Sölvesborg har nu röstat ja till tiggeriförbud. Från den 1 juli träder det i kraft på åtta platser i kommunen.
Kritiken från oppositionsrådet Johanna Beijer (S) sammanfattar väl varför vänstern ingenting begriper. Det är tragiskt att det finns ett gäng här inne som tror att tiggeriförbud är lösningen på fattigdomen, säger hon enligt Sydöstran.
Givet det faktum att flertalet tiggare är bördiga från andra delar av Europa än just Sölvesborg är det ju rimligt att fråga Johanna Beijer varför just sölvesborgarna har med deras fattigdom att skaffa? Är det inte, om någon, tiggarnas egna länder som ska ställas till svar för sina medborgares situation? Kanske i kombination med tiggarnas egna livsval?
En självklar följdfråga till Johanna Beijer är varför den politiska majoriteten inte ska få fatta beslut om hur kommunens mark ska upplåtas? Något litet av kommunalt självbestämmande kan väl ändå få vara rimligt? Eller är det så i Johannas idealsamhälle att allt ska bestämmas centralt i Stockholm. Jag antar att det beslutet först ska ha förankrats hos Socialdemokratiska Arbetarpartiets Centralkongress!
Som frihetligt lagd och självständigt fungerande individ har jag inget emot tiggare. Inte heller motsätter jag mig kommunalt självbestämmande. Det går nämligen att ha flera tankar i huvudet samtidigt.
För mig är äganderätten central. Om en markägare frivilligt upplåter sin mark till tiggare är det markägarens sak. Om markägaren inte vill upplåta sin mark till tiggare är det också markägarens sak.
Vad gäller fattigdom har den många orsaker. Vilka dessa än är så löser man dom knappast genom att människor sitter och tigger. Bara i vänstern världsbild kan det vara av godo att hålla sig med ett trasproletariat utanför ICA och COOP. På så sätt håller man dom hårt arbetande skattebetalarna i herrens tukt och förmaning genom att visa upp en bild av hur det kan gå om man inte röstar rätt! Dessutom kan man, istället för att lösa dom grundläggande problemen i ett ofritt samhälle, genom ett pekuniert avlatsbrev känna sig som en god människa!
Själv imponeras jag över att Vellinge, Katrineholm och nu Sölvesborg står upp för det kommunala självbestämmandet. Bra jobbat! Fortsätt så!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!