Operation Varsity Blues börjar ge utdelning i det amerikanska rättssystemet. Hur ska vi se på sakernas tillstånd i Sverige?
Om ni inte hört talas om FBI:s satsning ”Operation Varsity Blues” må ni vara förlåtna. Just den organisationen har ju många strängar på sin lyra.
Hela saken rör det amerikanska utbildningssystemet och antagningar till College, det vill säga högre studier.
I USA är det så att man fortfarande, åtminstone i viss mån, anser att det är skillnad på folk och folk. Alltså finns det en delvis fungerande diskriminering inom den högre utbildningen. Att detta system fungerar för att skilja agnarna från vetet håller alla med om. Bland annat kan man konstatera att amerikanska nobelpristagare finns det gott om.
Att diskrimineringen bara fungerar delvis har väl länge varit ett erkänt faktum. Inom det amerikanska högre utbildningsindustriella komplexet har det slunkit igenom en hel del stolpskott eftersom föräldrarna betalat bra med pengar.
Men fordom var säkerligen så att antalet var få. Systemet fungerade hjälpligt ändå. I takt med att fler och fler blev tillräckligt förmögna att sätta sina kravallknott på bättre utbildningsinstitutioner stramades antagningsprocessen till.
Men nu har man ju inte blivit förmögen på grund av att man sitter på en stol och inte företar sig någonting alls. Dessa klipska individer ser möjligheter där andra problem, man anser att hinder är till för att övervinnas. Om nödvändigt tar man till olagliga metoder. Det var det som ”Operation Varsity Blues” tog sikte på.
Föräldrarna som ville framställa sina parvlar som intellektuellt högpresterande och/eller toppatleter mutade sig till bevis för detta. Nu får de plikta med höga bötesbelopp.
För barnen själva är situationen inte heller helt angenäm. De har fått utstå allmänt hån på sina campus och riskerar i förlängningen att bli av med sina studieplatser.
Lärdomen är kanske följande. Att om överklassen är liten duger det att bygga till en ny flygel på prestigeskolan för att ens debila unge ska få en plats. Men det finns givetvis en gräns för hur mycket det kan byggas på ett campus. När mutor blir var mans möjlighet måste man sätta stopp.
Sverige har i sammanhanget ingen anledning att slå sig för bröstet.
När jag i helgen ägnade mig åt en av medelklassens favoritnöjen, att köpa onödigt dyra prylar designade av svårmodiga danskar, passade jag på att träffa en av mina avkommor som studerar vid en medicinska akademi. Jag vill väl påstå att gossebarnet borde skaffa sig en rejäl teoretisk utbildning eftersom han har läshuvud och studiedisciplin. Men barn är så praktiskt lagda och ska ju bestämma allt själva nu för tiden, läkare får det alltså bli.
Läkarutbildningen anses allmänt vara svår att komma in på och tuff att genomföra. Det första påståendet stämmer bara delvis, det andra är sannolikt en ren lögn (men det sistnämnda får vi ta upp en annan gång).
I Sverige är det nämligen så att betygsmanipulation förekommer i stor utsträckning. Men här förekommer det under gymnasieutbildningen, rakt framför ögonen på oss.
Mer eller mindre satt i system är att betyget från den första kursen i ett ämne, till exempel matematik, hänger med genom hela utbildningen. Trots att eleven får svårare ju tuffare det blir ”vet” läraren att eleven ”egentligen” kan.
Om läraren inte förstår detta kan han givetvis upplysas om detta genom föräldrarnas försorg, eller rektorns. Om kravallknottet bevistar utbildningen på en så kallad friskola ingår det mer eller mindre i affärsplanen för skolan att höga betyg delas ut.
Det finns givetvis inget som utesluter att lärare utsätts för hot om repressalier från både föräldrar och rektorer. Eller kan påräkna sig fördelar om rätt betyg utdelas.
Min egen son medgav för övrigt helt ärligt att han inte skulle lyckats om inte en massa poäng från hans idrottsutbildning under gymnasiet hjälp till. Vilket i sammanhanget kanske är en intressant randnotering som kan reta likhetsvurmande vänsterister något, den som sysslat med stenhård elitträning tilltvingas nödvändig disciplin för fortsatta studier på universitetsnivå.
Lösningen på betygsproblemet, åtminstone i Sverige, är givetvis höggradigt enkel. Det finns i princip två vägar att gå, båda förutsätter att inga betyg utdelas i gymnasiet. Under gymnasietiden kan man då ägna all tid att göra de hoppfulla unga spränglärda.
Vi kan införa ett system där alla som vill kommer in precis där de önskar, rakt av och utan undantag. Därefter vidtar en stenhård utslagning. Klarar man inte tentor, muntor och vad det nu kallas åker man ut per omgående utan pardon. Det är en mycket behaglig lösning för oss som önskar dana karaktären hos folkstammen. Det är dessutom väldigt rättvist och har en behaglig doft av stenhård elitism som till stora delar saknas i dagens samhälle.
Ett annat alternativ är att utbildning på universitet och högskolor bygger helt på antagningsprov. Också det är väldigt karaktärsdanande med en behaglig aurora av välbehövlig elitism.
Önskvärt vore givetvis om floran av olika kurser som tillhandahålls på högre utbildningar begränsades kraftigt, behöver vi överhuvudtaget vissa skolor som Södertörn? Eller kurser i genus och vithetsnormer? Är det kanske att gå över ån efter vatten att utbilda förskolelärare på universitet?
Som förment klassiskt liberal är det givetvis inte kontroversiellt att fundera i de banorna. Däremot vore det oerhört kontroversiellt att försöka fastslå en absolut sanning i frågan som ändå behöver ställas. Vad tycker akademierna om saken?
Saken är ändå den att Sverige inte är mycket bättre än USA i frågan om manipulation av betyg. Vi ska inte slå oss för bröstet på något sätt!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
