I min dagliga skumning av SvD, som jag prenumererar på eftersom socialistiska tidningar med presstöd erbjuder intressanta åsiktsvinklar, läser jag ett reportage om dom senaste budgetförhandlingarna.
Utan att vara särskilt lagd åt det konspirationsteoretiska hållet undrar jag om dylika reportage är ett krav för att få presstödet utbetalt?
Med tanke på att SvD får 40 miljoner av staten innevarande år, och SvD Junior (det gäller ju att börja i tid med dem som borgerliga skall bli!) hela 5 523 000 (!), så är det en en ganska rimlig fundering.
Det journalistiska hantverket i reportaget finns inget att anmärka emot. Språk, meningsbyggnad och beskrivningen av det faktiska skeendet är korrekt. Bilderna på en del av dom inblandade huvudpersonerna är som vanligt proffsiga. Den på rikshushållerskan själv, Magdalena Andersson, andas t.o.m. lite fart och fläkt!
Men det faktiska innehållet är ju inget att yvas över. Det var nämligen, som vanligt, oerhört komplicerat att komma överens. Tänka sig, vem trodde det?
Vi får också, lite lagom andtrutet, veta att Magdalena Andersson själv är den som är mest noggrann med att siffrorna till slut blir korrekta när allt summeras. I min värld är det sistnämnda mest självklart av allt, det är ju hon som ska lägga fram eländet inför riksdagen. Det minsta hon kan göra är väl att se till och minimera räknefelen!
I samma tidning noterar jag att Usama bin Ladins son, Hamza bin Ladin, tagits av daga.
Tydligen skriver Donald Trump, trumpeten själv m.a.o., från Vita huset: ”Förlusten av Hamza bin Ladin berövar inte bara al-Qaida ett viktigt ledarskap, och den symboliska kopplingen till hans far, utan undergräver också viktiga operativa verksamheter inom gruppen.”
Det är ett uttalande som definitivt inte kan komma från trumpeten själv. Det är nämligen kort och precist formulerat utan känslomässiga övertoner. Däremot blev han nog vansinnigt förbannad när han ställdes inför fullbordat faktum att meddelandet gått ut utan hans vetskap. Huruvida terroristen verkligen är död får man dock förhålla sig skeptisk till tills rörelsen uttalar sig eller DNA-bevis presenteras.
Över då till socialistiskt struntprat, för övrigt en gren som krönikörerna i Aftonbladet excellerar i. Den i ämnet vältaliga Malin Wollin ondgör sig i dagens upplaga över det moderata förslaget att låta glasbanken ha öppet på söndagar.
Eftersom krönikan är ganska snurrig, ja på gränsen till oförståelig, låter jag den intresserade läsaren klicka på bifogad länk här nedan för att ta del av eländet.
Men tydligen menar Malin att det inte är en mänsklig rättighet att få tag i sprit alla dagar i veckan, så långt hänger jag med. Sedan tipsar hon hur man får tag i sprit dom flesta dagar i veckan, eftersom bolaget faktiskt har öppet sex av sju dagar. Och det är ju klart, som krönikör på Aftonbladet, bloggare och fotbollsfru (med, får man anta, ungar i skolan och på dagis) har man väl tid att kuta dit när andan faller på. Svårare är det kanske för en ensamstående undersköterska som är betydligt mer bunden i arbetstiden och övriga livet.
Nu är det ju en gång för alla så, i den socialistiska världen, att vissa är mer jämlika än andra. Sålunda bör väl de arbetande massorna hållas kort och begripa sitt eget bästa! Krönikörer i Aftonbladet, bloggare och fotbollsfruar har ju lyckats här i livet…. För övrigt kan jag konstatera att Malins bildbyline på bloggen hos Må Bra (!) signalerar klok och hälsosam (måttligt vinpimplande) medelklass rakt igenom. Skönt avslappnad framför datorn med de nakna fötterna på bordet.
Till Malin vill jag också, sist och slutligen, ställa frågan: Vad ger dig rätten att bestämma när andra ska gå och handla? Det är nämligen inte fråga om mänskliga rättigheter. Det är helt enkelt vanligt sunt förnuft. Sluta upp med det socialistiska struntpratet och mästrandet!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
