Denna text publicerades ursprungligen 2011 på Frihetsportalen.
Jag har problem med värdegrunden. Jag måste nog förklara. Allt fler politiker, särskilt borgerliga och i synnerhet kristdemokratiska pratar om att vi måste utgå från vår gemensamma värdegrund. Jag finner detta mycket problematiskt, av flera skäl.
För det första, hur vid är en Värdegrund? Var går gränserna för vad som är en värdegrund och vad som är tillägg, utanpåverk, personliga preferenser? Ju mer jag försöker tränga in i denna fråga, desto mindre återstår som kan kallas grund. Ingen fråga, ingen ståndpunkt är tillräckligt stark att stå orubbligt oberörd av hur svaren på andra frågor formuleras.
För det andra, tycks värdegrundspolemikens tillskyndare mena att en viss värdegrund alltid bara kan ge ett och endast ett rätt svar eller handlingsalternativ till varje problem. Även där får jag problem. Om det verkligen är en grund, så kan det väl inte ge mer än ungefärliga anvisningar? Problem kan väl komma i så många variationer att ett svar inte rimligen täcker allt? Därmed måste väl inses att en värdegrund inte är något absolut?
Javisst ja, de som hyllar värdegrundspolemiken avskyr relativism. De avskyr att svaret kan variera beroende på vem som ställer frågan, hur den ställs, när den ställs, var den ställs, till vem den ställs, och så vidare. Men kan inte ett visst mått av relativism vara en sund anpassning till rådande omständigheter? Att visa hänsyn?
För det tredje, är detta med värdegrund skrämmande bekant. Just nu är det väl mest miljömuppar som talar sig varma för en värdegrund där naturen tillskrivs ett intrinsikalt värde. Ett värde som naturligtvis endast miljömuppar kan göra sig till uttolkare av. Jag minns hur vänsterdemagoger på 60- och 70-talet bara hade ett rättesnöre som de menade gav ett och samma svar på alla frågor. Några decennier tidigare var det nationalsocialister som tänkte och argumenterade på samma sätt. Religiösa rörelser av alla slag har påfallande ofta utmärkt sig på samma sätt. Så kan vi fortsätta bakåt i historien och ständigt finna dessa paranoida rörelser som alla har argumenterat för att det endast finns ett svar till alla frågor. De som tvivlat har alltid exkluderats från rätten att delta i resonemang och beslut. Motiveringen lyder glasklar genom årtusenden. ”Den som inte är med mig, är mot mig!”
Om detta eviga exkluderande är typiskt för dem som gillar värdegrundsexercis, då kan jag bara konstatera att med dem har jag inte en gemensam värdegrund.
Mats Jangdal har erfarenhet från en mängd olika arbetsområden och aktiviteter. Från arbetslivet kan nämnas egenföretagande, jordbruk, chaufför, TV, tidningar, bokutgivning. Dessutom sport, idrott, föreningsliv, samhällsdebatt och bloggen Frihetsportalen.se
