Det som saknas i svensk politik idag är tilliten till medborgarnas förmåga att göra kloka, sunda och genomtänkta val. Våra makthavare tycks utgå ifrån att medborgare inte är kapabla att göra ekonomiska, insiktsfulla, altruistiska och solidariska val. ”Mitt Europa bygger inte murar”, säger Stefan Löven (Medborgarplatsen. Stockholm; 2015-09-06), men hans regering har skapat många murar i Sverige. Jag ser ett enormt stort behov av att Sverige utvecklas till en samhällsstruktur som har förmåga att behandla de ekonomiska problemen och de våldsbejakande grupperna. Vi kan inte fortsätta att sätta nya regler och lagar med flummigt och otydligt innehåll, som måste tolkas genom subjektivt handhavande. Lagar ska vara få och tydliga! Medborgarna måste tillsammans enas om det som är väsentligt – ett gemensamt mål att kämpa för. Här beskriver jag detta mål i tre punkter: 1. Trygghet och säkerhet; 2. Säkerställd vård och pension; 3. Frihet att välja investering i ett civilsamhälle. Givetvis finns det fler samhällsdelar som måste styras upp, men målen nedan är grundläggande.
1. Trygghet och säkerhet
Försvaret är ytterst åsidosatt i Sverige. Vad är det som gör att regeringen i dag anser Sverige oantastbart och skyddad mot yttre angrepp? Tja, regeringen verkar inte särskilt bekymrad över inre angrepp heller, utan verkar se sig som okränkbar och ultimat perfekt på toppen av grytan… Sveriges försvar är något alla svenskar måste kunna förlita sig på när yttre angrepp, i form av till exempel terrorism, hotar nationen. Inom gränserna är det oerhört viktigt med ett fungerande polisväsende. Polisen måste vara synlig i samhället, därför förespråkar jag införandet av kvarterspoliser. Jag anser även att militär kan kopplas in på de områden som kriminella gjort till sina egna platser i Sverige, för att komma till rätta med otryggheten i dessa områden. I min vision för Sverige känner sig medborgare trygga i samhället – det är statens yttersta uppgift!
Förutom att staten endast ska syssla med försvaret, polisväsendet och rättsväsendet (inklusive fängelser), så ska städer tillhandahålla bibliotek. Biblioteken möjliggör ett deltagande i samhället genom tillgången till Internet. Möjligheten till arbetssökande och skapandet av entreprenörer ges till alla medborgare genom detta. För de som vill studera ges även tillgång till litteratur, även för den medborgare som inte har råd med införskaffandet av böcker. Biblioteken fyller därför en viktig roll för kreativiteten och ekonomin i samhället. I ett modernt samhälle ska individer inte behöva ha en bostadsadress för att medverka till landets produktivitet. Bibliotek innebär således ett skydd för medborgare.
Rättsväsendet måste verkligen ses över. Brottslingar måste bedömas lika, oavsett bakgrund. Kriminella utan svenskt medborgarskap, som blivit dömda för brott i Sverige, ska utvisas. Offer ska känna sig säkra och bli omhändertagna. I min vision av Sverige är det offren som får vård, inte brottslingarna. Straffen ska inte bli hårdare, men fängelser ska vara obekväma.
2. Säkerställd vård och pension
Det måste bli ordning och reda i den just nu totalt havererade pensionspolitiken, migrationspolitiken, vård- och omsorgspolitiken. Skattemedel måste fördelas på ett mer produktivt sätt – de invånare som betalat in mest i skatt ska få mest tillbaka när behovet uppstår. Det innebär att av dessa ovan nämnda grupper måste mest pengar gå till pensionärerna. Staten är ingen hjälporganisation. Säkerställandet av vård måste tillgodoses. Sveriges läkare och sjukhuspersonal är välutbildade och mycket skickliga – men vårdsystemet är krångligt och går inte att förlita sig på. Hur ska en medborgare kunna känna tillit för ett vårdsystem som låter medborgare dö i kö innan behandling kan ges. Våra sjukhus får dessutom inte nog med pengar för att kunna genomföra dyrare behandlingar – här tänker jag bland annat på höftledsoperationer som i Sverige endast genomförs med resultat av stelbenthet, medan det i andra europeiska länder kan genomföra en operation som medför återställd rörlighet… I min vision för Sverige finns den senaste forskningen att tillgå för patienter. Sjukhus kommer att finnas nära medborgarna. Förlossningsavdelningar kommer också att finnas i anslutning till alla städer, med möjlighet till både en barnmorska som kommer till hemmet och möjlighet till kejsarsnitt för de som så önskar. Tillgång och efterfrågan kommer att säkerställa befintligheten av vård, således kommer köerna minskas radikalt. Konkurrenskraften kommer säkerställa kvalitet och motverka överdrifter, både i antal inrättningar och dess priser.
3. Frihet att välja investering i ett civilsamhälle
Sverige är ett högteknologiskt land med massor av kompetenta individer, vilket har resulterat i att vi har många stora och internationellt framgångsrika företag. Svenskarnas innovation och entreprenörskap är känt i världen – men vi skulle kunna vara ännu bättre! Att ge företagsamhet utrymme att växa, utan inblandning av statens byråkrati och regleringar, skulle möjliggöra Sveriges framgång. Företag är tungt belastade med skatter, precis som allt produktivt i Sverige är. För att få fart på produktiviteten måste medborgarna själva välja vad de vill investera i. Ett samhälle som bygger på tillgång, efterfrågan och konkurrens blir produktivt och levande, inte stagnerat och hindrande. I min vision för Sverige ska alla medborgare få besluta själva vad de vill invertera i. Alla kan välja att investera i specifik forskning, hjälporganisationer inrikes och utrikes, stöd till sjuka, arbetslösa och så vidare. Enskilt sparande i egna konton och försäkringar möjliggör för varje medborgare att skapa sin egen livssituation – givetvis ska det inte finnas någon förmögenhetsskatt! Det ska kunna gå att leva på sina besparingar. Medborgare kommer att ta hand om de utslagna i samhället – genom organisationer, donationer, föreningar och frivilliga stödgrupper. Som exempel gör Svenska kyrkan ett utmärkt arbete med just detta. Jag litar på att civilsamhället är kapabelt att ta hand om sina medmänniskor.
En absolut grundläggande princip är att den som uppehåller sig i Sverige måste klara att försörja sig själv; genom arbete, eget entreprenörskap, försäkringar, egna besparingar eller via hjälpande organisationer och föreningar – detta är inte statens uppgift. Dessutom är min åsikt att de kvotflyktingar som EU beslutar att ta omhand inom de europeiska länderna rimligen hanteras gemensamt i alla EU-länder. Bryssel får sätta upp ett handlingsförfarande, med sin egen ekonomiska plan, att hantera detta med de medel som redan inkommer genom medlemskapet i EU. Det är inte rimligt att befolkningen i EU-länderna ska betala extra för den ekonomiska bördan, utan det måste hanteras av EU. Givetvis kan varje medborgare välja att investera i bistånd.
Mindre stat, mera civilsamhälle.
Detta är en vision för Sverige som jag står redo att kämpa för.
Av Lisa Missing, partiordförande Klassiskt liberala partiet
Läs mer här:
