Mycket kan man fundera över när det gäller musikern/skådespelaren Steve Earl. Han har bland annat varit gift hela sju gånger, lär sig aldrig karln? Vidare kan Steve på sitt cv skriva tillfrisknande beroende. Bra jobbat tycker vi som föredrar att ha en varierad musiksmak! Sist men inte minst, han är gravt socialistisk och sticker inte precis under stol med det.
Å andra sidan är det väl det sistnämnda, socialismen, som driver honom att tillsammans med bandet The Duke producera riktigt god musik som ger undertecknad inblick i amerikanska socialisters många gånger förvirrade världsbild. För övrigt består livet av mer än politik. Kulturyttringar kan också enkelt förklaras med att de bara finns där, ungefär som känslor, att förhålla sig till. Jag behöver inte per definition tycka att en människas politiska åsikter är korrekta för att uppskatta hens konstutövning.
Hans senaste album Ghost of West Virginia rekommenderas för den som är intresserad.
Tyvärr blev världen ett lite gråare ställe för en tid sedan när pionjären Florian Schneider, en av grundarna av Kraftwerk (eller Huvudvärk, som min mor valde att kalla dem), gick bort i cancer. Till en av dennes mindre kända meriter får väl räknas bandet Pissoff, ett av banden på den öppensinnade och experimentella delen av tyskt kulturliv som engelsmännen döpte till ”krautrock”.
Florian Schneiders originalintrument var faktiskt flöjt! Precis som med hans andra från starten föredragna instrument, violin och gitarr, var han tidigt ute med att manipulera ljudet elektroniskt. Efter att ha färdigställt gruppens sista studioalbum, Tour De France 2003, och turnerat klart lämnade Schneider Kraftwerk 2008. Hans sista släpp var Stop Plastic Pollution 2015.
Vem vet, kanske var det den som fick förvirrade svenska politiker att införa plastpåseskatt? Värt att notera är att Florian Schneider inte någonstans i musikstycket specifikt framför tanken på att ett skatteuttag skulle vara lösningen på problemet!
I sammanhanget konstaterar vi att både Steve Earl och Florian Schneider har lyckats bra på grund av talang och hårt arbete. Visserligen kan det kan ju inte helt och hållet uteslutas att en del av vad de båda åstadkommit åtminstone delvis är resultatet av skattefinansierad verksamhet. Men att ta sig fram till dessa herrars nivå kräver en hel del svett och möda också på det personliga planet (samt i Steve Earls fall tydligen mängder av heroin).
Det är med andra ord viktigt att människor uppmuntras att göra fria val, pröva sina vingar och jobba hårt för att nå sina mål.
Med andra ord raka motsatsen till det konformistiska systemtänkandet där ”alla ska med” som det råder sådan konsensus kring här i Sverige.
Betänk, mina vänner, att de flesta svenska politikerna vi har på poster inom kommun, landsting och rikspolitik drabbas av akut andnöd, dimmig blick och stamning när det påstås att politikens kärna är att välja och prioritera.
Samtidigt framgår det klart att människor som lyckas här i livet tydligen har en enastående förmåga att prioritera helt rätt, strunta i omgivningens tyckande och genomdriva sina önskningar till punkt och pricka.
De är helt enkelt den raka motsatsen till svensk konsensusmähäism, varje vänsterretards mardröm och totalt ointresserade av vad andra råkar tycka och tänka.
Visserligen kan man tycka att det ligger en viss fara med sådana typer av människor, redo att gå över lik för att få sin vilja fram. Men världen skulle sannolikt vara en fattigare och farligare plats om dessa inte existerat och existerade.
Vi borde alla uppmuntra meritokratins återkomst och blomstrande på alla plan i samhället. Politiken borde kraftigt begränsas till ett par väl definierade områden och arbetsuppgifter. Tjänstemannaansvaret återinföras och kulturpolitiken skulle skjutas ut i omloppsbana kring Jupiter.
Märk väl att både Steve Earl och Florian Schneider sannolikt aldrig skulle kommit att blomstra om politiker ensamt fått bestämma. Steve eftersom han med all rätt kan betraktas som tydligt vänsterradikal. Florian utifrån det perspektivet att hans tidiga improvisationsmusik i alla olika politiska läger nog sågs som underlig och subversiv i största allmänhet.
Det är drygt 2 år kvar till nästa val. Som medborgare har vi skyldigheten att ta vårt land tillbaka. En del av detta är att vara en kritisk kulturkonsument som står upp för rätten att ta del av det vi vill för sakens egen skull utan att lyssna på vad olika förståsigpåare tycker.
Själv avslutar jag morgonens arbete med Raubtier och klassikern Det finns bara krig, i detta fallet det s.k. kulturkriget.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
