viruset.
I maj samma år när intresset för coronaviruset förvisso börjat ebba ut men de politiska restriktionerna fortfarande är fullt implementerade på de flesta håll drar nästa cykel igång. När en video på ett polisingripande där den afroamerikanske mannen George Floyd avlider under ingripandet går viral får den något avsomnade rörelsen Black Lives Matter ny luft under vingarna. På samma sätt som tidigare sprids nyheten i ett samspel mellan traditionella och sociala medier och på samma sätt som tidigare bildas globalt en folkrörelse som går ut på gatorna. Kändisar, politiker, EU ja till och med fotbollsklubbarna tar ställning. I Europa verkar BLM-rörelsen redan börjat ebbat ut men i USA är den fortfarande i full sving med demonstrationer, upplopp och brinnande städer.
Det är uppenbart att samtliga av dessa globala mediala massrörelser varit väldigt framgångsrika, deras själva existens är ett bevis på detta. Miljontals människor har engagerat sig, opinionen har man fått med sig och ofta har man även lyckats påverka politiska beslut. Men det finns exempel på bakslag. Trots den massiva mediala kampanjen mot Donald Trump så vann han ändå presidentvalet 2016. Demonstrationer iförda mössor som skulle dra associationer till kvinnliga könsorgan och att DN kampanjade stenhårt för Hillary Clinton hade så klart noll och ingen effekt på valresultatet. I stället har vi en mängd etablerade medier som genom bland annat uppenbart partisk rapportering samt felaktiga förutsägelser om valutgången tappat rejält i förtroende hos läsarna. Under migrationskrisen var andelen som var positiva till invandring i Sverige rekordhög men har sedan fallit år för år. I USA rapporteras att många män på höga positioner inte vågar vara mentorer åt unga kvinnor och i Sverige börjar vissa ifrågasätta pressetiken under #MeToo. Om och vilka bakslag som kan komma ur coronavirus och BLM-rörelserna är svårt att sia om men man kan se att kritik riktats mot att makthavare både gjort för mycket och för lite för att stävja viruset och i USA kan man ana ett växande missnöje mot upplopp och våld.
Vilken blir då nästa cykliska mediala globala massrörelse? Framtiden är som bekant notoriskt svår att förutsäga, kanske blir BLM-cykeln den sista i ett fenomen som bara existerade under den andra hälften av 2010-talet. Men vi har ett amerikanskt presidentval i höst så det är kanske ingen högoddsare att nästa cykel kommer bli Trump 2.0. En annan möjlighet är ifall, vilket vi innerligt hoppas att den inte gör, Covid -19, likt spanska sjukan skulle komma tillbaka i en andra långt dödligare fas. Min gissning är dock att nästa cykel blir någonting helt nytt, något ingen kunnat förutse.
Libertarianskt lagd observatör av samtiden.
