Min vision för Sverige

Min vision för Sverige 1

Kaj [1], Mats [2], Robert [3] och Magnus [4] har var och en presenterat utmärkta visioner för Sverige och turen har nu kommit till mig. Texten sitter ärligt talat långt inne och för att finna inspiration så ljudar Forndoms stämningsfulla mästerverk, Jonna Jintos magiska kulning och Elinas vackra röst i mina hörlurar [5,6,7,8,9].

För att måla upp en vision för Sverige så måste jag förstå vad svenskar är för några, vem jag själv är (om jag förmätet nog får räkna mig till svensk trots att jag är tornedaling). Jag tror inte att politik är roten till allt ont vi ser runt oss, nej det politiska vansinne vårt land greppats av en symptom på en röta som går mycket djupare än vad som försiggår bakom politikernas pannben och lösningen är inte heller så lätt som att byta ut politikerna.

Vi har glömt vilka vi är, varför vi är här, vad vi vill och varför vi ens ska besvära oss med att existera, vi har förträngt vår kultur och ersatt den med massproducerat amerikanskt skräp. Vissa saker finns dock kvar djupt där nere, den nordiska melankolin som visar sig i våra oräkneliga mörka detektivhistorier och i vår folkmusik, den sociala ängsligheten som bottnar i att ensam är svag i den obarmhärtiga svenska naturen, den sociala kyligheten som tinar direkt promillehalten ökar, den fasta lojaliteten vi visar mot de få vi släpper in på livet. På gott och ont så är Det sjunde inseglet så svenskt det bara kan bli men det är det även när vi i fullständig tystnad finner livets mening i en kopp kaffe under skidturen ute i den glittrande vinterskogen.

Min vision för Sverige är att vi alla ger oss iväg på en introspektiv resa, en resa där vi frågar oss själva varför vi finns till här i detta mörka och ensliga hörn av Europa, vad som egentligen drev alla våra förfäder att under år efter år slita med den obördiga marken i hopp om att överleva ännu en hård vinter och varför vi är på väg att ge bort allt detta som de kumulativt har skänkt oss med sitt ofattbara slit. Vad fattas inuti oss idag för att vi stillatigande kan lyssna när Reinfeldt eller Sahlin skymfar allt vi är och varit? Men vi måste även förstå vad som drev oss ut på haven, upp längs Europas floder och hela vägen över till Amerika. Vad fick oss att skapa Ryssland, bedriva handel med hela den kända världen och utan rädsla ta oss an varenda hinder.

Kommer vi underfund med det, ja då kommer inte politiken längre vara ett problem och Sverige kan återta sin position som en skapande nation i världsklass som bygger frihet baserat på sitt alldeles egna lynne. Exakt hur den framtiden kommer se ut vet jag ej men jag tror att en röd tråd kan skönjas ända från vikingatiden ända fram till arbetarrörelsen.

Lilla Carl, sov sött i frid!
Ty du får tids nog vaka,
tids nog se vår onda tid
och hennes galla smaka.
Världen är en sorgeö:
bäst man andas skall man dö
och bli mull tillbaka.

En gång, där en källa flöt
förbi en skyl i rågen,
stod en liten gosse söt
och spegla sig i vågen:
bäst sin bild han såg så skön
uti böljan, klar och grön,
straxt han inte såg’en.

Så är med vår levnad fatt,
och så försvinna åren:
bäst man andas gott och glatt,
så lägges man på båren.
Lilla Carl skall tänka så,
när han ser de blomor små,
som bepryda våren.

Sove lulla, lilla vän!
Din välgång alla gläda.
När du vaknar, sku vi sen
dig klippa häst och släda;
sen små hus av kort – lull lull –
sku vi bygga, blåsa kull
och små visor kväda.

Mamma har åt barnet här
små gullskor och gullkappa,
och om Carl beskedlig är,
så kommmer rättnu pappa,
lilla barnet namnam ger…
Sove lulla! Ligg nu ner
och din kudde klappa.