Veckans mest intressanta inrikes händelse smög liksom lite under radarn. Kanske för att andra och mer utrikes saker skapat ett större intresse.
Till det senare hör att den goda, men konservativt lagda, befolkningen i länen Union och Jefferson i Oregon resolut röstade på att få byta delstat till Idaho.
De har helt enkelt tröttnat på att styras av fisdemokrater från staden Portland. Något större hopp att slippa vänsterliberala tokigheter skall dom nog inte ha, tyvärr. Bytet måste godkännas av delstaten och kongressen, något som anses svårt att få av lätt insedda skäl.
USA är som bekant en union av självständiga stater, eller länder om man så vill, och det skulle klart bli komplicerat om gränserna ska ritas om hit och dit. Allt till glädje för vänsterliberala fisdemokrater som säkerligen har nytta av den i Union och Jefferson motvilligt närvarande skattebasen.
Men till stor sorg för skattebasen själv som önskar att pengarna de hystar upp med inte förslösades på olika progressiva tokigheter.
Oregon utmärker sig med ytterligare en sak. Man har beslutat sig för att avkriminalisera alla droger. Till och med heroin, kokain och metaamfetamin passerar nålsögat. Vilket kanske ger en fingervisning om varför den goda befolkningen i Union och Jefferson önskar byta delstat.
Inget är så svårt för konservativt lagda personer att fördra som knarkliberalism. Kanske är det så att man kan känna lite sympati för den tanken just i USA. Landet är som bekant hårt ansatt av opioidkrisen. Bland många andra otrevligheter ökade andelen Fentanyl-relaterade dödsfall med hisnande 540 procent mellan 2015-2016.
I vänsterliberala kretsar ligger det helt uppenbarligen ett starkt signalvärde att fokusera på legalisering av allsköns droger. Det anses tydligen ytterst progressivt och framåtblickande att sysselsätta sig med just den delen av det liberala tankegodset.
Själv ansluter jag mig mer till tanken att liberalism har ett högre syfte än vara möjliggörare till sköna drogrus och häftiga trippar.
Som att skapa en nattväktarstat vars primära syfte är att garantera medborgarna rätt till frihet och integritet.
Vänsterliberaler missar ofta det i sin iver att driva igenom sin knark- och horliberalism. För samtidigt som de ger med ena handen så beskär de vår frihet genom att önska olika former av censur, bedriva upploppsverksamhet och försämra tankefriheten på universiteten.
Det pågår givetvis ett presidentval också. Om USA har riktig tur kanske en ny, eller nygammal, president kan sväras in i orala rummet 2021. Givetvis slås man av tanken att det är hysteriskt kul att de blåa ännu en gång lyckats med konststycket att skaka fram en gedigen gammal snuskgubbe till presidentämbetet.
Nu har väl inte heller Trump utmärkt sig för att vara någon vidare ängel i sammanhanget. Till skillnad från Biden tycks han dock visat lite urskiljning i kladdandet. Men vem vet, det kan ju också vara så att han (Trump) trots debaclet med Stormy Daniels haft så skickliga advokater att hans värsta eskapader har kunnat sopas under mattan.
För övrigt ploppar det på senaste tid upp en del saker på internet där uppenbart mycket vilsna, rentav djupt störda kvinnor, på fullt allvar påstår sig vara gravida efter att ”frälsaren” Trump bestigit dem i deras drömmar. Det säger också en del om vad USA är för typ av land.
Till yttermera visso har jag, trots en stor närvaro på olika suspekta forum på nätet, ännu ej trillat över några rapporter från kvinnor som påstår sig vara gravida efter att Löfven besökt dem i deras drömmar!
Vilket för oss över till veckans toppnyhet. Nämligen att Sveriges statsminister i veckan äntligen fick meddela folket att han var satt i karantän!
En majoritet av oss önskar att han kvarstannar där på obestämd tid utan möjlighet att kommunicera med yttervärlden.
Saken var nämligen den att han träffat någon som i sin tur träffat en med bekräftad covid-19. Efter kontakter med expertis på området beslutades sålunda om att statsministern skulle jobba hemifrån.
