Jorden Anropar Karin Olsson


Jorden Anropar Karin Olsson 1

I efterdyningarna av SAS reklamdebacle frågar sig Expressens kulturchef och ställföreträdande ansvarig utgivare Karin Olsson: ”Hur kunde vi hamna i situationen att några tusen människor som inte har något bättre för sig än att klaga på en reklamfilm ska få bestämma hur SAS marknadsför sig?”

En rimligare fråga skulle kanske vara hur ett företag som SAS, till 14,82% ägt av svenska staten, tror sig kunna definiera vad som är, eller inte är, skandinaviskt. Dessutom, för Karin Olssons kännedom, det råder fortfarande yttrandefrihet i vårt land. Detta oavsett om man är en föraktfull ”tangentbordskrigare” eller uppburen kulturchef och ställföreträdande ansvarig utgivare.

Karin Olsson skriver: ”Man skulle kunna tycka att all folkbildning om hur småsaker piskas upp till stormar i sociala medier, ofta av ett högernationalistiskt garde och ibland med hjälp av utländska påverkanskampanjer, borde ha fått fäste vid det här laget. ”

Det är en avslöjande formulering som bevisar att den stockholmscentrerade narrativeliten ibland borde söka sig utanför sina elfenbenstorn och lyssna på vad dem som inte nödvändigtvis läser kultursidor tycker och tänker.

För en sak är säker, deras världsbild är mycket mer annorlunda än SAS reklammakares. Det stora flertalet av dessa människor är stolta över sitt skandinaviska ursprung och blir förbannade eftersom de tolkar filmen på ett annat sätt än kulturredaktörer i Stockholm.

Den vänstervridna bild som Expressens kultursidor har leder till så kallad kognitiv bias, att den subjektiva bilden av omvärlden avviker från verkligheten. Framför allt gäller detta problematiken om hur man egentligen får tycka om olika saker. Att man påstår sig stå för pluralism, men bara om det rätt sorts pluralism. D.v.s. att Sverige skall vara världssamvete, skattefinansierat himmelrike för alla och envar samt helt och hållet utan nationell stolthet.

Flertalet av filmens kritiker uppfattar det nog så att vi i Sverige inte behöver agera varken världssamvete eller ägna oss åt att försöka vara ett skattefinansierat himmelrike åt alla och envar. Dessutom, och kanske viktigaste av allt, i deras berättelse är Sverige, åtminstone historiskt, en stolt nation på sina egna meriter.

Vi pratar alltså om betald politisk aktivism kanaliserad via en privatägd reklambyrå, för ett delvis statligt ägt företag, där man alltså förolämpar sin primära målgrupp.

SAS bör i fortsättningen tänka på att reklamfilmer huvudsakligen skall ha ett budskap som får folk att köpa deras produkter. Inte ett budskap som får dem att uppleva sig nedvärderade. För även om reklambyrån fått alla fakta rätt i filmen, såväl om köttbullar som vindmöllor och lakrits, så gjorde de ett mycket allvarligt misstag. Nämligen att få tilltänkta resenärer att känna sig fördummade och förbannade.

Så är det nämligen ute i stugorna, folk reagerar känslomässigt. Det är en god insikt att ta med sig oavsett om man jobbar på en reklambyrå  i Köpenhamn, SAS huvudkontor eller en svensk kvällstidning,

Karin Olssons artikel på Expressen Kultur