Motvalls Gubbe

Motvalls Gubbe 1

Nu ska alla ungdomar få höra en gammal gubbe berätta. När jag var i er ålder kunde man smita in på flygplatsens Tax-free och inhandla en rejäl flaska schampo innan man skulle borda flyget.
Hade man glömt tandkräm och deodorant gick även det bra i handbagaget.

Skitkul, gubbe (kanske ni säger). Vad vill du ha sagt med det?
Det jag vill ha sagt är att ni snorvalpar kommer minnas tiden innan vaccinationspass, eller intyg eller vad det kommer kallas, blev ett måste för att resa.

Den prepandemiska tiden. Precis som jag minns tiden före nine eleven.

Vidare, en gång i forntiden satt hushållets telefoner fast i ett telefonjack. Jag garanterar, det var verkligen så! En konsekvens av en sådan tingens ordning, kombinerat med att majoriteten av ett hushålls inköp skedde med kontanta medel, var att statsmakterna inte kunde spåra dig exakt med mindre än att folk förföljde dig rent fysiskt.

Förövrigt, som jag vill minnas och utan att idealisera för mycket, var  islamistiska bomb- och knivdårar inte så vanligt förekommande i min ungdom. Balkongfall var okänt och människor i gemen behövde i princip inte oroa sig för att bli nedmejade av automateld eller bombade i parti och minut.

Även för de styrande i samhället torde livet varit lugnare förr. De oroade sig mest för moralens förfall och våldsromantikens utbredning i form av diskotek och videofilmer. På fullt allvar har det i Sverige framförts förslag på att förbjuda parabolantenner.

Nu är de styrande i samhället nog överlyckliga för att varenda kotte bär med sig en mobiltelefon, som kan spåras i varje givet ögonblick, där alla dagliga ärenden kan hanteras. Som banktransaktioner, vaccinationspass och lite skämsgrejer som vi har alla lite till hens (att säga till mans kommer nog leda till att genuspolisens värdegrundsrotel blir osunt intresserad!).

Rör man sig ute på stadens gator, torg och parker beskådas aktiviteterna av trygghetskameror.
Det känns givetvis inte helt tryggt. Jag har nämligen saker för mig som jag inte vill ska komma till myndigheters kännedom av rent principiella skäl. Precis som jag inte vill registreras i en massa register. Precis som jag inte vill att kreti och pleti ska ha koll på mina läkarjournaler eller internethistorik.

Har jag alltså något att dölja?

Ja, jag har alla möjliga saker att dölja. Jag är nämligen inte gränslöst utlevande som är så på modet just nu. Folk som inte bryr sig om sekretess och integritet för att de inte har något att dölja är maktens medlöpare. Det är dagens ekvivalenter till nazitysklands och sovjetrysslands angivare.
Människor som inget har att dölja kanske också tycker att de små rester av yttrandefrihet vi har ska begränsas eftersom de inget har att säga?

Jag ska nu berätta en liten hemlighet.
Ett kort tag umgicks jag med planer på att låta vaccinera mig mot det förevarande dödsmördarviruset. Även om det är så att att det utmärks av vara svårt att få och ännu svårare att dö av, om man nu inte bor på äldreboende i Sverige, så kunde det ju vara en trevlig pseudo-altruistisk handling att gotta sig åt.
Biverkningsprofilerna hos de olika vaccinen verkar överkomlig.

Men så började statsmakterna yra om intyg och elände. På fullt allvar delar man upp befolkningen i ”goda” lydiga medborgare som ska få gräddfil, och onda som ska straffas för olydnad!
Man vill runda lagstiftningen som klart säger att ingen ska vaccineras mot sin vilja. Man vill knuffa mig i rätt riktning som vore jag en viljelös retard. Man vill registrera och analysera. Då får det vara.

Som sagt, jag minns tiden för nine eleven. Jag minns den prepandemiska tiden.

Jag hoppas att folk kommer minnas mig som en bråkig jävel som ägnade sluttampen av sitt liv att sätta sig upp mot makten och vara allmänt gnällig.
Det behövs flera av oss i dessa tider. Vi måste i större utsträckning göra gemensam sak och sätta oss upp mot dem som vill oss ont.

PROTESTERA MERA!