Så har alltså den dagen som jag aldrig trodde skulle komma faktiskt kommit. Axel Schulman har i Aftonbladet skrivit en text jag kan hålla med om.
Sannolikt är det också så att helvetet också frusit till is och möjligen får jag överväga att s.a.s. köpa mig en lott av något slag. Människor i min omgivning påstår att man ska göra det när ovanliga saker händer. Då kan man tydligen vinna mycket pengar, att bli rik på arbete synes omöjligt i detta av skatter och mähänism svårt tyngda land, och sålunda bli en lycklig människa.
Men vi börjar med Akuta vårdproblem. Det är en märklig tanke att Sveriges hantering av krisen möts av gillande bland element i den amerikanska högern. Där kan man inte vanligtvis påstå att den svenska modellen står högt i kurs.
Bl.a. delar senatorn Rand Paul, libertarian och läkare, samma åsikt som många konservativa kolleger. Nämligen att Sveriges coronalinje kan lyftas som ett föredöme.
Givetvis inser varje vettig människa att en rimlig utvärdering av sakernas tillstånd lär få vänta tills krisen har blåst över. Innan dess får vi konstatera att Sverige än så länge förlorar stort mot sina nordiska grannländer i fråga om dödstal. Men jämför vi med exempelvis Spanien och Frankrike är samma tal lägre per capita.
Under tiden då en myckenhet av intensivvård är av nöden bistår tydligen vårt västra broderland Norge oss med leveranser av narkosläkemedlet propofol. Detta torde bevisa ett sedan länge erkänt faktum. Nämligen att vi inte har EU att förlita oss på när det stormar och blåser.
Tidigare i våras kunde vi läsa om hur Frankrike vägrade låta ett svenskt företag att leverera munskydd till bl.a. Italien och Spanien från ett av sina lager i Frankrike. Så mycket för solidariteten och den fria rörligheten inom EU.
Blondin-Bella, eller Isabella Löwengrip, är en annan som senaste tiden sysslat med krishantering. Hon har nu kommit in i den fasen att det är dags att medialt slå mynt av sina egna misslyckanden genom återkommande intervjutillfällen i medströmsmedia. Eftersom hon tydligen är mer eller mindre barskrapad efter att ha expanderat sitt varumärke (Ung Quinna, Framgångsrik Entrepreneur) mycket för hastigt gäller det nu att balansera på en knivsegg!
Mycket tal om ångestdämpande mediciner och ECT-behandlingar blir det, in och ut åker stackaren på olika psykiatriska vårdinrättningar.
Jag kan inte annat än tacka henne för den faktiskt helt ovärderliga insats hon gör för att normalisera psykisk sjukdom.
Låt vara att hon i ett senare skede kommer att kapitalisera grovt på det. Vi knäppskallar som vet vad en sådan fruktansvärd ångest innebär som kräver elektrokonvulsiv behandling (eller t.ex. mani vid bipolär sjukdom och vissa psykoser) tackar och tar emot.
Själv har jag fått min beskärda del av stötar på olika sjukhus i hela vårt avlånga land. Tydligen hjälpte det eftersom jag fortfarande lever och andas.
Ciao bella (Hej snygging) är en svensk ungdomsfilm med den delvis italienskättade Oliver Ingrosso i en av rollerna. Huruvida en annan
man (?) av italiensk härkomst som i veckan valde att lägga ut 1500 hårt skattade kronor av sitt eget kapital på en prostituerad valde just den hälsningsfrasen när hann drog ner brallorna (i mer än en bemärkelse) förtäljer inte historien.
Hans krishantering har minst sagt gått från dålig till sämre. En sak är säker, Alex Schulman har helt rätt i att det var en maximal otur i att han skulle åka fast precis första gången han gick till en prostituerad. Tydligen har mannen ett mörkt förflutet att bära på, stackarn.
Det kan väl tänkas att många dem som blev offer för honom när han beskrevs ”som en av de mest kriminella tonåringarna i Stockholm” också upplever en del mörker. Huruvida dessa människor tillhör dem som i någon omfattning uppsöker prostituerade i terapisyfte förtäljer dock inte historien.
Självklart skall prostitution vara legalt. Människohandel och tvång skall också fortsättningsvis bestraffas hårt. Människor som ingår frivilliga affärstransaktioner ska inte bestraffas, men kriminaldårar som överträder NAP ska bestraffas utan nåd.
Personligen kommer jag även fortsättningsvis, som den gravt moralkonservativa gubbstrutt jag är och förblir, att på alla sätt fördöma människor som väljer att masturbera i andra människor. Hur andra väljer att se på saken bryr jag mig inte om. För övrigt kommer jag inte heller att skaffa mig handeldvapen, men anser att skall vara upp till var och en bestämma själv. Inte heller kommer jag någonsin mecka ihop en feting mer i hela mitt liv. Men den som vill slänga bort sitt liv på sådana saker är för all del välkommen att göra det.
Moraliska fördömanden kan man nämligen syssla med som privatperson. I politiken hör det inte hemma. Politikens uppgift är att garantera människors frihet!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
