Tillståndet i Riket, oktober 2021

Tillståndet i Riket, oktober 2021 1

Så har då Socialdemokratiska ”arbetarpartiet” uttalat vem som ska plocka upp manteln efter Löfvet som föll!

Efter att ha hållit en undrande befolkning på tå i veckor pekade den allsmäktiga valberedningen ut Magdalena Andersson som den smorde, eller som hon också kalla i en trängre krets: ”Happy-Face” Andersson.
Det kan tänkas att de kandidater som av politiskt korrekta orsaker visat sig ha i sammanhanget alltför avvikande uppsättning könskromosoner , det vill säga män,  knöt sina små mjuka tjänstemannahänder i fickan och förbannade den genetiska oturen.

Efter att med blotta förskräckelsen överlevt en turbulent period med Mona Sahlin, och därefter ett kanske ännu värre stolpskott till partiledare, är rörelsen nu redo att försöka med en ny kvinna i toppen.

Till skillnad från Sahlin har Andersson en mer omfattande boklig bildning. Andersson saknar däremot Sahlins arbetslivserfarenhet. Som bekant har Sahlin slavat för storkapitalet på Svenska Dagbladets personalkantin.
Magdalena har däremot jobbat som överdirektör på Skatteverket mellan 2009-2012. Möjligen fick hon då pungslå storkapitalet på en massa pengar. Vem vet, en del av dessa kanske utbetalades till Svenska Dagbladet som presstöd?

I princip är det Magdalena Anderssons enda kontakt med ett verkligt arbetsliv utanför politiken. Hon har alltså en så pass dålig verklighetskontakt att hon lämpar sig mycket väl för att leda Sverige ännu längre in i den verklighetsfrämmande dimma som vi redan irrar omkring i!

Sverige står nu inför den dystra utsikten att ledas av en statsminister som inte är utsedd i allmänna val. Givetvis under förutsättning att två villkor uppfylls.
För det första måste riksdagen givetvis acceptera Magdalena. För det andra måste höstbudgeten tråcklas genom kammaren och utskott. Det senare genom att med tungan rätt i mun undvika grundstötningar på blindskären C, MP och V.

Min gissning, som vi givetvis inte ska ta för en sanning om det faktiska utfallet, är att nästan alla ledamöter och partier önskar lugn och ro efter sommarens debacle i kammaren. Att ställa till liv och kiv såhär nära inpå det kommande valet orkar man inte med.
Efter valet däremot återkommer de nog med förnyade krafter och mängder av passiv aggressivitet, när det visar sig att valboskapen än en gång röstat fel eftersom de inte begriper sitt eget bästa!

Alternativt har såsseriet insett hur slipstenen ska dras och svängt så pass mycket att de kan stöd av sina bråkiga kusiner i SD för att fortsätta styra Sverige mot en eller annan avgrund. Jag har sagt det tidigare och upprepar det mer än gärna. SD är och förblir en variant av S på 40-talet.
En extra rolig twist med ett dylikt arrangemang är givetvis att Sveriges så kallade borgerlighet skulle vara svårt skadeskjuten för tid och evighet.
Till Magdalena säger jag, varför inte?

Tillståndet i Göteborg är särskilt illa.
Jag skrev på ett annat ställe om det senaste bombdådet därstädes och fick det påpekat av en av det vänsteristiska giftet svårt anfrätt bekant, och kär vän, att den misstänkta inte var utländsk. Den slutsatsen har visat sig vara fel.
Något gäng eller klanrelaterat verkar det dock inte vara fråga om. Det är såvitt vi nu kan bedöma en man allvarligt på kant med samhället.

Min kritik mot gäng och klaner kvarstår dock. Självklart ska inte heller rättshaveristiska medelålders män av något slag och sort springa omkring och anställa bombdåd. Det är givetvis ett gravt underbetyg till den så kallade välfärdsstaten att något sådant kan inträffa. Moderniteten har sina avigsidor när vi utan att blinka tillåter folk virra bort sig så kapitalt.
Värdegrunden är dock, till allas lättnad, fortfarande intakt!

Kanske får vi acceptera lite bombdåd, skjutningar och storslagsmål när målsättningen är att vi ska känna oss goda och glada snarare än att vara genuint goda och glada?

Alla känner väl till att de flesta dödsmördarpandemiska restriktionerna har lättats upp nu?
Då återstår för alla som känt sig väldigt goda under pandemin och underkastat sig alla statsmaktens restriktioner att få betalning för sitt offrande. Debatten rasar om hur vaccinerade respektive icke-vaccinerade ska få bete sig.

Själv har jag oturen att behöva jobba i närkontakt med folk. Under hela pandemin har jag pendlat mellan Halmstad och Göteborg och tillbringat dagarna i ett eländigt ventilerat undersökningsrum. Något dödsmördarvirus har jag dock, precis som de flesta andra på detta jordklot, inte drabbats av.
Vilket är ganska talande för hur pandemin fungerat. De flesta har klarat sig bra. En del har blivit mer eller mindre sjuka. En absolut minoritet har blivit riktigt allvarligt i sjuka.
I Sverige har det huvudsakliga problemet varit att omsorg och hälso- och sjukvård var helt och hållet oförberedda på att ett modernt samhälle kan råka ut för smittutbrott.

Smittutbrott som innebär att omsorg och hälso- och sjukvård måste sysselsätta sig med sina kärnuppgifter istället för att masturbera ut handlingsplaner om likabehandling och värdegrund.
Dessutom verkar det rent allmänt som människor är förvånade över det faktum att vi inte är herrar över varje liten detalj, och har kontroll på allt, när det gäller våra liv.
Hur kan naturen mopsa sig genom att producera virus som skadar oss?! Det är ju, allom bekant, en mänsklig rättighet att resa och bete sig som man vill!

Litegrann är det som Socialdemokraterna beter sig i förhållande till svenskarna. Varför begriper folket inte sitt eget bästa och röstar fram S som vill dem så väl till egen majoritet i val efter val?
Vi får se om Magdalena Andersson kan lösa den pedagogiska nöten!