Ost-teoremet


Ost-teoremet 1Den största fördelen med att vara ensamstående förklaras bäst av det så kallade ost-teoremet.
Vore jag det minsta intresserad av problematiken kring hur man bäst motiverade personal på företag skulle jag fara land och rike kring och föreläsa om ost-teoremet.
Självklart kan även ost-teoremet appliceras på amerikansk, svensk och kinesisk politik.

Vänligen notera att jag här använder begreppet teorem i betydelsen djupare resultat eller huvudresultat såsom är brukligt inom de matematiska disciplinerna. Givetvis gäller detta inte inom logiken där ett teorem även är en sats men aldrig det omvända.
Jag ska dock inte tala om något som berör logik alls, jag ska tala om politik.

Problemet med hårdostar som vi svenskar  hyvlar bitar av för att lägga på frukostmackan, lunchfrallan eller kvällsfikat är som bekant att dessa med tiden riskerar anta en allt brantare vinkel.
Är man fler än en person i hushållet är det nämligen notoriskt svårt att hålla reda på från vilken sida motparten senast hyvlade. Som ett resultat av motoriska och muskulära förutsättningar, samt ostens beskaffenhet, hyvlar folk också med olika grader av god teknik.
Samma problem uppstod även förr i tiden, den prepandemiska tiden, när folk åt gemensam frukost i hotellmatsalar. Eller när jag var ung och firade högtider hos släktningar som man bodde över hos.

Det kan låta löjligt att säga det. Men detta med ostens tilltagande likhet med svarta pister i alperna utgör för många människor ett reellt problem. Mycken gny och gnäll har genom åren flugit fram och åter över matbord kring detta.

Som ensamstående och i det närmaste folkskygg är problemet som bortblåst. I dessa pandemiska tider då just min livsstil kan sägas vara “det nya svarta” tål detta att fundera över. Jag kan tänka mig att många flertalshushåll haft häftiga diskussioner kring ostens hyvlande och konsekvenserna därav.

Precis som konsekvenserna av det amerikanska presidentvalet. Där ser man hur det går om en hel nation ska vara inblandad i konsten att rätt hyvla en ost!

Som notorisk antidemokrat, i betydelsen motståndare till att alla över en viss ålder ska ha rösträtt, är jag givetvis djupt besviken över det faktum att valdeltagandet i det amerikanska presidentvalet var det högsta på 120 år. Tydligen deltog över 160 miljoner röstberättigade, eller 66,8 procent av valhenskåren. Enligt vissa uppgifter har även människor som sedan länge avlidit också kunnat rösta! Där kan man tala om demokrati när inte ens funktionsvariationen av att vara död spelar någon roll…
År 1900 röstade en andel på 73,7 procent. Rimligtvis var det absoluta antalet mindre då eftersom USA växt till sig under åren och i god socialistisk anda utökat rösträtten till fler grupper än enbart omdömeslösa vita män.

I Sverige som vanligtvis berömmer sig för att vara ett demokratiskt föredöme och notoriskt världssamvete, vi skrattar gärna lite hånfullt åt amerikanska val, har vi också en hel del problem med hur backen på osten ska undvikas.
Förutom det faktum att små partier har extremt svårt att nå ut med röstsedlar till vallokalerna så envisas man med att avslöja valhemligheten genom att inte skärma av den plats där röstsedlarna är placerade.
Partierna i riksdagen ägnar sig åt skamlösa röstköp. Om delområdet Herrgården i Malmö varit representativ för Sveriges samlade valhenskår skulle (S) skramlat ihop nära 80 procent av rösterna. Läsarna av denna text uppmanas att gissa i vilket större område som Herrgården ligger i. Googla inte, jag är säker på att du kan klara av det ändå!
När väl svenska riksdagsval är avklarade vidtar politikernas arbete med att absolut inte göra väljarna till viljes. Senast blev resultatet att Sveriges miljöfascister och tokroliga vänsterliberaler fick ett oproportionerligt stort inflytande i förhållande till röstetalet.

I Kina har man inget av ovan beskrivna problem. Det beror inte enbart på att det i princip finns endast ett part att rösta på. Kinesen har nämligen begripit att gladeligen ge upp den politiska  frihetens glädjeämnen mot ekonomisk tillväxt. Det är själva definitionen av en lycklig och ignorant konsument, rentav varje politikers dröm!
Tänk inte själv och underkasta dig partiets vinande piska så lovar vi välgång och lycka på ditt livs utstakade stig!

Det är intressant att konstatera hur upphetsade bland annat svensk media är över det faktum att antalet röstande ökade i årets amerikanska presidentval, samt att fler faktiskt röstade på trumpeten än 2016.
Tyvärr, för Trump, har det ju visat sig att Demokraterna varit bättre på att få folk, och döingar, att rösta “rätt” än vad Republikanerna mäktat med.

Få kunde väl för ett år sedan räknat med rekorddeltagande i valet, tanken på att trumpeten skulle vara en vitamininjektion för röstdeltagandet framstod som alltför absurd. Sedan kom tyvärr dödsmördarviruset in och ställde till det.
Såhär i eftertankens kranka blekhet försatte nog den gode Donald chansen att riktigt visa sig på styva linan där. I god auktoritär och populistisk anda skulle han dragit till med mer drakoniska nedstängningsåtgärder. De på yttersta högerflanken beväpnade följarskarorna kunde ju med fördel hanterats genom att tillsammans med nationalgardet patrullerat gator och torg för att kontrollera eventuella utegångsförbud.

Fördelen med att vara ensamstående och folkskygg är alltså att jag kan hyvla min ost precis som jag själv vill. Nackdelen med att ha flera personer i hushållet är att fler ska hyvla.
Precis som med så kallat demokratiska val. Vilket trumpeten nu bittert får erfara när han sitter och surar i orala rummet.

Att syssla med personalledning och vinstens inhämtande på privata företag handlar också om att nå koncensus kring osthyvlandet, att undvika den svarta pisten. Detta faktum utnyttjas skamlöst av enkelspåriga optimistkonsulter och anat löst folk som fakturerar hutlösa belopp för att dyka upp på olika företagskonferenser och tala om vikten av platta organisationer och drag under galoscherna!
Värdegrundsdokument och likabehandlingsplaner är en modernare variant på samma tema.

I mer antidemokratiska system, exempelvis Kina, ser medborgaren (oftast) till att hyvla rätt av ren självbevarelsedrift. Tittar vi på rent diktatoriska stater som Nordkorea ser man till att hyvla rätt om inte rentav livet ska stå på spel!

Själv kommer jag om knappt två år, när Sverige går till valurnorna, rösta på det parti som arbetar på aggressivast möjliga sätt för att lämna mig ifred. Vars högsta mål är att garantera mig min frihet och integritet.
Ett parti som till fullo begripit hur man rätt hyvlar sin ost.

Ni hittar deras hemsida här!