Vad som inte kommuniceras är huruvida statministern gick före i någon sjukvårdskö för att ta prov för om han drabbats själv. Givetvis hoppas jag verkligen att så är fallet. Om det nu är så att någon i vårt land bör anses särskilt viktig för verksamhetens bedrivande är det med all sannolikhet statsministern själv.
Man kan tycka vad man vill om Löfvens förmågor, men i rent formell mening är han praktiskt högsta hönset och bör sålunda erbjudas det bästa vi har av diagnostik och sjukvård.
Jag kan tänka mig att man fick tänka ett varv extra på partihögkvarteret när och hur nyheten skulle meddelas. Slutligen valde man att lägga ut den på Löfvens Facebook. Lite lagom folkligt och kärt och utan att nämna hur eventuell provtagning gått till i detalj.
Och nu kan statsministern själv skryta med att han dragit sitt strå till stacken för att minska konsekvenserna av smittspridningen.
Personligen är jag, med risk för att göra mig till ovän med ytterligare fler människor i min omgivning, förvånad över att inte fler drabbas av viruset med värre konsekvenser.
Att sjukvårdens personal går på knä har rent praktiska orsaker. Politiker på olika beslutande nivåer har helt enkelt en för låg kunskapsnivå och dåliga incitament för att ta den höjd som krävs för att hantera olika scenarier.
De skattepengar som betalas till regionerna, alltså det som vi vanligtvis förknippar med sjukvård, ska ju fördelas till så mycket annat! Det är gymnasieutbildningar, satsningar på olika suspekta samarbeten, platsletning för filmproduktion, dyra sjukhus med moderna och revolutionerande vårdflöden, Japansk rep-bondage, HBTQ-certifiering och fikabröd till regionledningarna. Samt en och annan konsult som måste plockas in för att mot miljontals kronor kommunicera smittskyddsstrategier som ingen begriper eller följer ändå.
Det som får antas vara regionernas kärnuppgift, nämligen sjukvård med därtill hörande problematik, tycks man ha glömt bort. På det nybyggda Karolinska i Stockholm vill man avskeda personal eftersom det nybyggda sjukhuset var sjukt dyrt att bygga och driva.
Någon lagerhållning av nödvändig utrusning för att driva verksamheten verkar inte funnits någonstans. Det anses kanske osexigt med dylik problematik när organisationerna skall vara anorektiskt slimmade eftersom konsulterna hävdar att det är mest ekonomiskt.
Regionernas personalpolitik ska vi inte tala om. Att plocka in byråkrater som sysselsätter sig med allt annat än sjukvård verkar man inte ha några som helst problem med.
Att säkra upp en stabil tillgång med folk på avdelningarna som står i frontlinjen möter dock stora hinder. Om nu så vore fallet att man lyckades med det kvarstår att utrusta personalen och betala en skälig slant för jobbet.
Samma problematik tycks gälla för landets kommuner eftersom våra äldre medborgare drabbats extra hårt av virusets verkningar. Det är givetvis en utmaning att skydda äldre på boenden och hemma, men helt omöjligt ska det inte vara.
Tyvärr är det så att oklanderliga dokument om värdegrund och likabehandling inte gör någon nytta. Samma sak gäller på äldreboenden och hemtjänst som i övrig vård- och omsorgsverksamhet.
Nämligen duktig personal, rätt utrustning och rutiner som följs till punkt och pricka.
Vad gäller läget i USA blir det spännande att följa utvecklingen. Kanske mer spännande än vad som kan anses hälsosamt, möjligen Panikläge!
När det gäller Löfvens hälsa hoppas undertecknad att den visar sig god. Vi vill inte att Sveriges framtida ambassadör på Påskön skall vara märkt av sjukdom!
För sjukvården önskar vi att den slapp oket av klåfingriga politiker och potensfakturerande konsulter…
Om knappt två år är det val i Sverige. Då har DU möjlighet att göra en kraftig skillnad!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
