Dagens gästskribent är Åke Sundström.
Som redaktör för Fri Debatt och medlem av Klp:s styrelse vill jag kommentera nedanstående text med att vi just nu håller på att arbeta med ett nytt partiprogram. Beslut om att anta det kommer tas vid Klp:s extra partistämma till hösten./ Magnus Jönsson, redaktör för Fri Debatt och styrelseledamot i Klp.
Ingen betvivlar att KLP:s partiprogram överträffar alla andra förment frihetliga partiers halvmesyrer. Men även solen har sina fläckar. Låt mig nämna fyra exempel:
Räntepolitiken Familjepolitiken Likabehandlingsprincipen Klimatpolitiken
Det är i högre grad sex direktörer i riksbanken än regeringen som styr den ekonomiska politiken. Med NOLLRÄNTAN som ny helig doktrin och räddningsplanka sedan ett antal år tillbaka. I strid inte bara mot vad de libertarianska profeterna (Mises m fl) har förfäktat, utan också med en fördelningspolitisk katastrof som resultat: en övervältring av jättelika skuldbördor på våra barn och barnbarn, en fräck stöld i maktbevarande syfte, ingenting annat. Men KLP tiger i stället för att föra upp kritiken mot denna FRAMTIDSIMPERIALISM som en av de viktigaste punkterna på sitt program.
Partiet omfamnar också ett annat omhuldat vänsterprojekt, DAGHEMSPOLITIKEN. Den som i praktiken innebär ett TVÅNG, eftersom dagisavgiften är försumbar i jämförelse med kostnaden för privata lösningar. Partier som vill kalla sig konservativa eller sannliberala bör givetvis klargöra att det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina telningar, inte statens. Eller, som ett minimikrav i förhandlingar med andra partier i riksdagen, kräva att dagens stödmiljarder omvandlas till ett skatteavdrag, ett utbyggt grundavdrag eller en ”barnpeng”, lika för alla. Som innebär att familjerna själva får bestämma hur stödet skall utnyttjas. Avdragsbeloppen måste också sänkas och differentieras, med lägre summor per barn för flerbarnsfamiljer, för att eliminera dagens överkompensation.
Ett tredje exempel gäller bidragspolitiken och principen om LIKABEHANDLING: ”Inga kelgrisar och inga syndabockar” som han sa, Per Albin i sitt beramade folkhemstal, men en tes som inga vänsteraktörer i dag vill påminnas om. KLP tycks inte vilja medge att de riktade bidragen till våra nysvenskar strider mot denna liberala grundtanke, eller vågar man inte stå upp för sina grundvärderingar?
Våra sannliberaler tar inte heller strid mot den superfalska klimatagitationen – den kanske allra tydligaste blinda fläcken. Mer obegriplig än övriga fadäser, bl a eftersom Mats Jangdal i egenskap av riksdagskandidat drivit den frågan. Dessutom är alarmisternas påståenden mycket lätta att gendriva, låt vara att många (utan djupare insikter) låter sig förledas av att en numera genomkorrupt ekonomkår avstår från att informera om att hotbilden är ett RENT FALSARIUM. En vetenskaplig skandal och en manipulation av ett slag som nog inte ens George Orwell hade kunnat föreställa sig: en global intellektuell elit städslad av starka särintressen (en ohelig allians mellan marxister, bankirer och kärnkraftsägare) i samordnade attacker mot västvärldens medborgare. Sant visserligen att man måste ha läst grundkursen i pristeori (eller som Mats ha ett gott eget förstånd) för att inse att klimatpolitiken är helt feltänkt ÄVEN OM hotbilden hade varit sann. Men det kan ju inte ett libertarianskt parti anföra som ursäkt.
