Det kommer rapporter från mina kunskapare i verkligheten, d.v.s. det som existerar och pågår utanför min egen snäva bubbla av politiskt subversiv verksamhet längst ut i högermörkret och dagliga pendlingsresor till arbetet medelst tåg, att folk börjat preparera sig för den stundande undergången av civilisationen såsom vi känner den.
När jag tänker efter har doften av handsprit legat tung över SJ:s snabbtåg den senaste veckan. En del personer har burit så kallade munskydd, sannolikt utan någon större effekt eftersom de ofta glömmer täcka över näsan och ändå är uppe med händerna och flyger och far över ansiktet.
I en kvällsblaska läser jag att ett företag som berikar aktieägarnas förmögenheter genom att sälja sexleksaker marknadsför rengöringssprit för dildos och allehanda andra verktyg ägnade åt sexuell lust och njutning som handsprit. Givetvis tas det ordentligt betalt för grejerna. De har, ur ett snävt ekonomiskt perspektiv, helt enkelt hittat en helt ny marknad att penetrera.
Märkligt nog är lunchrestaurangen i den svenska storstad där min nuvarande arbetsplats är belägen välbesökt när jag kommer för att inmundiga dagens för 109 svenska kronor. Pandemier och annat katastrofalt till trots måste ju folk äta lunch. Kanske är det så att just vi som besöker matstället har låg krismedvetenhet? Kanske gör vi bedömningen att risken är värd att ta? Som bekant, äta bör man annars dör man!
Vissa människor tycks ägna sig åt att hamstra. I en del mataffärer gapar hyllorna med stapelvaror tomma. I kvällstidningarna intervjuas självgoda typer som tror sig varit smarta och ägnat sig åt s.k. ”prepping”. Det kan då vara dystert att skåda sitt eget kylskåp och väldigt sorgliga ursäkt till skafferi. Eftersom jag är uppväxt med en mor som förbereddes på livet i hushållsskola och satte en ära i att hennes barn var hela, rena och mätta (det senare genom från grunden rejält hemlagad mat) borde jag skämmas över den tomhet som möter mig på hyllorna.
S.k. ”prepping” är ett intressant kulturellt fenomen som förmodligen härstammar från det som vi lite äldre människor hänvisar till som kalla kriget. Då, när jag och en del generationskamrater uppfostrades och utbildades till nettobetalare åt en statlig skattkista, riskerade mänskligheten högst påtagligt att utplånas varje sekund eftersom USA och dåvarande Sovjetunionen kärnvapenrustade å det grövsta. Då kan man kanske förstå att människor tog det säkra före det osäkra och förberedde sig för ett liv efter den stora atomsmällen.
Men jag vill inte påstå att panikhamstring av handsprit, munskydd, dasspapper och torrvaror kan kallas ”prepping”. Än mindre listigt är det låta sig intervjuas i kvällspressen om saken. De som är kunniga i ämnet, en del av dem finns i min bekantskapskrets, flyger under radarn och verkar helt i det fördolda. Ibland är det t.o.m. så att deras partner, oftast hustrun eftersom en majoritet av dessa lätt paranoida typer är män, inte har en aning om vad som försiggår. Den äkta ”prepparen” kalkylerar nämligen med att det när den dagen kommer, för det anser han/hon att den gör, är en taktisk nackdel att folk känner till alla omsorgsfullt upplagda planer och förråd.
Först när SHTF övergår i TEOTWAWKI och den, får man förmoda, brutala kampen för överlevnad börjar är dessa purister i ämnet redo att avslöja vad de så länge ruvat på. Själv får jag väl lägga mig ner och bara kola av, tror jag. Jag är helt enkelt för ointresserad av att dra omkring i en postapokalyptisk värld i en ständigt pågående strid på liv och död.
Märkligt nog är det så att en god del av dessa människor, de jag är bekanta med, inte är av den uppfattningen att SHTF inträffat ännu. Framförallt spåras jag denna känsla hos s.k. SURVIVALISTerna. En subgruppering av ”preppers” som i mångt och mycket verkar se fram mot TEOTWAWKI och de löften om total frihet från allt som heter lag och ordning som då kommer infrias. De får lugnt fortsätta med sina överlevnadsövningar och kärleksfulla vapenvård ännu ett tag. Dessa har för övrigt sedan länge investerat i rejäla andningsmasker som tydligen används av de medicinska specialenheter som, enligt uppgift, den amerikanska militären med kort varsel kan skicka ut för att styra upp verksamheten när ett riktigt dödsmördarvirus gör entré.
Hur det nu än är med sakernas tillstånd, isolerade länder och svenska UD:s avrådan från att resa. Med sunt förnuft och en del eftertanke kommer man långt. Jag avstår också nästkommande vecka att slicka kända och okända människor i mungipan och kramas i tid och otid. Känner jag mig krasslig kommer jag stanna hemma från jobbet. Spridningen av COVID-19 följer jag via denna hemsida. Den är, kan jag garantera, fri från virus och skräp som kan drabba din dator.
Att ”preppa” avstår jag. Livet är för kort för att oroa sig för allehanda virus. Exakt hur kort kommer framtiden få utvisa!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
