Inte bara svenskens mystiska vurm för lövbeklädda fallossymboler och sju sorters blommor under huvudkudden sticker ut bland världens alla folkslag. Vi har en erkänt dålig förmåga att betala av våra bostadslån.
Snittet i EU ligger på 20 år. I Sverige är normalsituationen att det vi kallar för vårt eget hus i praktiken är ett hyreskontrakt med banken.
I Sverige har hushållen, enligt vissa uppgifter, en skuldsättning i förhållande till inkomsten som är 4 gånger högre än EU-snittet. Givet det faktum att amorteringstakten är långsam klarar svenska hushåll den nivån på ett helt utmärkt sätt. Men vad händer om räntorna stiger? Många hushåll verkar nämligen leva med den historielösa uppfattningen att den ekonomiska utvecklingen är linjärt uppåtgående snarare än cykliskt föränderlig.
Man ska inte måla fan på väggen. Men det är alltid lämpligt att fundera på hur man ska hantera eventuella tråkigheter bakom hörnet. Extra intressant blir det att fundera på när man, som jag, påstår sig vara frihetligt lagd. I min idealvärld är statens krockkuddar minimala och fallet riskerar bli högt. Den som inte ser om sin ekonomi riskerar dessutom en stenhård landning!
Den som inte tror mig har förmodligen glömt vad som hände mellan 2007 och 2009 i USA och Europa efter att dom amerikanska bostadspriserna sjönk kraftigt efter en topp i mitten av 2006. Minnet tenderar ju att vara kort. Särskilt när man inte begriper att lånade pengar just är lånade. Eller, för den delen, inte förstår att banker och kreditinstitut per definition inte är välgörenhetsinrättningar.
Banker och kreditinstitut är affärsdrivande verksamheter. Oftast i aktiebolagsform. Som sådana har dom i princip ett överordnat mål att skapa mervärde för sina aktieägare. Det kan dom bara göra genom att gå med vinst. Givetvis är detta av ondo i en socialistisk idévärld. För den frihetligt inriktade individen är det däremot naturligt att folk vill tjäna pengar, och att vissa faktiskt kommer tjäna mycket pengar. Rent av ohemult mycket stålar. Vissa kommer bete sig sig skrupelfritt för att åstadkomma rikedom.
Det är rimligt att fundera på vilka risker jag som individ är redo att ta. Vill jag leva bekymmersfritt är det rimligt att ta lägre risker än om jag accepterar högre stressnivå i mitt liv. Dyra investeringar måste föregås av noggranna funderingar på om jag klarar av just det specifika engagemanget. Inte bara idag eller om fem år, utan i framtiden när bankerna krisar och räntorna skjuter upp över taknocken. Det är här som den svenska bostadsköparen normalt avbryter tankeverksamheten och försvinner in i sagolandet där gatorna är av guld och man kan äta godis till frukost!
Det är därför jag blir lite ledsen i ögat när jag konstaterar att svensken har en skuldsättning i förhållande till inkomsten som är 4 gånger högre än genomsnittet i EU. Det beror sannolikt på att vi alla, lite till mans och kvinns, är ganska övertygade om att pappa staten ska lösa problemen som kan uppstå. Det är så långt ifrån frihetligt tänkande man kan komma. Att vara frihetlig innebär för mig att jag är redo att ta mitt ansvar och på ett vuxet sätt klara av att sköta min ekonomi. Den av socialism korrumperade svensken gör tvärtom och skuldsätter sig över öronen utan en tanke på en bistrare morgondag!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
