Lättjans revolution

Lättjans revolution 1

Vi jobbar för mycket!

Fan nu har proppen gått på riktigt, Simu har blivit en jävla kommunist!

Men håll tillbaka dina tvivel käre läsare och låt mig veckla ut mina tankar över några rader text.

Svenskar har fram till nyligen varit ett plikttroget folk, vi håller tiderna, vi vill inte ligga någon till last, vi knyter näven i fickan och stretar på även när någon kollega visar sig vara en lat idiot. Kort och gott så ser vi till att göra rätt för oss så att maskineriet kan rulla vidare ännu en dag.

Detta var under hundra år vår största styrka, vi gick från ett urfattigt bondefolk till en högtstående nation som resten av världen med avundsjuka blickar betraktade. Det var inte våra institutioner, inte vårt regeringskick, inte våra skolor, hur viktiga och oviktiga de faktorerna än må vara, som var avgörande. Nej det var vår trogna, arbetsamma och fogliga svenska folkkultur som låg till grund för framgångarna.

Du kan dock inte ha en sådan kultur utan att utsugarna för eller senare hittar dit.

Lättjans revolution 2

Först kom politikerna, de lägsta av de lägsta, och insåg att de kan skapa många heltidsanställningar för sig själva och sina vänner, riket svällde således över med myndigheter och personal på riksdagskansliet och kommunerna.

Sedan kom journalisterna, en grupp människor som tävlar med politikerna om att vara samhällets bottenskrap, och trängdes vid köttgrytorna ty politikerna insåg att om de mutar hela journalistgillet så förblir deras makt ohotad. Det folket inte vet kan de inte bli upprörda över och risken för högafflar i politikernas ändalykten reducerades därmed av denna oheliga union.

Slutligen kom lyckosökarna från utomsocknes, ty politikerna hade i sin visdom insett att det trognaste röstboskapet är det bidragsberoende boskapet och därmed gjort bidragssystemet tillgängligt för alla nationaliteter varefter de bjöd in allsköns folk att ta del av frukten av de produktiva klassernas vedermödor.

Idag står vi där vi står med en krympande arbetar- och medelklass som bär hela bygget på sina produktiva axlar enkom på grund av sin pliktkänsla och arbetsamhet och inte för att de själva längre gynnas av sitt arbete eller ser möjlighet till en god framtid för sin efterkomma. Dessvärre så kan den produktiva andelen av befolkningen bli försvinnande liten innan systemet kollapsar [1] och ju hårdare de plikttrogna hingstarna stretar framför plogen ju större blir den tärande klassen som lever på deras svett och ansträngningar.

Vår styrka har vänts till ett vapen mot oss. Allt det som en gång gjorde oss till världens avund är nu det som leder till vår avgrund. Det är därmed dags att släppa greppet om plogen, pliktkänslan och arbetsamheten är inte längre dygder utan självskadebeteende. Arbetar- och medelklassen måste upphöra med att vara produktiv för att försäkra sig om sin egna framtida existens.

Det ligger måhända inte i arbetshingstens natur att sparka husbonde och löpa iväg men allt fler inser ändå nödvändigheten, en sökning på hoppa av ekorrhjulet på duckduckgo ger närmare 50 000 resultat och youtube svämmar över av produktiva människor som väljer bort storstaden och konsultlönerna för en minimalistisk livsstil i en koja i skogen. Den tärande klassens förskräckelse över att hingstarna en och en börjat hoppa ur hagen är förutsägbar [2,3], tänk inte tanken på att välja ett stillsammare liv där du ägnar mer tid åt familjen och naturen! Vem ska då betala för arbetsmarknadsanalytikern som ingen behöver eller krönikören som ingen läser? Givetvis blir de illamående och skärrade vid tanken.

Hur man ska gå tillväga kan jag inte ge några goda råd om, jag är trots allt själv fast i ekorrhjulet, men andra som lyckats kan vara goda vägvisare och det finns ingen brist på profiler att ta lärdomar från. Ett blygsamt förslag är att ta coronakommunismen som en startpunkt, smid medan järnet är varmt och flytta ut på landet, sänk dina utgifter och börja därefter reducera din arbetstid. Att minimera skatten vi betalar in är det absolut viktigaste vi kan göra för Sveriges överlevnad.

Att flytta till ett annat land är måhända ett ännu bättre alternativ för de som är intresserade. Våra grannländer Norge [5], Finland [6] och Danmark [7] är ingalunda perfekta men de delar vår vackra natur, folken är i stort sett som oss och de har inte fullt lika utvecklade självmordstendenser. Många säger att man måste stanna och ta kampen här på plats men det finns ingen som helst moralisk plikt att göra det. Med 80 000 nya vänsterröster per år [8] så är den politiska kampen i stort sett fruktlös, det är däremot en kännbar förlust varje gång en produktiv person lämnar landet. Din ekonomiska makt väger tyngre än vikten av din röst i valurnan.

Målsättningen är att upphöra med att vara nettoskattebetalare oavsett hur det sker. En lättjans revolution, bejaka det goda i livet där stat och kommun inte är en mellanhand och var ej en god konsument. Låt sedan den tärande klassen försöka lista ut hur de ska betala för det stora kalaset när de produktiva stängt sina plånböckerna.